Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vadstena-brakteaten - Vadstenadiariet - Vadstena kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
magisk betydelse, och de tre senare grupperna
utgöra den urnordiska runraden (se Runor,
sp. 1211), hvars sista runa dolts af prydnaden
under öglan, men spåras på en 1906 till museet
inkommen duplett af brakteaten. Se E. Brate,
"Östergötlands runinskrifter", s. 167—172 och pl. LIX.
B—e.
Vadstenadiariet. Se Vadstena kloster, sp. 269.
Vadstena kloster (lat. Monasterium sanctarum Mariæ
Virginis et Brigidæ in Vatzstena) var såsom en
rent nationell stiftelse det märkligaste och på vår
odling under medeltiden mest inflytelserika kloster,
som Sverige egt. Dess grundläggning torde rättast
kunna hänföras till år 1346, då konung Magnus
Eriksson och hans drottning Blanka upprättade
sitt testamente och däri anslogo 10 gårdar, bland
dem Vadstena gård i Dals härad, Östergötland,
till det enligt den heliga Birgittas (se denna)
uppenbarelser stiftade klostret. Det kräfde lång tid,
innan klosterbyggnaderna, hvilka enligt reglerna
skulle inrymma både nunne- och munkkonvent, hunno bli
fullbordade. Arbetet med dem, som började 1368—69,
företogs under öfverinseende af biskoparna i
Linköping och Växjö samt häradshöfdingen i Kind,
Johan Petersson i Ulberstad, och under närmaste
ledning af munkarna Störker, Nils i Häradshammar,
Gregorius och Finvid, hvilka öfverskredo den
i stadgarna fastställda storleken och därför
bestraffades. Omkostnaderna blefvo ock större,
än man hade väntat; man vet, att de kontanta
utgifterna snart öfverskredo 200 mark. Birgittas
dotter Katarina bestormades därför, medan hon
vistades i Rom, med böner om att skaffa hjälp, på
det att de unga konventen icke måtte behöfva skickas
ut för att tigga sitt underhåll. Under konung Karl
Knutssons tid förlades klostrets ekonomibyggnader
utanför den ursprungliga inhägnaden. Klostrets regler
stadfästes 5 aug. 1370 af påfven Urban V. Nunnornas
antal, abbedissan medräknad, var 60, munkarnas
13, konfessorn inbegripen, samt 4 mässedjäknar
(diakoner). Dessutom fìngo 8 lekmän som tjänare antas
(se vidare Birgittin-orden). Snart började frikostiga
gåfvor hopa sig öfver Birgittas stiftelse. Inom
landet påbjöds en allmän afgift under namn af
vårfrupenningen, hvilken insamlades af prästerskapet
och genom domkapitlen sändes till klostret. Först
när Uppsala ärkebiskop och hans lydbiskopar 1381
utlofvat 40 dygns aflat åt dem, som erlade denna
afgift, började den i ymnigare mån inflyta. Ett
högst betydligt understöd erhöll klostret, då påfven
Bonifatius IX på drottning Margaretas begäran 1394
medgaf, att i Vadstena aflat skulle under jubelåren få
utdelas med lika rätt och verkan som i själfva Rom. På
en sten i klostret höggs en inskrift därom. Hälften
af de influtna medlen skulle sändas till romerska
stolen. Stora folkmassor lockades till klostret,
hvilket vid aflatsfesten 1394 erhöll mellan 5,000
och 6,000 mark. Den påflige uppbördsmannen i Lübeck
fick länge vänta på sin andel, hvilket framkallade
bittert missnöje och hot. Jubelåren, hvilkas
mellantider växlade, sannolikt i förhållande till
påfvens ekonomiska behof, medförde ej vidare någon
välsignelse till Vadstena. Klostret utsände inom
landet bud för att hopsamla allmosor, testamentsgåfvor
och offer af personer, som själfva för
sjukdom eller andra hinder icke kunde komma till
Vadstena. Man började nu inskrifva den ena gården
efter den andra i klostrets jordebok, och höga och
låga täflade om att med gåfvor stadga och betrygga
klostret, som snart fick rykte inom hela den katolska
världen. Enligt påflig befallning skulle biskopen i
Linköping anställa årlig visitation i klostret för
att granska reglernas efterlefnad. Den första egde
rum 1388. Det stadgades då, att de s. k. beguiner
(se d. o.), som samlat sig i närheten af klostret,
skulle lidas samt finge bikta för munkarna; att ingen
af klosterfolket hade rätt att utan konfessorns
vetskap och tillstånd som sin egendom behålla
den minsta småsak, vore det ock endast en nål,
o. s. v. Söndagen 23 okt. 1384 invigdes högtidligen
nunnekonventet i närvaro af ärkebiskopen i Uppsala och
biskoparna i Linköping och Strängnäs. Noga utstakades
då de särskilda tillfällen, vid hvilka munkarna egde
rätt att inträda inom nunnornas konvent. Den första,
som stod i spetsen för klostret, var Birgittas dotter
Katarina (se Katarina Ulfsdotter), ehuru hon icke
offentligen nämnes som abbedissa. Trots all den
vördnad man egnade denna klosterstiftelse hände
det dock redan i begynnelsen, att den utsattes för
våldsamheter från lekmännens sida, hvarför påfven
Gregorius XI 1377 befallde biskopen i Linköping
att tillse, att hvarken konungar eller andra måtte
i någon mån inkräkta klostrets egendom eller göra
det någon skada. Men redan Urban VI måste till
ärkebiskopen i Uppsala samt biskopen i Strängnäs
förnya befallningen därom. Den sistnämnde utfärdade
1379 åtskilliga bullor, hvilka stadgade bl. a., att
klostret skulle befrias från afgifter till påfliga
nuntier och legater äfvensom tionde från de gårdar,
som lågo under klostrets eget bruk, samt att inga
byggnader skulle få uppföras i klostrets närhet, ej
heller något annat kloster på mindre afstånd än en
half mil. Då längre fram i tiden ett kapell inreddes
af borgmästare och råd i helgeandshuset i Vadstena,
tilläto icke abbedissan och konfessorn, att flera än
två mässor om dagen där finge hållas, för att icke för
mycket draga folket bort från klostrets egen kyrka (om
denna se nedan, sp. 270). Det var föreskrifvet, att
i den senare 13 altaren skulle underhållas. I början
var ett kapell af trä uppfördt, men det nedbrann 1388
jämte två stenhus och en del af nunnornas byggnad. I
kyrkan förvarades en stor mängd reliker, bland hvilka
Birgittas naturligtvis särskildt tillvunno sig folkets
dyrkan. Delar af dem plägade jämte böcker skänkas
till de klosterstiftelser, som utgingo från Vadstena
(om dem se Birgittin-orden, sp. 458). Bland reliker
må nämnas äfven "Jungfru Marias mjölk", hvars äkthet
någon skeptiker betviflat, men den försvarades af
priorn Petrus i Alvastra med stöd af hvad Jungfrun
själf uppenbarat för Birgitta. Tron på denna relik
synes ha varit af stor styrka i trakten omkring
klostret, ty ännu 1542 klagade Gustaf I, att borgarna
i östgötastäderna voro "fulle af Jungfru Mariæ mjölk,
sancta Britas uppenbarelse och annat papisteri". Det
var endast i form af relikgömmor och kyrkokärl,
som enligt reglerna klostret egde att pråla med guld
och silfver, hvarför ock Karl Knutsson från klostret
borttog de två dyrbara guldkronor, som konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
