Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 295-296 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vagn Aagesön - Vagnborg - Vagnen (Karlavagnen) - Wagner, Rikard Julius - Wagner, 1. Hans - Wagner, 2. Johann Martin - Wagner, 3. Friedrich - Wagner, 4. Anton Paul - Wagner, 5. Alexander von - Wagner, 6. Otto

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Palnatoke, drog som tolfårs gosse med eget skepp
på vikingafärd och tilltvang sig att bli upptagen
bland jomsvikingarna (åldersgränsen var annars 18
år). V. blef nu den ypperste i hela samfundet och
utmärkte sig för tapperhet och snarrådighet. Före
tåget till Norge mot Haakon jarl (se denne) hade
V. aflagt löfte att dräpa Torkil Lyra i Viken, en af
jarlens höfdingar, och äkta hans dotter. I slaget vid
Hjörungavåg (se Jomsvikingasaga) höll han längst ut,
men blef slutligen öfvermannad och tillfångatagen. Då
han tillsammans med öfriga fångar skulle dräpas,
fann han tillfälle att själf dräpa Torkil, benådades
af Erik jarl och äktade med dennes hjälp Torkils
dotter. V. kämpade vid Erik Jarls sida i slaget vid
Svold. Han blef stamfader för en namnkunnig ätt,
till hvilken hörde Danmarks två första ärkebiskopar,
Asser och Eskil.
E. Ebg.

Vagnborg, befästningsk., kallades den af vagnar
omgärdade plats, på hvilken de nomadiserande
folken slogo läger under sina härnadståg
eller då de befarade öfverfall. Äfven senare
uppställdes infanteri någon gång i en vagnborg,
och ännu i striden vid Saladen 1703 voro
ryssarna uppställda inom en artilleribestyckad
och af spanska ryttare omgifven sådan.
L. W:son M.

Vagnen (Karlavagnen). Se Björn, astron.

Wagner [va’ȵner], Rikard Julius, skådespelare,
teaterledare, f. 3 febr. 1841 i Stockholm, d. 1
aug. 1903 i Ramlösa, hade engagemang hos Stjernström
vid dåv. Mindre teatern i Stockholm 1861—63 och vid
Åhman-Pousette-Anderssons sällskap 1863—67, uppträdde
därefter på olika scener i Sverige och Norge, var
1875—83 anställd vid den af Stjernström nyöppnade Nya
teatern i Stockholm och var 1883—1900 direktör för
Södra teatern, till 1889 i kompaniskap med A. Bosin,
1889—96 med H. Christiernsson och därefter ensam. Han
innehade därjämte Djurgårdsteatern somrarna 1883
—88 med Bosin och 1889 med Christiernsson. Som
skådespelare gjorde sig W. gällande genom sin
mångsidighet, sitt goda lynne, en drastisk, om ock
något torr komik och en anmärkningsvärd förmåga af
karakteristik. Bland mängden af de roller han utfört
må nämnas Champignac i "Fjärilsfebern", Bernard i
"Huset Fourchambault", på det högre skådespelets
fält biskop Nicolas i "Kungsämnena" och Filip II i
"Don Carlos", inom operettens område Prins Pietro i
"Boccaccio", Célestin i "Lilla helgonet" och Vicomte
de Saint Hypothèse i "Lili".

J. M. Wagner.

Wagner, tyska och österrikiska konstnärer. 1. Hans W.,
äldre, oriktigt namn på målaren Hans von Culmbach
(se d. o.), hvars egentliga namn var Suess
(Süss). — 2. Johann Martin W., målare och skulptör,
f. 1777 i Würzburg, d. 1858 i Rom, studerade i Wien
för Füger, målade klassiska ämnen (Hjältarna vid
Troja och Gudarnas rådslag, 1805, i slottet Schleissheim), var äfven
skulptör och utförde inom denna konstart reliefen
Folkvandringen för Walhalla vid Regensburg (1827—37)
och Bavaria victrix med lejonspann på Siegestor
i München. Under resor i Grekland inköpte W. för
Ludvig I Eginagrupperna, Barberinske faunen, en
stor samling af vaser m. m. Hans beskrifning af
Egineterna skaffade honom rykte som samtidens lärdaste
konstnär. Monogr. af Urlichs (1866). — 3. Friedrich
W., kopparstickare, f. 1803 i Nürnberg, d. 1876 i
München, studerade i sin födelsestad för Reindel och i
Paris, utförde stick efter Guido Reni, Rubens, Dürer,
Sandrart m. fl. och utgaf en kopparstickssamling öfver
medeltida skulpturverk i Nürnberg. — 4. Anton
Paul W., skulptör, f. 1834 i Königinhof i Böhmen,
d. 1895, studerade i Wien. Hans mest betydande
verk äro Gåsflickan, brunnsstaty på Rahlstiege i
Wien, och Michelangelo, staty i Künstlerhaus där. —
5. Alexander von W., målare, f. 1838 i Pest, Ungern,
var elev af Piloty i München, blef professor där 1869,
behandlade historiska ämnen (äfven som väggmålning
i bajerska nationalmuseet, i Budapest o. a.) och
gjorde sig äfven känd genom kompositioner som Romersk
kappränning, Tjurfäktning i forntiden och genom bilder
från Spanien. — 6. Otto W., österrikisk arkitekt,
f. 13 juli 1841 i Penzing nära Wien, d. 11 april
1918, studerade i sin födelsestad vid Polyteknikum och
för von der Nüll och Siccardsburg vid konstakademien
samt i Berlin och var sedan verksam i Wien. Till hans
tidigare alster hör Synagogan i Budapest (1872, i
polykromt tegel). Han byggde f. ö. en tid framåt mest
privathus och villor. I den förträffligt planlagda
Länderbank (1890) tillämpade han renässansformer
för moderna behof. Bland hans öfriga verk äro en
monumental bro öfver Donaukanalen jämte kajbyggnader,
vidare stationshus, paviljonger och broar till
Stadtbau, Postsparkassans byggnad och den högst
originella kupolkyrkan vid Steinhof. Under ytterst
liflig verksamhet utarbetade han en egen stil, som
stod i skarp motsättning till Wienarkitekturen, sådan
den utvecklats under 1800-talet. Med anknytning från
empiren utgick han i sina verk från rent konstruktiva
grundsatser, sökte i främsta rummet geometrisk klarhet
och bestämdhet, enkla mått, rena linjer, sökte med
ett ord form, aldrig stämning. "Sanningsfanatiker",
aldrig kompromissande, de stora uppslagens och
de djärfva försökens man, drifven af en omättlig
skaparlust, kampglad och stridslysten, vann han
beundrare och fiender. Motpartiet tog sikte på den
nykterhet och kyla de funno i hans skapelser, på hans
underskattande af historiska och lokala traditioner,
ibland äfven på hans suveräna sätt att använda sitt
material (blankpolerad marmor, metall, förgyllning,
mosaik, glas). I sitt nyhetssökande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>