- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
1103-1104

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Velocipedist ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stiftades 1735 för döttrar af adelsmän eller af män i de
tre högsta rangklasserna. Drottning Charlotta Amalia
hade i sådant syfte redan 1694 köpt V., men planen
förverkligades, först då hennes dotter, prinsessan
Sofia Hedvig, som bodde där, 1735 aflidit. I spetsen
för klostret står en priorinna; 16 fröknar åtnjuta där
bostad och underhåll samt en årsränta (häving) af 1,200
till 1,500 kr. Inalles uppbära 30 fröknar 1,500 kr.,
180 från 600 till 1,000 kr. och 240 från 200 till 400
kr. Inskrifningsafgiften är 1,000 kr. Till klostret
höra herrgården Höjstrup och sammanlagdt 1,466 tnr
hartkorn samt ett kapital af omkr. 8 mill. kr. Litt.:
Chr. H. Brasch, "Vemmetofte historie som herregaard,
slot og kloster" (1—3, 1859—63).
E. Ebg.

Vemo. Se Vehmo.

Vemork, kraftstation. Se Rjukan.

Vemundvik, härad och socken under Namsos pastorat,
strax n. om staden Namsos, Sör-Tröndelag fylke,
Norge. 240,55 kvkm. med 1,749 inv. (1918). Jordbruks-
och skogsdistrikt.
K. G. G.

Wemyss [ωī’ms], skotsk adelssläkt från grefsk. Fife,
där medlemmar af släkten varit jordegare sedan
1200-talet. Sir John W., d. 1649, blef 1633
skotsk earl af W. och tog framskjuten del i skotska
parlamentets konflikt med Karl I. Hans sondotters son
David W., 3:e earl af W., f. 1678, d. 1720, var en af
Skottlands kommissarier vid unionsförhandlingarna med
England 1705—07. Dennes sonson, David W., lord Elcho,
f. 1721, d. 1787, deltog i det jakobitiska upproret
1745, fick därför ej ärfva earltitel och släktgods
samt dog landsflyktig i Paris. Hans broder Francis W.
antog af arfsskäl namnet Charteris. Dennes
ättling, Francis W.-Charteris, 10:e earl af W., f. 4
aug. 1818, d. 30 juni 1914, var underhusled. 1841—46
och 1847—83 samt 1852—55 en af skattkammarlorderna
i Aberdeens ministär. Mest bekant blef han som ifrig
främjare af skarpskytte-(volunteers-)rörelsen. —
Rosslyn Erskine W., 1:e baron Wester Wemyss, engelsk
amiral, f. 12 april 1864, ingick vid flottan 1877,
blef löjtnant 1887, befordrades till konteramiral
1912, vice amiral 1916, amiral 1919 och admiral
of the fleet 1920. Under Världskriget förde han
befälet öfver en eskader vid Dardanellerna 1915
och blef 1916 högste befälhafvare i Indien och
Egypten. I aug. 1917 utnämndes han till 2:e och i
dec. s. å., efter amiral Jellicoe, till 1:e sjölord,
från hvilken befattning han afgick 1918. Senare
s. å. blef han engelskt ombud vid underhandlingarna
om vapenhvila och upphöjdes 1919 till peer.
V. S—g. H. J—dt.

Vemån, biflod till Ljusnan (se d. o., sp. 906).

Vem är det?, biografisk uppslagsbok. Se Who’s who.

Ven, anat. Se Vener.

Ven, ö. Se Hven.

Vena, socken. Se Hvena.

Vena, lat., ven. Se Vener. — V. cava. Se
Hålven, Hjärtat, sp. 863, och pl. I till
art. Människan. — V. femoralis, lårvenen, och
V. jugularis, halsvenen. Se Jugularvener och pl. I till
art. Människan. — V. portæ, portådern. Se Blodomlopp
och pl. I till art. Människan. — Venæ lacteæ. Se Aselli, K.
Venæ pulmonales. Se Lungvener.

Venafro [-frå], stad i italienska
prov. Campobasso, nära Volturno. 4,700
inv. (1901). Biskopssäte. Borgruiner samt rester
af en amfiteater och en akvedukt från den gamla
romerska staden Venafrum. Från trakten erhålles
utmärkt olj.
A. N—d.

Venaissin [vənäsä̃’], fr. Comté Venaissin l. Comtat, fordom grefskap,
i nu v. franska dep. Vaucluse (Provence), hade
sitt namn efter staden Venasque, som länge var
dess hufvudstad. Andra städer voro Carpentras,
senare hufvudstad, Cavaillon, Vaison, Valréas och
l’Ile. Från frankerna kom landet 1054 till grefvarna
af Arles och 1125 till grefvarna af Toulouse. Genom
grefve Raimund VII:s dotter Johanna kom det till
prins Alfons, Ludvig IX:s af Frankrike broder. Vid
Alfons’ död 1271 bemäktigade sig konung Filip III
grefskapet, som han 1273 skänkte påfven Gregorius
X. Efter denna tid tillhörde det med några afbrott
(1662, 1688 och 1768—74) den heliga stolen ända till
1791, då det förklarades för en del af Frankrike.
A. N—d.

Vena koboltgrufvor, en samling större och
mindre, fordom på koboltkis och något kopparkis
bearbetade, nu vattenfyllda grufhålor, nedsprängda
i glimmerskiffer och hälleflintgnejs ö. om sjön
Åmmelången, omkr. 8 km. österut från Askersund. Den
af röd gnejs omgifna, malmförande bergartens
strykningsriktning är v. n. v.—ö. s. ö.; stupningen
är nästan lodrät. — Då det belgiska bolaget "Vieille
montagne" (se d. o.), som eger Åmmebergs omkr. 8
km. längre åt s. belägna zinkgrufvor, för många år
sedan mottog Venafältet, inom hvilket på sin tid ett
mycket stort antal arbetare hade varit sysselsatt,
voro nästan alla grufvorna i detsamma sedan gammalt
öppnade, ehuru de då ej bearbetades. Bolaget upptog
arbetet i en del af dessa och sänkte några nya,
men upphörde åter med allt arbete omkr. 1870.
E. E.

Venal (lat. venalis), fal.

Venancio, González [gånthaläth väna’nthiå], pseudonym
för A. de Valbuena.

Venantius, Honorius Clemens Fortunatus, biskop
i Poitiers i Gallien, d. omkr. 610, författade
några dikter jämte prosaskildringar af helgons
lif. De senare äro hållna i en uppstyltad skrifart,
men lämna goda bidrag till tidens historia. Bland
de förra märkes särskildt hans kväde De itinere
suo,
som beskrifver en resa utefter Mosel.
R. Tdh.*

Venceslaus, Venceslav (tjech. Wácslaw, Wácław). Se
Wenzel.

Wenck, Henrik, dansk arkitekt, f. 1851 i Aarhus,
studerade vid konstakademien i Köpenhamn 1869—76,
är medlem af akademien och af akademirådet och sedan
1915 af svenska konstakademien. W:s specialitet
är bangårdsbyggnader; främst bland dessa är den
nya Centralbangården i Köpenhamn (grundstenen lades
1907, byggnaden stod färdig 1911; den är genomgående
praktiskt anordnad, men fyller knappt fordringarna
på monumentalitet), f. ö. Östbangården (1897) samt
bangårdar i Aarhus, Nyborg, Svendborg, Varde, Korsör,
Odense, vid kustbanan m. fl. Bland andra byggnader,
som W. utfört, är Centralposten vid Tietgensgade
invid Centralbangården.
G—g N.

Wenckheim [-hajm], Béla von, friherre,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:31:52 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0578.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free