- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
245-246

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vadare ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af l’Académie des inscriptions et belles-lettres. Hans
politiska bana började 1871, då han af dep. Aisne
invaldes i nationalförsamlingen. Han var några
dagar (19—24 maj 1873) undervisningsminister i
det kortlifvade kabinett, som måste afgå, då
Thiers föll. Vald till senator i jan. 1876, blef
han 9 mars s. å. undervisningsminister i kabinettet
Dufaure-Ricard. Som sådan arbetade han för införandet
af obligatorisk folkskolundervisning och stiftade
de juridiska fakulteterna i Douai och Bordeaux. Då
kabinettet Jules Simon föll, 16 maj 1877, afgick äfven
W. 14 dec. s. å. blef han utrikesminister i kabinettet Dufaure, och han
var fransk plénipotentiaire vid kongressen i Berlin
1878, där han med framgång arbetade för Greklands
förstorande på Turkiets bekostnad. Sedan Jules
Grévy blifvit vald till republikens president, blef
W. konseljpresident 4 febr. 1879 och behöll tillika
utrikesministerportföljen. Hans moderata hållning
väckte emellertid snart deputeradekammarens missnöje,
och 27 dec. 1879 föll kabinettet W., då Freycinet
blef konseljpresident och utrikesminister. 1883—93
var W. ambassadör i London. Bland hans vetenskapliga
arbeten märkas Voyage en Asie Mineure au point
de vue numismatique
(1852), Voyage archéologique
en Grèce et en Asie Mineure
(1862) och Édit de
Dioclétien
(1864). Hans hustru, Mary King W.,
utgaf Letters of a diplomatist’s wife 1883—1900
(1903) och Italian letters of a diplomatist’s
wife 1880—1904
(1905). — Hans broder Richard W.,
f. 1838, urspr. egare af ett stort bomullsspinneri,
1876—89 led. af deputeradekammaren, 1891 senator,
har författat bl. a. Louis XV et le renversement des
alliances 1754—1756
(1896) och La guerre de Sept ans
(5 bd, 1899—1914).
illustration placeholder


3. Albert W., historiker, f. 23 dec. 1861 i
Strassburg, studerade i Paris och Tyskland och blef
1896 professor i nyare historia vid universitetet
i Lyon. Han är sedan 1904 korresponderande
led. af Institutet. Han har skrifvit bl. a.
L’acquisition de la couronne royale de Prusse par
les Hohenzollern
(1888), De Huberti Languet vita
(s. å.), La république des provinces-Unies, la France
et les Pays-Bas espagnols de 1630 à 1650
(2 bd,
1895—97), Le Grand Électeur Frédéric-Guillaume de
Brandebourg. Sa politique extérieure
(2 bd, 1905—06)
och Histoire de Prusse. I. Dès origines à la mort du
Grand Électeur 1688
(1911). Han har i samlingsverket
"Recueil des instructions données aux ambassadeurs de
France" redigerat afd. 16 ("Prusse 1648—1789", 1901).
2. E. W.*

Vaddtrumma. Se Kardning, sp. 923.

illustration placeholder

Vadé, Jean Joseph, fransk vitterlekare, f. 1719 enligt
tillgängligt prästbetyg, enligt andra uppgifter
1720, d. 1757, skapade "le genre poissard", som
söker roa med användning af månglerske-
och gatspråk samt groteska folklifsbilder. Genom
hans Bouquets poissards, Lettres de la
grenouillère
och La pipe cassée, poëme
épi-tragi-poissardi-héroï-comique
(i 4 sånger,
på åttastafvig vers) kom genren på högsta modet
äfven i den fina världen, och V. fick vedernamnen
"litteraturens Teniers", "saluhallarnas Corneille"
m. m. Han skref äfven texten till den första
verkliga komiska operan i Frankrike, Les troqueurs
(1753, musik af Dauvergne), samt ett större antal
behagliga lustspel och vådeviller (Le suffisant,
1753, Le trompeur trompé, 1754, Les racoleurs,
1756, m. fl.). V:s Oeuvres poissardes utgåfvos
1769 (flera uppl.), hans Oeuvres complètes
i 4 bd 1775 och Oeuvres choisies senare.
(F. V.)

Wade [ωe͡i’d], George, brittisk fältmarskalk, f. 1673 på
Irland, d. 14 mars 1748, blef 1690 fänrik i armén,
vann under kriget i Nederländerna kaptens grad 1695
och sändes 1704 som öfverste till Portugal. Där
och i Spanien stred han med utmärkelse, blef 1708
brigadgeneral och deltog s. å. som lord Stanhopes
närmaste man i eröfringen af Menorca, Han förde 1710
ett viktigt befäl i slaget vid Zaragoza, blef 1714
generalmajor och invaldes 1715 i underhuset, som han
sedan tillhörde till sin död. W. upptäckte svenske
ministern Karl Gyllenborgs (se d. o.) jakobitiska
stämplingar och förmådde regeringen att i strid
mot folkrätten låta häkta denne (jan. 1717). Han
deltog 1719 i expeditionen till Vigo och sändes 1724
till skotska högländerna, där han genom taktfulla
förhandlingar genomförde klanernas afväpning och
1726—33 anlade ett för sin tid beundransvärdt
vägsystem, hvilket gjorde slut på denna förut
otillgängliga landsändas isolering. W. blef
1727 generallöjtnant och 1743 fältmarskalk. Som
befälhafvare öfver brittiska armén i Flandern mot
marskalken af Sachsen 1743—44 skördade han inga
lagrar lika litet som 1745 som befälhafvare för
den armé, hvilken skulle hindra pretendenten Karl
Edvards invasion från Skottland nedåt England. Han
lyckades hvarken göra detta eller afskära pretendenten
återtåget och fick därför lämna ifrån sig befälet
till hertigen af Cumberland.
V. S—g.

Wade [ωe͡i’d], Benjamin Franklin, nordamerikansk
statsman, f. 27 okt. 1800 nära Springfield,
Massachusetts, d. 2 mars 1878 i Jefferson, Ohio,
tillhörde en släkt, som från Norfolk invandrat
till Nya England på 1630-talet. W. flyttade 1821
med sin fader till Ohio, arbetade dels på dennes
farm, dels som boskapsdrifvare och kanalarbetare,
började 1825 studera juridik och blef 1828
praktiserande advokat i Jefferson, Ohio; 1831—37
var han kompanjon med den bekante abolitionisten
J. R. Giddings (se d. o.). W. var 1837—39 och 1841—43
led. af Ohios senat, 1847—51 domare i ett af
Ohios distrikt och 1851—69 en af dess representanter
i förbundssenaten. Han tillhörde först

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free