Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thurn, Frans Bernhard von - Thurn, Henrik von - Thurn und Taxis - Thurócz - Thuronius, Anders - Thurs - Thursby, Emma Cecelia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lott att täcka flykten genom att uppehålla den
påträngande fienden vid bron i Prag. Efter att öfver
ett år med ära ha försvarat Glatz (1621—22) och sedan
han under en längre vistelse i Haag återställts från
ett i slaget vid Stadtlohn (6 aug. 1623) erhållet sår,
inträdde T. i Gustaf II Adolfs tjänst, där en snabb
befordran väntade honom. Han blef 1624 öfverste för
Hofregementet eller Lifgardet, fick 1625 tillika ett
tyskt värfvadt regemente samt befordrades 1628 till
sergeantmajorgeneral; därjämte belönades han 1627
med grefskapet Pernau. I slaget vid Wallhof 1626
deltog han med utmärkelse. Likaså framträdde han
vid flera tillfällen under de preussiska fälttågen;
särskildt omtalas hans och Hofregementets bravur vid
Mewe 1626. Ehuru träffad af ett skott i hufvudet 1627
vid det olyckliga försöket att öfvergå Weichsel, då
äfven Gustaf Adolf sårades, kämpade T. snart åter i
främsta linjen, men bortrycktes 1628 af en härjande
fläckfeber. Hans lik återfördes af fadern, som var vid
hans sida under hans sista sjukdom, och begrofs 1629 i
Elbing. Hos Gustaf Adolf stod han högt i gunst. Ehuru
"liten till person och statur, var han till hjärta
och hug en stor, oförvägen och tapper krigshjälte". —
Se ofvan under T. 1 anförda källor samt Israel Hoppe,
"Geschichte des ersten schwedisch-polnischen krieges
in Preussen" (1887).
3. Henrik von T., grefve, den föregåendes son
(födelseåret obekant), riksråd, tjänade i Trettioåriga
kriget, var 1646 kompanichef i hertigens af Sönderborg
regemente, återvände från kriget som öfverste och blef
1649 guvernör i Riga; 1651 befordrades han därjämte
till generalmajor. 1653 blef han guvernör i Estland
och inkallades s. å. i rådet. Då ryssarna 1656 inföllo
i Livland, öfvertog T. befälet öfver den svenska
kår, som opererade mot deras efter Düna under tsar
Aleksejs eget befäl frambrytande hufvudstyrka. Han
förmådde ej med sina svaga krafter hindra fienden
från att innesluta Dünaburg och Kokenhusen, som
därefter snart föllo i fiendens händer, och nödgades
själf undan den oerhörda öfvermakten skyndsamt
draga sig tillbaka in i Riga. Omedelbart därefter,
20 aug., stupade han under en skärmytsling utanför
stadens murar. Ryssarna afhöggo hans hufvud,
men tsaren återsände det, inlagdt i en med röd
taft klädd låda, till hans gemål, markgrefvinnan
Johanna Margareta af Baden-Hochberg (förut gift
med Johan Banér). Han begrofs i stadskyrkan
i Riga. Se, utom förut citerad litteratur,
M. Carlon, "Ryska kriget 1656—1658" (1903).
1—3. B. B—s.
Thurn und Taxis [torn ont], fordom riksomedelbart
furstehus i Tyskland, hette urspr. Taxis och har
ingen bevislig härstamning från den särskildt under
1300-talet ryktbara milanesiska ätten della Torre
(ty. Thurn), ehuru det sedan 1650 burit dennas namn
och vapen. Riksadlig blef släkten 1512. En af de
i det kejserliga adelsdiplomet nämnde medlemmarna,
Franz von Taxis, upprättade 1516 den första egentliga
postförbindelsen emellan Wien och Bruxelles samt lade
därigenom grunden till familjens glans och rikedom
(se vidare Postväsen, sp. 51). Ätten belönades med
generalpostmästarämbetet i Tyska riket och Spanska
Nederländerna, erhöll 1608
riksfriherrlig och 1624 riksgreflig värdighet samt 1650
titeln grefve af Thurn och Valsassina. Grefve Eugen
Alexander Franz upphöjdes 1680 i spansk-nederländskt
furstligt stånd (1681 upprättades det nederländska
furstendömet "T.") och fick 1686 titel tysk
riksfurste (hvilken 1695 utsträcktes till
andra medlemmar af ätten). 1744 förvandlades
"riksgeneralarfpostmästarämbetet" till ett
"tronlän". Som skadeersättning för förlusten
af posten i Österrikiska Nederländerna och på
vänstra Rhenstranden, till följd af franska
republikens eröfringar, erhöll huset T. 1803 1
jungfrustift, 1 stad, 2 abbotstift, 1 amt och flera
"herrskap". 1819 öfverlämnades åt det tre domäner
i Posen ("furstendömet Krotozyn") som godtgörelse
för förlorad post inom Preussen, och 1867 erhöll det
för uppgifvandet af samtliga sina posträttigheter
3 mill. thaler. Familjens besittningar, i Tyskland,
Österrike och Belgien, upptaga en areal af 1,900
kvkm., med omkr. 100,000 inv.
Thurócz. Se Turócz.
Thuronius, Anders, universitetslärare, filosof,
f. 31 okt. 1632 i Tavastkyrö, d. 8 aug. 1665 under
öfverfart till Reval, blef student i Åbo 1648 och
filos. magister 1653 samt anställdes som sekreterare
hos universitetets kansler Per Brahe, hvars gunst han
i hög grad tillvann sig. 1656 tillträdde han logices
och metaphysices professuren, med hvilken han 1660
fick förena physices professuren under åtnjutande af
de till denna hörande löneförmåner. T. utarbetade,
förutom disputationer, Institutiones logicæ
och Compendium metaphysicæ, hvilka bestämmande
inverkade på den filosofiska bildningen icke blott
vid Åbo universitet, utan äfven i hela riket. Intill
århundradets slut följde senare författare i samma
ämnen honom troget i spåren. T. var i afseende på det
metodiska förfarandet en lärjunge af Melanchthon,
medan däremot Cartesius’ kritiska filosofi var
honom obekant. Han karakteriserar filosofien som
en intellektuell färdighet att genom inhämtande af
vetenskapliga kunskaper förvärfva lifvets högsta goda:
exakt vetande och ett moraliskt handlingssätt. Hans
skrifter vittna om vidsträckt beläsenhet, men han
förlorar sig ofta i småaktiga bestämningar, formella
betraktelser och regler. En lefnadsteckning öfver
T. af Th. Rein ingår i "Historiallinnan arkisto"
(XVIII, 1903).
M. G. S.
Thurs, nord. myt. Se Jättar, sp. 477.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
