- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
1273-1274

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidan. 1. En 172 km. lång å i Västergötland - Tidan. 2. Station vid Västra stambanan, i Götlunda socken - Tidander, Lars Gustaf Teodor - Tidavad (dial. Tjåfva), socken i Skaraborgs län - Tidelag, gammalsv. þyþi lagh, jur., otukt med djur - Tideland, eng. Se Georgia, sp. 1005. - Tideman, Johan. Se Nordenflycht, sp. 1252. - Tidemand, Adolf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lopp och inkommer i norra ändan af sjön Östen
(10 kvkm.), som mottager, fr. s., äfven Ösan (67
km.). Nedom Östen går T. i nära nordlig riktning
lugn och bred med endast några enstaka fall och
utfaller i Vänern invid staden Mariestad. Under
sitt lopp faller T. 250 m., bildar ett flertal för
utbyggnad lämpade fall. De flesta äro ock tagna i
bruk för smärre kvarnar och sågar, men äfven en
del större industrier och driftverk förekommer,
såsom Katrinefors a.-b. invid Mariestad (920 hkr),
Holma—Hälsinglands linspinneri- och väfveri-a.-b.,
Holma (420 hkr), Tidaholms bruks a.-b., Baltak
(310 hkr), Tidans elektriska verk, Lunne (175
hkr) m. fl. T:s nederbördsområde är 2,270 kvkm. —
2. Station vid Västra stambanan, i Götlunda socken,
Skaraborgs län, 22 km. från Sköfde. Kommissionskontor
för Skaraborgs enskilda bank, flera handlande och
handtverkare, Lunne elektricitetsverk, 3 kvarnar,
5 mejerier, Vads yllefabrik (egare Västergötlands
yllefabriks a.-b., 1911). Kreatursmarknad i okt.
1. E. O. E—m.

Tidander, Lars Gustaf Teodor, skriftställare, f. 16
maj 1849 i Ryssby, Kronobergs län. d. 14 juni 1917 i
Stockholm, egnade sig sedan 1874 åt ingenjörsfacket
(examen vid Berlins tekniska högskola 1878), men
sedan 1897 uteslutande åt skriftställarskap. Han utgaf
bl. a. en rad skrifter behandlande 1500-talets svenska
krigshistoria, vidare några arbeten i topografi
(se d. o.) och "Anteckningar rörande K. Kronobergs
regementes historia" (1897—1907) samt redigerade
sid. 571—730 af sista (10:e) delen af "Svenskt
biografiskt lexikon. Ny följd".

Tidavad (dial. Tjåfva), socken i Skaraborgs län,
Vadsbo härad, Binnebergs och Valla tingslag. 1,657
har. 366 inv. (1917). Annex till Odensåker, Skara
stift, Mariestads kontrakt.

Tidelag, gammalsv. þyþi lagh (jfr isl. þýða,
vänlighet, þýðask, hålla sig till någon,
sv. dial. "ty sig" till någon), jur., otukt med
djur. Denna gärning belades i äldre tid i Sverige,
liksom i andra länder, under den mosaiska rättens
inflytande med dödsstraff (jfr Sedlighetsbrott). Och
denna stränga uppfattning bibehöll sig länge under
inflytande af den gamla öfvertron, att
afkomma kunde alstras genom förbindelser mellan människor
och djur. I Sverige kvarstod dödsstraffet ända
till 1864, då det utbyttes mot det nu gällande,
straffarbete i högst två år. I främmande lagstiftning,
särskildt i romanska länder, är gärningen ej längre
straffbelagd. I germanska länder har straff däremot
i allmänhet bibehållits. Så är fallet äfven i den nya
norska strafflagen, ehuru enligt densamma åtal får ega
rum, endast då detta är påkalladt af allmänna hänsyn.
N. S—g.

Tideland [ta͡i’dlənd], eng. Se Georgia, sp. 1005.

Tideman, Johan. Se Nordenflycht, sp. 1252.

illustration placeholder
Fig. 1. Adolf Tidemand.

Tidemand [-mann], Adolf, norsk målare, f. 14
aug. 1814 i Mandal, d. 25 aug. 1876 i Kristiania,
kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi,
studerade där i 5 år, ämnade sedan utbilda sig till
historiemålare i München, men valde i stället på en
kamrats råd Düsseldorf till studieort och reste dit
1837. Han blef elev af T. Hildebrandt, men
tog tidigare intryck af K. Fr. Lessings relativt mera
realistiska historiemåleri. Hans första större målning
behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till
dalkarlarna vid Mora
(1841; kartong i Kristiania
konstmuseum). Målningen gjorde lycka, inköptes af
Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade
T. ett resestipendium från Norge och beställning på en
altartafla till Vor Frelsers kirke i Kristiania. Han
reste nu till München och Italien, återvände till
Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en
studieresa i fjälltrakterna för att samla stoff till
en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu
till klarhet öfver sin kallelse. Han ville, som han
själf yttrat, "skildra detta kraftiga naturfolks
karaktär, seder och vanor". Hans första tafla i
detta syfte var Sagoberätterskan (1844, inköptes
af drottning Josefina och förskaffade konstnären
medlemskap af svenska konstakademien). Efter
nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i
Hardanger
(köptes af Oskar I; på slottet i Kristiania)
och Gudstjänst i en landskyrka (konstmuseet där). Han
bosatte sig 1845 på allvar i Düsseldorf och vann snart
ett berömdt namn genom de norska bondelifsbilder,
som nu följde, Katekesförhör i en landskyrka (1847,
slottet i Kristiania) och Haugianerna (andaktsstund
i en norsk rökstuga, 1848, museet i Düsseldorf, en
senare replik i Kristiania museum). S. å. målade T. i
samarbete med H. Gude den romantiska Brudefärden i
Hardanger.
Revolutionsoroligheterna hade vid denna
tid drifvit de norske konstnärerna hem till Norge,
och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i
hemlandet. Impulsen till en nationell konst gafs,
men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna
till utlandet. Under de närmaste åren målade T. för
det af Oskar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal,
som pryddes af uteslutande norska konstverk, serien
Norskt bondelif (tio målningar, konstnärligt föga
betydande). Högst står De ensamma gamla (en afgjordt
bättre replik finns i Kristiania museum). Bland
T:s senare verk märkas Utvandrarnas afsked (1851),
Graföl (1854), Den sårade björnjägaren (1856),
Sockenbud (1860, konstmuseet), Efter tvekampen vid ett
bondbröllop
(1864), Fanatikerna (1866, Nationalmuseum
i Stockholm ; fig. 2) — de båda sistnämnda ega
lidelsefull spänning och stark dramatisk hållning och
rörlighet, konstnären är där inne i en ämneskrets,
helt olika den, som han ditintills behandlat. Till
fridsamma idyller återvände han i Brudklädseln
(1860), Farmors brudkrona (1865), "Brudeslaatten"
(4 målningar till Björnsons berättelse af
samma namn, 1870, Göteborgs museum). Hans sista
större bondelifstafla är Bröllopståg genom skogen
(1872). Hans sista arbete var förstudier till en
aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger
Kristiania,
beställd af Oskar II. Föga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:22 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0669.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free