- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
191-192

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utö - Utö. Finsk fyr - Utö. Finsk ö - Utögdhet - Uudenmaa - Uukuniemi - Uurais - Uusikaarlepyy - Uusikaupunki - Uusimaa - Uusi Suometar - Uusi Suomi - U. V. (V. V.) - Uvakshatra - Uvalha - Uvalij - Uvarov - Uvarovit - Uvaza - Uvea - Uvertyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har. Den är skogbevuxen och kuperad. Ön har
sommartiden reguljär ångbåtsförbindelse med
Stockholm. I norra delen af densamma ligga Utö
kvarn, ett kändt sjömärke på ett högt berg, Utö
hafsbad, ett hotell och många sommarvillor. Där
finnas äfven Utö järnmalmsgrufvor, hvilka
bearbetades sedan förra hälften af 1600-talet, men
nu äro nedlagda. Malmfyndigheten, en ej särdeles rik
svartmalm, som stryker n. ö.—s. v., är öppnad genom
flera mycket stora anbrott från dagen. Grufvornas
största djup var 1873 omkr. 214 m. Malmen bröts
hufvudsakligen för export på Finland. Utö malmfält är
dessutom kändt som fyndort för vissa litiumhaltiga
m. fl. mineral. Jfr "Om grufdriften vid Utö
jernmalmsfält. Historisk öfversigt" (i "Jernkontorets
annaler" 1895). — 2. Socken i Stockholms län, Sotholms
härad. 4,479 har, hvaraf 2,327 har på ön U. (se
ofvan). 295 inv. (1919). Annex till Österhaninge,
Södertörns kontrakt, Strängnäs stift. — 3. Säteri. Se
Grönsö, sp. 506.
1. Th. N—m. N. H—m.

Utö. 1. Finsk fyr i norra delen af Östersjön,
vid inloppet till Åbo. Finlands första fyr,
uppförd 1753, raserad under 1808—09 års krig och
ånyo uppbyggd 1814. Höjd öfver vattenytan 38,4 m.;
lysvidd 18,2 eng. sjömil; hvitt gruppsken (640,000
hefnerljus). — 2. Finsk ö ö. om Hangö skärgård. På
U. hade ryssarna uppfört ett batteri, som 10 aug. 1915
förstördes genom beskjutning från tyska örlogsfartyg.
1. O. B—n. 2. L. W:son M.

Utögdhet, med., ögonglobens framskjutning. Se
Exophthalmus.

Uudenmaa [ōdenma], fi., skpsb. Se Turuma.

Uukuniemi [ōkoniēmi], socken i Viborgs län, Finland,
Sordavala domsaga och härad; pastorat af 2:a kl.,
Sordavala kontrakt, Nyslotts stift. 512 kvkm. 5,973
inv. (1918), finsktalande.
O. B—n.

Uurais [ōr-], fi. Uurainen, socken i Vasa län,
Finland, Saarijärvi domsaga, Laukas härad; pastorat
af 3:e kl., Jyväskylä kontrakt, Borgå stift. 339
kvkm. 3,221 inv. (1918), finsktalande.
O. B—n.

Uusikaarlepyy [ōsi-kārlepy], finska namnet på
Nykarleby (se d. o.).

Uusikaupunki [ōsika͡uponki], finska namnet på
Nystad (se d. o.).

Uusikirkko [ōsikirkå], fi. Se Nykyrka och Nykyrko.

Uusimaa [ōsima], finska namnet på Nyland (se d. o.).

