Print (PDF) - On this page / på denna sida - Varennes-en-Argonne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
665 Varfskran-Vargen Varfskran. Se Kran, sp. 1208. Warfvinge, Frans Vilhelm, läkare, f. 28 juli 1834 i Leksbergs församling, Skaraborgs län, d. 10 febr. 1908 i Stockholm, blef student i Uppsala 1852, med. kandidat 1860 och med. licentiat 1864 samt promoverades till med. doktor 1877 på grund af en disputation Om exanthematisk tyfus hos barn. Han var 1867-75 läkare vid provisoriska sjukhuset vid Hornsgatan i Stockholm och 1876-78 vid sjukhuset vid Wollmar Yxkullsgatan där. Efter att 1878 som en af styrelseledamöterna ha deltagit i organisationen af Sabbatsbergs sjukhus (se d. o.) var han 1879-1904 dettas direktör och öfverlä-kare vid dess medicinska afdelning samt ådagalade i dessa ämbeten en mycket stor duglighet och bidrog kraftigt till utvecklingen af denna betydande sjukvårdsanstalt. Sedan 1881 anordnade W. vid Sabbatsbergs sjukhus en fortgående sjuksköterskeskola, där till en början endast en halfårig kurs genomgicks. Senare utsträcktes kursen till ettårig, och antalet utexaminerade sjuksköterskor, för det mesta ur den bildade klassen, steg slutligen till mer än 70 om året. Därjämte inlade W. som led. i styrelsen för Sophiahemmet (sedan 1884) och i Röda korsets verkställande utskott (sedan 1891) stora förtjänster i afseende på utbildningen af sjuksköterskor. Han var därjämte led. i sanatoriebyggnadskommittén (1899) och i öfverstyrelsen för Oskar II:s jubileumsfond (1901). Utom ett stort antal meddelanden i "Hygiea" och "Svenska läkaresällskapets förhandlingar" utgaí han Årsberättelse från Sabbatsbergs sjukhus fr. o. m. 1879 (innehållande också de från sjukhuset utgångna vetenskapliga meddelandena), Handbok i sjukvård och helsovård (2 bd, med C. Wallis m. fl., 1889), Om typhus exanthematicus, af handling grundad på egen erfarenhet jämförd med andras (belönt med Regneilska priset; i "Sv. läk. sällskis nya handl.", ser. II, del VIII, l, 1880), Influensan i Sverige 1889- 1890 (med Kl. Linroth och C. Wallis, ibid., ser. III, del l, 1890), Om olikheterna mellan exantematisk tyfus och tyfoidfeber (i "Nord. med. arkiv", VII), Om behandling af leukemi, pseudoleukemi och per-niciös progressiv anemi med arsenik (ibid., XV), Om antiseptisk behandling af infektionssjukdomar (ibid., XV), Om kalla bad såsom temperaturnedsättande medel i febersjukdomar (i "Hygiea", 1878), Om antipyres (ibid., 1886) och Sabbatsbergs sjukhus 1879-1903. W. var sedan 1889 led. af Vet. soc. i Uppsala och sedan 1901 aí Vet. akad. Se nekrolog af E. G. Johnson i "Hygiea" (1908). B. T-dt. Vårfågeln, zool. Se Törnskatsläktet, sp. 801. Varg, zool. Se Vargen. Varg, metall., förr vid Nya Kopparberget benämning på råkoppar, erhållen genom omsmältning af diverse kopparrika biprodukter från kopparframställningen, såsom nas (se d. o.), krats (slagg) från gärningen o. d. Denna råkoppar blef starkt järnhaltig och måste därför, innan den kunde garas, undergå en förberedande omsmältning i garhärden (se Koppar 2). P. P-n. Warg, Kristina (mamsell "Kajsa Warg"), kokboksförfattarinna, f. 22 mars 1703 i Örebro, d. i febr. 1769 i Stockholm, var dotter till lands-kamreraren A. Warg i Örebro. Hennes Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber (1755, 14:e uppl. 1822, ånyo utg. 1916; alla uppl. under hennes lifstid utgifna under signaturen C. W., tysk of v. 1772), hölls länge som ofelbar auktoritet på sitt område. Därifrån är hämtadt uttrycket: "Man tager", sa Kajsa Warg, "om man så hafva kan". Jfr uppsats af K. F. Werner i "Samlaren", 1880. Va'rgas, L u i s de, spansk målare, f. 1502 i Sevilla, d. 1568, hade en längre tid studerat i Italien och var vid midten af 1500-talet en af de främste målsmännen i Sevilla för italiensk stil. Hans första säkert kända verk efter hemkomsten från Italien äro Jesu födelse med de tillbedjande herdarna och Gud Fader of vanför i skyn (1555, altarmålning i Sevillas katedral), en vacker komposition i Rafaels anda, men dock med spansk karaktär, i predellan Jesus frambäres i templet och som sidobilder De fyra ev angelisterna. I ett kapell i samma kyrka finnes af honom Kristi stamtafla, som i själfva verket framställer Patriarkerna bönfallande Maria om förlossning. Bland patriarkerna märkas Adam och Eva, den förträffliga förkortningen af den sittande Adams ena ben föranledde samtiden att kalla taflan "La gamba" (benet). En Pietā finns i Sancta Maria la Blanca i Sevilla. Af Yttersta domen i Misericordia-klostret i samma stad återstå endast spillror, likaså af andra fresker, Korsbärandet m. fl. V. var äfven en berömd porträttmålare. C. R. N. (G-g N.) Vargas, Don Bernada de. Se Skolridning, sp. 1111. Vargas Tejada [-techa'da], Luis, kolumbiansk skald, f. 1802 i Neiva, d. 1829, var i besittning af omfattande bildning, och han skreí såväl lyrik som dramatik icke blott på spanska, utan äfven på fr., ty. och latin. Hans mest framstående arbete är en sainete, Las convulsiones, och bland hans lyriska verk nämnas som de bästa monologerna Catķn och Pausanias. Ad. H-n. Vargbönor, bot., detsamma som lupiner. Vargen (lat. Lupus), astron., stjärnbild på södra stjärnhimmelen, belägen mellan 14 och 16 timmars rektascension samt mellan 27 och 55 graders sydlig deklination. Dess tre ljusstarkaste stjärnor, α, β och γ, äro af 3:e storleken. B-d. Vargen (Ulfven), Canis lupus, zool., tillhör hundsläktet inom fam. Canidæ, rofdjurens ordn. och däggdjurens klass. Vargen liknar ganska mycket en stor, högbent, något mager hund. Till skillnad från denne har vargen svansen städse hängande och nästan rät. I förhållande till det tjocka hufvudet är nosen utdragen och tämligen spetsig, ögonöppningen har sned riktning; pupillen är rund. Öronen äro små, alltid upprättstående. Hårfällen utgöres af en tät och fin bottenfäll samt af gröfre och längre hår. Färgen varierar ej obetydlig; ofvan är den en blandning af hvitt, svart och grått, under smutshvit. En svart varietet har man betecknat som Canis lycaon; äfven hvitaktiga vargar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
