- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
943-944

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Weardale ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Berlin, blef 1850 direktor för sachsiska telegrafverket
och 1852 medlem af sachsiska järnvägsstyrelsen,
var 1870—75 föredragande råd vid österrikiska
handelsministeriet och sedan 1878 vid det
preussiska. Genom sina skrifter lade han
den vetenskapliga grunden till olika grenar
af järnvägsväsendet. Här må nämnas Technik
des eisenbahnbetriebs
(1854), Die schule
des eisenbahnwesens
(1857; 4:e uppl. 1885;
"Jernvägsskola", 1857), som öfversattes på en
mängd språk. Han författade jämväl en biografi
öfver sin fader (3 bd, 1864—66) och skönlitterära
arbeten (Werke und tage, 1869, m. fl.).
1. A. L.*

Weber. 1. Ernst Heinrich W., tysk anatom och
fysiolog, f. 24 juni 1795 i Wittenberg, d. 26
jan. 1878 i Leipzig. Han blef 1818 e. o. professor
i jämförande anatomi vid Leipzigs universitet samt
1821 ord. professor i anatomi och 1840 tillika i
fysiologi där. Då professuren 1866 delades, öfvertog
han anatomien. Han tog afsked 1871. W. var en af den
moderna fysiologiens grundläggare och en af de få,
som i början af 1800-talet gjorde de fysiologiska
företeelserna till föremål för en verkligt exakt
undersökning. Med sitt omfattande snille egnade han
sig icke blott åt fysiologien och anatomien, utan
äfven åt fysiken samt utgaf 1825 tills. med sin broder
Wilhelm Eduard (se W. 2) ett banbrytande verk öfver
vågrörelsen, Wellenlehre. W:s fysiologiska arbeten
beröra till stor del sinnesfysiologien, på hvars
område han införde kvantitativa undersökningsmetoder
för att bestämma förhållandet mellan retningens och
den däraf föranledda förnimmelsens styrka. Därvid
fann han, att inom vissa gränser den tillökning
af retningens styrka, som framkallar en nätt och
jämnt märkbar ökning af förnimmelsens, utgör en
lika stor bråkdel af den ursprungliga retningen,
oberoende af dennas absoluta styrka (den s. k.
Webers lag). Denna undersökning utgör utgångspunkten
för alla de många studier åt detta håll, hvilka
sedan dess sett dagen. Vidare gjorde han betydande
inlägg i läran om blodomloppet, såsom i afseende på
pulsläran, hvilken genom honom i sina väsentliga drag
fastställdes, och i afseende på hjärtats innervation,
genom den af honom i förening med hans broder Eduard
Friedrich
(se W. 3) 1846 gjorda upptäckten af hjärtats
hämmande nerver. Genom denna upptäckt lärde man
känna ett alldeles nytt slag af nervverkningar,
hvarom man dittills knappast haft någon aning,
och den gaf därjämte uppslaget till de mångtaliga
arbeten inom den speciella nervfysiologien, som i
väsentlig grad äro utmärkande för de sista 70 årens
fysiologiska forskning. Äfven inom anatomien utförde
W. betydelsefulla arbeten, och hans bearbetningar af
Hildebrandts och Rosenmüllers handböcker i anatomi
äro mycket framstående. Som lärare var han lika
utmärkt. Hans vetenskapliga undersökningar äro till
en stor del offentliggjorda som akademiska program,
hvilka samlade utgåfvos under titeln Annotationes
anatomicæ et physiologicæ. Programmata collecta

(1851). Dessutom ingå arbeten af honom i "Berichte
der k. Sächsischen gesellschaft der wissenschaften"
och andra publikationer. Jfr K. Ludwig, "Rede zum
gedächtniss an E. H. Weber" (1878). — 2. Wilhelm
Eduard W
., den föregåendes broder, fysiker, f. 24
okt. 1804 i Wittenberg, d. 23 juni 1891 i Göttingen,
studerade i Halle, blef filos. doktor 1826 och privatdocent 1827
samt e. o. professor i fysik 1828 där. 1831 blef han
ord. professor i fysik i Göttingen, men afsattes
1837 jämte sex andra professorer, på grund af deras
protest mot författningens upphäfvande. Han lefde
sedan som privatman i Göttingen, till dess han 1843
utnämndes till professor i Leipzig, hvarifrån han 1849
återvände till sin professur i Göttingen. W:s första
arbete, Wellenlehre (1825), utfördes i gemenskap med
hans ofvan nämnde broder och visade redan en klassisk
prägel. Senare (1827—35) öfvergick han till läran
om elasticitet och akustik (Theorie der zungenpfeifen
1829). I Göttingen blef han Gauss’ medarbetare i det
storslagna arbetet Resultate aus den beobachtungen
des magnetischen vereins von 1836—1841
(6 bd och
3 atlaser 1836—43). Det innehåller beskrifning
på många af W. uppfunna metoder och apparater
(såsom jordinduktorn). 1840 införde han de absoluta
elektromagnetiska måtten, af hvilka ett efter honom
fick namnet "Weber". Till hjälp vid observationerna
hade Gauss och W. före någon annan infört elektriska
telegrafsignaler (1833). 1846 utgaf han d. I af sina
Elektrodynamische maasbestimmungen, i hvilken han
uppställde sin berömda grundlag (se Webers elektriska
grundlag
) för elektrodynamiken (med beskrifning af
elektrodynamometern, se d. o.). I detta arbetes d. II
(1852) angaf han metoder för att mäta elektriska
motstånd, strömstyrka och elektromotorisk kraft
i absoluta mått, hvilka antogos af den elektriska
kongressen i Paris 1881. I d. III (1852) utvecklade
han sin berömda teori om magnetism och diamagnetism,
i d. IV (1857) jämförde han i samarbete med
R. Kohlrausch (se d. o. 2) elektromagnetiska och
mekaniska måttsystem. I d. V (1864) behandlade han
elektriska svängningar. W:s viktiga Zur galvanometrie
utkom 1862. 1873 och 1878 polemiserade han mot angrepp
gjorda af Helmholtz m. fl. mot hans lag och vederlade
dem, i det han visade, att den ej strider mot 1:a
hufvudsatsen. Jämte sin broder Eduard Friedrich
(se W. 3) utgaf han 1827 den viktiga Mechanik der
menschlichen gewerkzeuge.
Med F. Zöllner utgaf han
1880 Einrichtung zum gebrauch absoluter maasse in der
elektrodynamik.
W. var medlem af sv. Vet. akad. sedan
1855. I Ostwalds "Klassiker", bd 142, utgåfvos
några af W:s skrifter. Hans samlade Werke utgåfvos
i 6 bd af Göttinger gesellschaft der wissenschaften
1892—94. W. var känd som en bland sin tids främsta
och mest ansedda fysiker. — 3. Eduard Friedrich W.,
de föregåendes broder, anatom och fysiolog, f. 1806
i Wittenberg, d. 1871 i Leipzig, studerade i Halle,
verkade sedan någon tid som praktiserande läkare,
tills han 1836 utnämndes till anatomie prosektor
i Leipzig,
illustration placeholder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:40 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free