- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
1033-1034

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Weimar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Aftonen efter korsfästelsen, Dante och Vergilius på Styx. Två
söner till W. blefvo erkända målare.
G—g N.

Weir Mitchellska gödningskuren [ωī͡ə’], med., en af
amerikanske läkaren Silas Weir Mitchell, f. 15
febr. 1829 i Philadelphia, d. 4 jan. 1914, i arbetet
Fat and blood (1873; 4:e uppl. 1885) framställd kur
för behandling af neurasteni. Se Diet, sp. 370.

Weisbach [va’js-], Julius, tysk mekaniker, f. 10
aug. 1806 vid Annaberg i Sachsen, d. 24 febr. 1871
i Freiberg, blef 1833 lärare (1836 professor)
i tillämpad matematik vid bergsakademien i
Freiberg. Han deltog sju år i de europeiska
gradmätningarna och upprättade en höjdkarta öfver
Sachsen. W. fick titeln öfverbergsråd. W. egnade sig
förnämligast åt hydrauliken och geodesien. Bland hans
utgifna arbeten må nämnas Lehrbuch der ingenieur-
und maschinenmechanik
(3 bd, 1845—54, flera uppl.;
"Lärobok i teknisk mekanik", 1852—55), Der ingenieur
(1848; 7:e uppl., utg. af Reuleaux 1896), Die
neue markscheidekunst
(2 bd, 1850—59) och Versuche
über die kraft des wassers durch druck, stoss und
reaction
(1851). W. uppfann 1844 en "monometrisk och
anisometrisk" projektionsmetod, framställd bl. a. i
Anleitung zur axonometrischen zeichnen (1857). W. var
led. af sv. Vet. akad. (1868).

Weise [va’jṡe], ty. Se Mästersång, sp. 294.

illustration placeholder

Weise [va’jṡe], Christian, tysk skolman
och författare, f. 1642 i Zittau (Sachsen),
d. där 1708, vardt 1670 lärare och 1678 rektor
vid latinskolan där. W. var uteslutande den
moraliske och moraliserande författaren, för
hvilken vitterheten icke hade någon annan uppgift
än att genom exempel på synd och dårskap — ofta
groft naturalistiskt skildrade — och genom direkt
dygdepredikan tjäna uppfostringssyften. Han var
nykter och praktisk i sin uppfattning, och hans
tendens riktade sig bestämdt mot den lohensteinska
skolans svulst. Ofta lyckades han bevara en sund
och naturlig ton, som välgörande sticker af mot
modeströmningens pedantiska konstfärdighet, men
ännu oftare sjunker hans framställning ned till
platt hvardaglighet. Studentårens muntrare och
friskare dikter samlades i Überflüssige gedanken der
grünenden jugend
(1668 och 1674; 4:e uppl. 1701). —
W. författade ej mindre än 55 dramer, delvis samlade
i Zittauisches theatrum (1683), samtliga afsedda
att uppföras af hans lärjungar; de visa intryck
från komediantdramat och rätt mycken realism, men
tillhöra likväl det protestantiska skoldramat, hvars
tyska utveckling de afsluta. Ämnena äro bibliska,
historiska, politiska, borgerliga och farsartade;
bland de bästa kunna nämnas Masaniello, Der bäurische
Macchiavellus, König Wenzel in Zittau, Tobias und die
schwalbe
och Die verkehrte welt. Han tog bort körerna
och alexandrin-versens tvång, införde i stället prosa
samt inflätade komiska scener. Omtyckta blefvo W:s
fyra romaner, i hvilka han påverkats
af Grimmelshausen, Die drey hauptverderber (1671),
Die drey ärgsten erznarren (1672; nytryck 1878; "The
tre yppersta ertz-narrar uti hela verden", omkr. 1697,
ny öfv. 1769), Die drey klügsten laute (1673)
och Der politische näscher (1676). Se arbeten
af Palm (1854), Kämmel (1897) och Becker (1910).
R—n B.

Weise [va’jṡe], Paul Wilhelm Richard, tysk skogsman,
f. 1846 i Brandenburg, d. 1915, anställdes 1877
vid skogsförsöksanstalten i Eberswalde och blef
1882 föreståndare för densamma samt lärare vid
forstakademien där. 1891—96 var W. professor vid
Münchens forstakademi samt dess direktor. W. utgaf
bl. a. Ertragstafeln fur die kiefer (1880; sammandrag
af W. Schlich, på eng. 1888), ett på sin tid mycket
framstående arbete, och Leitfaden für den waldbau
(1887; 4:e uppl. 1911). 1881—86 redigerade W. "Chronik
des deutschen forstwesens" samt grundlade och utgaf
1892—1901 (17 bd) en egen skoglig publikation,
"Mündener forstliche hefte". Under samma tid
var W. äfven medredaktör för "Zeitschrift für
forst- und jagdwesen". I de nämnda publikationerna
återfinnes W:s penna i en mängd värdefulla om djup
kännedom om den tyska skogslitteraturen vittnande
afhandlingar.
G. Sch.

Weisflog [va’jsflåg], Karl, tysk novellist, f. 1770
i Sagan (Schlesien), d. 1828 som ordf. i stadsrätten
där, skref berättelserna Phantasiestücke und historien
(12 bd, 1824—29; ny uppl. 1839; urval hos Reclam),
i hvilka det småborgerliga lifvet tecknas troget
och humoristiskt i E. T. A. Hoffmanns maner.
(R—n B.)

Weishaupt [va’js-], Adam, stiftare af illuminaternas
orden (se Illuminater).

Weishaupt [va’js-], Viktor, tysk målare, f. 1848
i München, d. 1905 i Karlsruhe, inträdde, sedan
han deltagit i fransk-tyska kriget 1870—71, som
lärjunge i akademien, komponerade under Diez och
blef hufvudsakligen djurmålare. Han debuterade
1876 med ett stort Landskap med rådjur; bland hans
senare verk voro Vild tjur, Ströfvande hjord,
Tjur i Alperna, Vattning
(Dresdengalleriet),
Tidig vår (Berlins nationalgalleri). Sedan 1895
var W. professor vid konstakademien i Karlsruhe.
(G—g N.)

Veisingenbefästningarna (Seierstenbefästningarna) i
Norge, på Kristianiafjordens östra strand, strax n. om
Dröbak, utgöras af ett batteri för 3 st. 22,6 cm. och
ett för 1 st. 26,7 cm. kanoner samt för bestrykning
af de järntrådshinder, som afspärra tillgången
från landsidan, ett kulsprutebatteri. Befästningarna
anlades i slutet af 1800- och början af 1900-talen.
L. W:son M.

Weiskirchner [va’js-], Richard, österrikisk
politiker, f. 24 mars 1861 i Wien, inträdde som ung
student i Wiens kommunalförvaltning och gjorde sig
snart bemärkt genom sitt framgångsrika arbete för
praktisk reorganisation af fattigvården. Politiskt
tillhörde han det kristligt sociala partiet och slöt
sig inom detta nära till sin intime vän borgmästare
Lueger. Genom Luegers inflytande invaldes W. i
österrikiska riksrådets deputeradekammare och
Nedre Österrikes landtdag, och genom flitig
agitatorsverksamhet blef han småningom en bland
partiets mest framskjutna män. 1911 blef han
handelsminister i ministären Bienerth,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:56:55 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0543.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free