- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
351-352

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wahrmund ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

underkastade celibat. Någon ärftlig
kast torde de dock icke ha bildat.
A—d J.

Vajgatj (samoj. Chaju-dej-ja), ö i Norra ishafvet,
belägen i Uralsystemets fortsättning, skild i s. från
fastlandet genom Jugorskij sjar (se d. o.) och i
n. från Novaja Zemlja genom Kariska porten. 3,703
kvkm. Liksom Ural, af hvilken den endast är ett
fragment, är V. af erosionen nästan utjämnad,
når ej upp till 100 m. ö. h. För sin rikedom på
pälsbärande djur samt på fågel och fisk, men i
synnerhet på hvitfiskar i det omgifvande hafvet,
besökes ön af ryssar och samojeder. 1914 upprättades
på ön en station för trådlös telegrafering.
A. N—d.

Vajgatj-sundet. Se Jugorskij sjar.

Vajsenhus, da. Se Waisenhaus.

Vajk, ungersk furste. Se Stefan, furstar 5.

Vaju, Vayu (sanskr. vāyu, vind), vindguden i den
indiska mytologien. I Rigveda förekommer han ofta
tillsammans med Indra eller som Vāta (äfvenledes
"vind") med regnguden Parjanya. Han skildras som
den där far fram, snabb som tanken, på sin strålande
vagn med röda fuxar, på ett gyllene säte med Indra
vid sin sida, Endast få hymner i "Rigveda" äro
egnade V., och han synes ha spelat en jämförelsevis
mindre framträdande roll. Bland den hos Macdonell,
"Vedic mythology", nämnda litt. jfr företrädesvis
Oldenberg, "Religion_des Veda" (2:a uppl. 1916).
K. F. J.

Vak, "språk", var hos forninderna namngifningens (och
språkets) gudinna. Med henne förmäler sig Prajāpati
(se denne), "alltings herre", "världsskaparen",
hvilket på fornindernas poetiska språk antydde, att
skaparkraften af språket som material frambringar
benämningar och ord.
J: C.

Vaka (da. vage, antagl. släkt med eng. to wave, röra
sig vågformigt), sjöv., flyta, gunga på vågen. Ett
fartyg säges vaka väl eller illa, allteftersom
det med större eller mindre lätthet lyfter sig
för vågorna utan att i nämnvärd grad intaga vatten
öfver relingen. — Vakare (da. vager), ett flöte
(vanligtvis ett trästycke), förankradt på eller
i närheten af ett ställe, som man vill utvisa,
t. ex. platsen, där ett fartyg gått till botten,
där varor kastats öfver bord, där en elektrisk kabel
nedlagts, där ett grund påträffats o. s. v. Ordet
"vakare", som äfven är synonymt med "ankarboj",
nyttjas ofta af äldre sjömän i betydelsen "boj" och
"prick" (se dessa ord).
R. N.*

Vaka, zool. Se Nattvaka.

Wakamatsu, stad i Japan, belägen i "ken" Fukushima,
norra delen af Nippon, vid foten af vulkanen
Bandaisan. 31,700 inv. (1916). I närheten ligga de
varma källorna vid Higoshiyama.
A. N—d.

Wakamba, invånare i Ukamba (se d. o.).

Vakan, zool. Se Tallbitsläktet och Talltrasten.

Wakanda. Se Manito.

Vakans [-ka’ns, -ka’ȵs], fr. vacance (af lat. vacare,
stå tom, vara ledig), tomrum; ledighet; det läge,
som inträder, när en tjänst är obesatt; den tid,
under hvilken en tjänst icke är besatt; i allmänhet
hvarje obesatt tjänstebefattning. Vid den svenska
krigsmakten har man skilt mellan tillfällig vakans,
då befattningen efter innehafvarens afgång skulle
återbesättas omedelbart eller inom viss bestämd tid,
och ständig vakans, då den för tjänsten anslagna aflöningen eller
motsvarande ersättning i penningar nyttjades för
visst ändamål. Då stor brist på penningar förefanns
under frihetstiden, påfann man åtgärden att sätta
vissa rotar och rusthåll vid de indelta trupperna
på vakans, då rote- och rusthållarna i st. f. att
uppsätta och underhålla soldat (och häst) fingo
erlägga ett visst penningbelopp, s. k. vakansafgift.
Denna åtgärd användes allt fortfarande, så
länge det indelta systemet egde bestånd. De ständiga
vakanserna delades i anslagna och indragna. De förra
voro afsedda till löner åt spel, trumslagare och
volontärer samt, vid kavalleriet, åt underofficerarna
(hvadan karl sålunda fanns för numret); de senare
gingo dels till statsverket — dessa rotar och
rusthåll voro före 1875 års lönereglering afsedda
till löner åt underofficerare, hvilket därefter
icke behöfdes — och användes dels till aflöning åt
fältmusikanter och gevärshandtverkare, dels till
musikens underhåll. Då endast ryttaren hölls vakant
vid kavalleriet, kallades vakansen halfvakans;
både ryttare och häst voro vakanta, kallades den
helvakans. Antalet indragna nummer och helvakanser
steg på 1890-talet till 1,550 vid infanteriet och
52 vid kavalleriet. Vakansafgifternas storlek
bestämdes genom kontrakt, som regementschefen
afslöt med rote- eller rusthållarna på högst
15 års tid. De uppgingo vid ofvan nämnda tid vid
infanteriet ända till 200 kr., vid kavalleriet till
300 kr. för helvakans. Afkortning i dessa belopp
gjordes efter 1892 för beviljade lindringar. Vid de
rusthållstrupper, som från kavalleri förändrats till
infanteri, erlades för befrielsen från att hålla
häst en hästvakansafgift (se d. o.). Detta gällde
intill 1892. Genom den då beslutade "förbättrade"
härordningen med en bestämd nummerstyrka för alla
infanteriregementen (1,000 man, de fyra nordligaste
något mindre) ökades antalet vakanser något. Skånska
husar- och dragonregementena samt Jämtlands
hästjägarkår förändrades till värfvade, hvarvid
de vakanssattes i mån af det indelta manskapets
afgång. Hela båtsmanshållet började 1886 sättas
på vakans.
C. O. N.

Vakansafgift. Se Vakans.

Vakant [-ka’nt, -ka’ȵt], utan innehafvare (se
Vakans).

Vakare, sjöv. Se Ankarboj och Vaka.

Wakash, indianstam. Se Nordvästindianer, sp. 1364.

Wakayama, hufvudstad i japanska prov. ("ken") af samma
namn, ligger i sydvästra delen af Nippon, omkr. 70
km. s. om Osaka. 75,200 inv. (1916). Bomullshandel.
A. N—d.

Wakefield [ωe͡ikfīld], stad i engelska grefsk. York,
West Riding, vid floden Calder, s. om Leeds. 47,800
inv. (1917). W. ligger i utkanten af det stora kol-
och industridistriktet ö. om Penninerna. Stadens
berömmelse är f. n. mest som spannmålsmarknad; såsom
sådan är den en af de främsta i norra England. Fordom
var den hufvudsakligen industriell, hufvudort
för textilfabrikationen i York, tills den under
1800-talet fick träda tillbaka för Leeds. Dock har
W. alltjämt stora garnspinnerier, kemiska fabriker
och järnverk (landtbruksmaskiner). Kol brytes i
närheten. Biskopssäte (sedan 1888). — Staden är
gammal och anses ha uppstått kring ett romerskt
fältläger. Till sevärdheterna hör en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free