- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
249-250

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wadi - Vadianus, Joachim - Vadim - Vadimonium - Vadimonius lacus - Wadjidji - Vadkramp - Vadmal - Vadmalskriget - Vadmalsön - Wadman, Johan Anders

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfvergått till guadi (guad); af Wadi
Ana har så blifvit Guadiana, af Wadi al Kebir
Guadalquivir. W. betecknar emellertid äfven de
torra floddalar, som i ökenartade områden bildats
efter ett häftigt skyfall och sedan af vinden vidare
utformas. Med wadi äro många floders, dalars och
orters namn sammansatta. –
W. el Araba. Se Araba.
W. Doan. Se Doan.
W. Dráa. Se Dráa.
W. el Arisch. Se Egyptens bäck.
Wadi-en-nuba. Se Nuba, sp. 100. –
W. Ennar. Se Kidron.
W. far‘a och W. kelt. Se Jordan, sp. 109. –
W. Firan. Se Firan.
W. Halfa, stad i engelsk-egyptiska Sudan,
belägen vid Nilens högra strand nedanför andra
katarakten och tätt intill gränsen mot
Egypten. Omkr. 3,000 inv. (1907). W.
står i n. genom flodångbåtslinje i förbindelse
med Assuan, där den egyptiska järnvägen vidtar;
i s. leder en järnväg härifrån till Abu
Hammed–Kartum–El Obeïd. Staden har
sitt namn ("Halfadalen") af den mängd
halfa-(esparto-)gräs, som växer på de omgifvande
slätterna och hvaraf förr i staden gjordes utmärkta
mattor. – W. Modschib (Modsjib). Se Arnon.
W. Musa ("Mosesdalen") i Petreiska Arabien
med ruiner af staden Petra (se d. o.). –
W. natrún. Se Natronsjöarna.
W. Nun. Se Nun 3. –
W. Saura. Se Tidikelt.
W. Serhan, Se Serhan.
A. N—d.

Vadianus, Joachim. Se Watt, J. von.

Vadim, rysk sagohjälte, som enligt traditionen
ställde sig i spetsen för en resning i Novgorod
mot Rurik. Enligt senare krönikor, t. ex. den
Nikonovska, blef V. jämte många af de upproriske
dödad af denne. Den nyare historieforskningen förvisar
V. dock till sagans område såsom en personifikation
af det "frihetsälskande" Novgorods missnöje med den
varjagiska invasionen. I den ryska litteraturen har
V:s person flera gånger förhärligats: af Katarina II
i ett drama om Rurik och af Knjazjnin i en tragedi;
äfven Pusjkin och Lermontov intresserade sig för
detta ämne.
A—d J.

Vadimonium, lat., eg. vad, sedan "pant", en gammal
form för processuell borgen, ursprungligen nödvändig
för att skapa en verklig förpliktelse. Den, som ingår
vadimonium (vas), svarar för, att viss annan person
uppfyller sina förpliktelser. Brytas dessa, åligger
det vas (plur. vades) att ge skadeersättning. I äldsta
rätt svarade vas med sin kropp, sedermera blott med
sin förmögenhet.
M. F—r.

Vadimonius lacus, sjö i södra Etrurien, ryktbar
därför, att i dess närhet det keltiska folket bojer
(se d. o.) besegrades i en blodig drabbning 283
f. Kr. af konsulerna Publius Cornelius Dolabella och
Cnæus Domitius Calvinus och därigenom hindrades att
rycka mot Rom.
J. C.

Wadjidji. Se Udjidji 1.

Vadkramp, med., utlöses genom en häftig,
ofrivillig sammandragning af vadens muskulatur,
som till hufvudsaklig del utgöres af musculi
gastrocnemii, musculus soleus samt tårnas sträck-
och böjmuskler. En dylik kramp kan framkallas genom
en central, från hjärnan och ryggmärgen eller dess
hinnor utgående retning eller ock genom en periferisk
dylik utgående från de i vadmusklerna befintliga
nervförgreningarna. I förra fallet är
vadkrampen ett symtom af en inom det centrala
nervsystemet pågående sjukdom, t. ex. blödning,
hjärn- och hjärnhinneinflammationer, tumörbildningar,
verklig tetanussjukdom (se Tetanus) eller
förgiftningar. Vadkrampen är härvid sällan
isolerad, utan uppträder vanligen tillsammans
med krampen i större eller mindre muskelområden
på andra ställen. Den isolerade vadkrampen beror
vanligen därpå, att nervändgrenar inom vadmusklerna
irriteras genom något retmedel, t. ex. köld, giftiga
ämnesomsättningsprodukter, uppkomna genom musklernas
öfveransträngning, lokal elektrisk ström m. m. En
vanlig orsak till dylik lokal vadkramp af oskyldig
art anser man vara djupt inne i muskulaturen liggande
åderbråck. Häraf framkallade krampanfall påkomma
ofta strax innan man somnar efter en dag, hvarunder
benen ansträngts. Dessa krampanfall äro ofta ganska
smärtsamma, men gå lätt öfver genom massage och äro
betydelselösa. Farligare kunna de vadkrampanfall vara,
som uppträda vid badning, emedan de kunna förhindra
simning och genom sin smärtsamhet komma den badande
att förlora själfbehärskningen. Vid dylik kramp
torde vara rådligast att lägga sig och flyta på
rygg, emedan krampen lätt häfves genom hvila.
I. H.

Vadmal (isl. vað-mál, af váð, tygstycke, kläde,
våd, och mál, mått; på Island var nämligen vadmal den
förnämsta värdemätaren, innan guld- och silfvermynten
kommo i bruk), ett slags groft, hemväfdt ylletyg
i två- eller fyraskaftad bindning, mycket hårdt
"stampadt" eller valkadt (jfr Appretera,
sp. 1249–50). Vadmalsväfning och -stampning hörde
förr enbart till hemslöjden, och det kraftiga tyget af
visserligen grof, men dock verklig, oblandad ull har
i långliga tider begagnats af allmogen i Norden. I
och med idrotts- och sportväsendets utveckling har
emellertid vadmal blifvit en stor och eftersökt
artikel till vintersport- och turistdräkter för
såväl kvinnlig som manlig ungdom och tillverkas
nu äfven fabriksmässigt på många ställen.
G. A. W.

Vadmalskriget. Se Kajana län.

Vadmalsön, äldre namn på Djurgården (se d. o.).

illustration placeholder

Wadman, Johan Anders, skald, f. 27 sept. 1777 på
Drottningskär vid Karlskrona, d. 6 febr. 1837 i
Göteborg, var prästson. Om hans barndom och ungdom
vet man ytterst litet. Han var student i Lund 1792–95
och vid Åbo akademi 1800–03, företog en utländsk resa
1804 eller 1805, tjänstgjorde på häradsskrifvarkontor
1806–07 och under mellantiderna samt ytterligare några
år som informator hos svenska och finska familjer. Han
var 1812–14 sjukhuskommissarie i Stockholm och vid
svenska armén i Tyskland och Norge, hvarefter han
några år innehade informatorsplats i Göteborg. Där
tillbragte han sin återstående lefnad, utan någon
bestämd syssla, i en själfvald fattigdom, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 15 14:46:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfck/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free