- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
1003-1004

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wegener, Kaspar Frederik - Wegener, Georg - Vegesack (stad) - Vegesack, ätt - Vegesack, 1. Eberhard Ernst Gotthard von - Vegesack, 2. Johan Fredrik Ernst von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Historiske efterretninger om Abrahamstrupgaard
(Jägerspris) i ældre og nyere tid
(2 bd,
1855—56). Dessförinnan hade han lämnat redogörelser
för konungens utgräfningar vid Asserbo och Söborg. Han
var också en af exekutorerna af konungens testamente
och skref 1866 Mindeskrift om kong Frederik
VII.
W. ledde utgifningen af "Arsberetninger fra
geheimearkivet" (6 bd, 1852—2, omfattande tiden
1848—81), som innehålla många viktiga aktstycken till
Danmarks inre och yttre historia. I det politiska
lifvet deltog han 1848—49 som konungavald medlem af
den grundlagstiftande riksförsamlingen och var bland
dem, som protesterade mot grundlagen af fruktan för
följderna af den allmänna rösträtten. W. var ifrig
boksamlare. Han skaffade sig efter hand ett ypperligt
bibliotek om 40,000 bd, utan tvifvel det största
enskilda i Danmark. Efter hans död inköptes det
af staten för det nya provinsbiblioteket i Aarhus
(katalog i 4 bd utkom 1898). W. var sedan 1839
led. af Selskabet for fædrelandets historie og sprog
(ordf. 1851—66) och blef 1843 led. af Videnskabernes
selskab. Han var ock led. af Vet. soc. i Uppsala
(1857) och af Vitt. hist. o. ant. akad. (1862).
E. Ebg.

Wegener, Georg, tysk forskningsresande, f. 1863 i
Brandenburg, har företagit resor till Spetsbergen
(1896), Indien och Egypten (1897—98), Västindien och
Central-Amerika (1903; bestigning af Mont Pelé tills.
med K. Sapper), Indien och Öst-Asien (1905—07 och
1910—11). Han har offentliggjort en rad arbeten
i kolonialvetenskap samt reseskildringar. Bland
hans skrifter märkas Deutschland im Stillen ozean
(1903), Reisen im westindischen Mittelmeer
(1904) och Das heutige Indien (1912).
A. N—d.

Vegesack [fe’ge-], stad på fria staden Bremens område,
15 km. nedanför denna, på Wesers högra strand. 4,130
inv. (1905). Skeppsbyggen.
A. N—d.

Vegesack [fe’jsakk], svensk adlig ätt, som, efter uppgift
öfver Bremen, kom till Reval, där den förste kände
stamfadern Tomas von V. mot midten af 1500-talet
säges ha varit borgmästare. En hans sonson Albrekt
von V
. och fyra dennes broder Gotthards söner adlades
i Sverige 1651. Från en af dessa härstammade i femte
led Eberhard Ernst Gotthard von V. (se V. 1), som
1802 erhöll friherrlig värdighet och från hvilken den
nu lefvande friherrliga ätten von V. härstammar. De
adliga ättgrenarna äro i Sverige utgångna.

illustration placeholder

1. Eberhard Ernst Gotthard von V. (se
släktöfversikten), friherre, militär, f. 28 mars
1763 i Rostock, d. 30 okt. 1818 i Stockholm, son till
kaptenen i holländsk tjänst Fredrik v. V. och Sofia
Magdalena v. Blücher, inflyttade med sina föräldrar
1777 till Sverige och blef två år senare page hos
Gustaf III samt 1784 kornett vid Lifregementet. Som
sådan utgick han 1788 i finska kriget, befordrades
s. å. till kapten och sändes till Dalarna att taga
befäl öfver ett kompani af den frikår, som skulle
sändas mot danskarna. Då denna kår snart upplöstes,
ställdes V. i spetsen för en nyupprättad jägarbataljon
och gick med denna öfver till Finland, där han
utmärkte sig genom stor tapperhet och befordrades
1789 till major i armén och 1790 till major vid
Dalregementet och
öfverstelöjtnant i armén. Han tog 1794 afsked från
beställning på stat. 1797 öfverste och generaladjutant
af flygeln, blef V. 1800 chef för Savolaks-brigaden
och 1801 generaladjutant vid den arméafdelning, som
samlades i Göteborg mot engelsmännen. 1802 sekundchef
för Göta garde och friherre, förflyttades V.
intill 1806 mellan flera chefsbefattningar. Under
kriget i Pommern 1805—07 förde han 4:e brigaden,
ådagalade flera prof på stor tapperhet och blef svårt
sårad under återtåget från Ferdinandshof. 1808
blef han generalmajor, befälhafvare för Västra
arméns vänstra flygel, med hvilken han ryckte in i
Norge. Därifrån kallades han till befälet öfver den
s. k. svenska fördelningen, som skulle landsättas
vid Björneborg, men genom vidriga omständigheter kom
i land vid Kristinestad 28 aug. Efter föreningen
med finska armén deltog V. med sin fördelning i
slaget vid Oravais, hvarefter han kallades till
Stockholm och ställdes för krigsrätt på grund
af valet af landstigningsplats. Han frikändes
visserligen af Krigshofrätten, men dömdes af
Gustaf IV Adolf personligen till lifstids fästning,
hvilken doms verkställighet revolutionen 1809 dock
hindrade. Generallöjtnant blef han 1812. I tyska
kriget 1813 tillhörde V. nordarmén och kommenderade
en fördelning af 4,000—5,000 man af den vid nedre
Elbe opererande kåren under Wallmoden. Vid infallet
i Norge 1814 förde han en särskild arméafdelning,
med hvilken han inneslöt Fredrikshald och segrade i
några mindre strider. 1816 blef han inspektör för 9:e
infanteribrigaden. "Svenske krigsmän" reste 1883 en
vacker minnesvård öfver hans graf på Klara kyrkogård
i Stockholm. Vården upptar namnen på de platser,
där V. utmärkte sig: Elgö, Pardakoski, Kärnakoski,
Savitaipale (finska kriget 1788—90), Frankenfront,
Hohen Graben, Lüdershagen, Ferdinandshof (pommerska
kriget 1807), Lemo, Lappfjärd, Oravais (finska kriget
1808—09), Retschow (tyska kriget 1813), Rakkestad,
Onstasund, Trögstad (norska fälttåget 1814). Se
biografi af G. Montgomery (1827) och "Åtskilligt
utur framledne generallöjtnanten frih. von V:s
efterlemnade papper" etc. af E. E. G. v. Vegesack
(1842).

2. Johan Fredrik Ernst von V., den föregåendes
son, f. 18 dec. 1792, d. 24 okt. 1863 i Stockholm,
började sin militära bana som stabsadjutant vid
faderns kår i Pommern 1807, bevistade sedermera som
löjtnant vid Älfsborgs regemente 1808—09 års krig
och som ryttmästare vid Lüneburgska husarregementet
1813—14 års krig. Han blef 1815 ryttmästare vid
Jämtlands hästjägarskvadron, erhöll 1817 majors
n. h. o. v. samt tog 1829 afsked ur krigstjänsten. Ett
bref, som han 3 juli 1832 skref från Berlin till
sin vän v. Düben (se Düben 7) i Wien, innehöll
bl. a. följande: "Dagen för innan jag reste voro vi
några hufvudmän af opposition tillsammans och kommo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 15 14:46:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfck/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free