Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 587-588 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vandalitia (Vandalusia) - Vandamme, Dominique René - Wanda von Dunajew - Vandel, Sigurd - Van den Hage - Vandenpeereboom, Jules - Wander, Karl Friedrich Wilhelm - Vanderbilt, Cornelius - Vanderheyden - Wanderjahre - Vanderkindere, Léon - Vanderlyn, John

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vandalitia (Vandalusia). Se Andalusien, sp. 933—934.

Vandamme [vãda’m], Dominique René, grefve
af Hüneburg, fransk general, f. 1770 i Cassel
(dep. Nord), d. där 1830, var vid revolutionens
utbrott underofficer, bildade 1792 en frivillig
jägarkår och avancerade genom tapperhet, militärisk
begåfning och uppdrifven republikanism ganska snart
till divisionsgeneral. Som sådan kommenderade han
1799 och 1800 i södra Tyskland och Holland. Efter
att ha fört division under fälttåget i Österrike
1805 stod han 1806 och 1807 i Schlesien i spetsen
för württembergska divisionen och förde 1809 en
armékår. 1812 förde V. 8:e armékåren, vid konung
Jérômes härafdelning, men hemsändes på grund af en
tvist med denne. 1813 gjorde han sitt namn förhatligt
genom sin grymma behandling af Hamburg, förde 1:a
armékåren och blef med denna slagen och fången af
ryssarna vid Kulm (30 aug.). Återkommen från Ryssland
först på hösten 1814, slöt V. sig 1815 till Napoleon,
fick befälet öfver 3 te armékåren och uppbar med
denna det svåraste arbetet i slaget vid Ligny. Efter
att en tid ha varit landsförvist slog V. sig ned i
Cassel. Han var rå och rofgirig. Jfr A. du Casse,
"Le général V. et sa correspondance" (1872).
C. O. N.

Wanda von Dunajew [-fånn-], pseudonym. Se
Sacher-Masoch.

Vandel, Sigurd, dansk målare, f. 1875 i Köpenhamn,
studerade vid konstakademien, hos Zahrtmann i flera
år samt vid akademien i Dresden, har hufvudsakligen
gjort sig känd genom interiörer med figurer i en
något sträf stil, men af mycken kraft: Figurgrupp
(1905), Aftoninteriör (1907), Interiör (1913), alla
i konstmuseet.
G—g N.

Van den Hage [fann den hāche], J., pseudonym. Se
Oltmans, J. F.

Vandenpeereboom [vãdenpärebåm], Jules, belgisk
statsman, f. 1843 i Courtrai, invaldes 1878 i
deputeradekammaren, där han häftigt bekämpade
den liberala regeringen Frère-Orban, blef 1884
minister för järnvägar, post och telegraf i den
klerikala ministären Malou och kvarstod på denna
post i kabinetten Beernaert och Smet de Naeyer. I
jan. 1899 blef han själf konseljpresident i en
ministär, som redan samma år föll på ett försök att
införa proportionell representation. Han drog sig då
tillbaka från det politiska lifvet.
L—ts.

Wander, Karl Friedrich Wilhelm, tysk skriftställare,
f. 1803 i Schlesien, d. 1879, blef 1827 lärare vid
stadsskolan i Hirschberg, men afsattes 1850 på
grund af sina frisinnade åsikter. Han författade
åtskilliga pedagogiska skrifter, men är känd
hufvudsakligen genom sitt stora ordspråksarbete
Deutsches sprichwörterlexikon (5 bd, 1863—80; se
därom Ordspråk).
(F. V.)


Vanderbilt [va’nder-], Cornelius,
nordamerikansk fartygsredare, järnvägsegare, kallad
"commodore" V., f. 1794 nära New York inom en
fattig, från Holland härstammande familj, d. 1877,
blef i ynglingaåren färjkarl och skutskeppare,
hade vid 23 års ålder förvärfvat sig flera smärre
segelfartyg jämte ett kapital af 9,000 doll. och vände
då sin uppmärksamhet till ångbåtstrafiken samt byggde
efter hand en stor mängd ångare, med förbättringar i
konstruktionen. 1851 öppnade han en högst inbringande
ångbåtslinje New York—Panama och sedermera linjen
New York—Havre (1858) m. fl. Under inbördeskriget
instängde han, med sin dyrbaraste ångare,
sydstaternas fruktade pansarfartyg "Merrimac" i
James-floden. När V. omkr. 1862 drog sig tillbaka
från rederiföretagen, egde han 40 mill. doll. Han
köpte 1862 New York—Harlem-järnbanan, 1863
Hudson-river-banan, 1864 New York—Central-banan samt
slutligen Lake-shore- och Michigan-Southern-banorna. I järnvägsdriften
införde V. betydande förbättringar. Vid sin
död var han egare af 105 mill. doll., hvaraf 15
mill. doll. voro bortdonerade. Ett universitet i
Nashville är uppkalladt efter honom. V:s framgångar
förklaras delvis af hans berghälsa, ovanliga minne
och stora lätthet att arbeta. — Hans son William
Henry V., f. 1821, d. 1885, slog sig fram som duglig
landtbrukare, blef efter faderns död president för de
af denne egda järnvägarna, efter att förut ha varit
deras vice president, samt gjorde äfven affärer i
telegraf- och telefonlinjer, industriella företag
m. m. Vid sin död, då han ansågs vara Amerikas rikaste
man, egde han 200 mill. doll., af hvilka han donerade
100 mill. till allmännyttiga ändamål.


Vanderheyden [fannderhe’jden], stad. Se Troy.

Wanderjahre, ty., "vandringsår", en konstnärs
utvecklingstid under studier i olika länder.

Vanderkindere [vãdärkindä’r], Leon, belgisk
historiker, f. 22 febr. 1842 i Bruxelles, d. 9
nov. 1906 i Uccle, gjorde som professor vid
universitetet i Bruxelles (sedan 1872) sig bekant
framför allt för sina forskningar ang. medeltidens
historia. Mest bekanta af hans arbeten äro Le siècle
des Artevelde (1879), Introduction à l’histoire des
institutions de la Belgique au moyen-âge (1890)
och La formation territoriale des principautés
beiges au moyen-âge (1899—1902). Han utgaf 1904
en ny uppl. af Gisleberts af Mons för Tyska rikets
historia betydelsefulla "Chronicon Hanoniense" och
skref ett par mycket använda skolläroböcker, Histoire
de l’antiquité och Histoire contemporaine. 1880—84 och
1892—94 var han led. af belgiska deputeradekammaren,
till hvars vänster han hörde, och utnämndes 1900 till
borgmästare i Uccle.
L—ts.

Vanderlyn [vä’ndəlin], John, amerikansk målare,
f. 1776 i Kingston, d. 1852, studerade i Paris från
1796 och i Rom från 1805 samt återvände 1815 till
Amerika. Bland hans målningar från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>