Uusi Suometar [ōsi so’åmetar], finskspråkig tidning,
som utgafs i Helsingfors. P. Tikkanen, A. Ahlqvist
m. fl. uppsatte 1847 i Helsingfors folktidningen
Suometar ("Finlands dotter"), som de första åren
utkom med ett halfark i 4:o i veckan, men sedermera
utvidgades, så att 1864—65 sex nummer à 1 ark utgåfvos
i veckan. Tidningens sista årgång, 1866, utkom dock
endast två gånger i veckan. Som en fortsättning af
"Suometar" kan man anse U. S. ("Nya Suometar"),
som 1869 uppsattes af det fennomanska partiets
ledare. Bladet var till en början tvåspaltigt, med
två nummer i veckan, men har successivt utvidgats
till format och antal nummer, så att det från
1892 utgafs hvarje söckendag i 8- eller 9-spaltigt
format. Prenumerantantalet, som första året var 900
och 1870 sjönk till 600, steg sedermera oafbrutet och
uppgick 1891 till 7,400. Tidningens hufvudredaktörer
voro 1869—70 A. Almberg (finskt namn A. Jalava), 1871—1906
V. Löfgren (finskt namn V. Lounasmaa), 1907—13
E. Nevanlinna, 1914—17 P. J. Hynninen och 1918
A. Virkkunen. Efter det fennomanska partiets delning
på 1890-talet (se Fennomani) företrädde bladet
det gammalfinska partiet. Sedan detta parti 1918
uppgått i "nationella samlingspartiet", upphörde
U. S., i hvars ställe 1919 trädde Uusi Suomi ("Nya
Finland") som det nya samlingspartiets organ.
M. G. S.

Uusi Suomi [ōsi so’åmi], finsk tidning. Se Uusi
Suometar.


U. V. (V. V.), förkortning för lat. uti voverant,
enligt deras högtidliga löfte.

Uvakshatara (Uvakshatra). Se Kyaxares.

Uvalha [ova’lja], Eugenia Uvalha, bot. Se Eugenia.

Uvalij 1. Sjevernija Uvalij, efter
tyskt bruk ofta kallad Nordryska landtryggen (se
Ryssland, sp. 1396), utgör en bred, skogig
och träskfylld högplatå af högst 260—330 m. höjd
ö. h. samt öst—nordöstlig längdutsträckning. Längst i
ö. närmande sig Uralbergen, bildar U. vattendelaren
mellan Norra ishafvets och Kaspiska hafvets
floder, mellan Dvina och Volgas nordöstra
tillflöden. Området är föga utforskadt och glest
befolkadt. Skogshushållning och jakt äro här
viktigare för inbyggarnas utkomst än jordbruk.
H. W—k.

Uvarov [ova’råff], Sergej Semenovitj, grefve, rysk
statsman, f. 1786, d. 1855, blef efter diplomatisk
tjänstgöring minister för folkupplysningen 1833,
på hvilken post han nitiskt sökte värna ortodoxien,
själfhärskardömet och "narodnost" (den storryska
nationalkänslan) och skärpte censuren öfver litterära
alster. Under hans ämbetstid genomfördes dock
åtskilliga reformer i det högre undervisningsväsendet
och uppsattes undervisningsministeriets
gedigna tidskrift "Journal ministerstva
narodnago prosvjestjenija". Som president i
vet. akad. medverkade han vid anläggandet af det
berömda observatoriet i Pulkovo (1839). U. upphöjdes
i grefligt stånd 1846. Han lämnade statstjänsten 1849,
då reaktionen blef för skarp.
A—d J.

Uvarovit, miner., en efter S. S. Uvarov (se denne)
uppkallad smaragdgrön, kromhaltig varietet af granat
af sammansättningen 3 Ca O . Cr2 O3. 3 Si O2 från
Bissersk och Kyschtimsk i Ural.
Ant. Sj.*

Uváza, persiskt namn på Elam (se d. o.).

Uvea, ö. Se Uea.

Uvertyr (fr. ouverture], mus., "öppning", musikaliskt
inledningsstycke, särskildt till en opera. De första
operorna hade ingen instrumental inledning alls
eller ock endast en kort bit i madrigalform. Den
äldsta verkliga uvertyren var den franska, Lullys
(1670-talet), och bestod af tre satser, nämligen två
långsamma, omgifvande en hastigare fugerad sats. Den
genom Alessandro Scarlatti (omkr. 1690-talet)
häfdvunna italienska uvertyren åter hade två hastiga
satser, omgifvande en långsam, kallades från början
"sinfonia" och blef sedermera äfven moder till den
egentliga symfonien (se d. o.). Med intryck från
uvertyrerna till Händels oratorier uppställde Gluck
den fordran, att uvertyren skulle förbereda åhörarens
stämning för den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free