Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Venezia. 3. Hufvudstad i prov. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som sjötrafiken under dem kunna fortgå oberoende
af hvarandra. Kanalerna trafikeras lifligt af små
ångbåtar, på Canal grande och de större vattnen,
gondoler och andra farkoster (barca, för omkr. 8,
góndola con felze, för 3 à 4, och sándolo, för 1 à 2
pers.). Jämte kanalerna finnas som förbindelseleder
dock äfven gator, bland dem den från S. Marco till
Rialtobron ledande Merceria, samt, mellan husen smala
gångstigar (calli), trafikabla blott för gående,
enär trappor möta vid hvarje bro, hvadan V. saknar
andra storstäders gatubuller och damm. De flesta
husen ligga dock omedelbart vid vattnet, dit de i
allmänhet vända sin hufvudsida. De äro merendels
byggda af tegel och ha en påfallande ståtlig typ,
om ock flera se förfallna ut. De hvila på pålar
af silfverpoppel, nedslagna 3—9 m. djupt i slammet
till det fasta lerlagret, och däröfver lagda dubbla
lager af ek eller lärkträd eller ock på horisontala
lager af sistnämnda trädslag utan pålar. V. har mer
än 200 öppna platser, af hvilka S:t Markustorget
(Piazza di San Marco; E—F 4) är världsbekant. Det
bildar ett 175 m. långt, 56—82 m. bredt, med trakyt-
och marmorplattor belagdt parallelltrapets, omgifvet
på tre sidor af praktbyggnader, hvilkas jordvåning
består af arkader med butiker, kaféer m. m., på den
fjärde sidan af S:t Markuskyrkan och Piazzetta (F 4),
ett mindre, likaledes af palats infattadt torg, som
sträcker sig mot s. ned till hafvet. På södra ändan
af Piazzetta stå sedan 1180 två granitpelare, den ena
krönt af ett bevingadt bronslejon (Markuslejonet), den
andra af en marmorstaty af den helige Teodor (fordom
stadens skyddspatron), stående på en krokodil. Mellan
dem, där nu endast karnevalens docka bränns å båle,
var fordom republikens afrättningsplats. Markustorget
är medelpunkten för allt lif i staden, den plats,
där venezianerna visa sig ute. Efter solnedgången
skynda sig alla, som vilja njuta frisk luft, till
Markustorget, Piazzetta och de kajer, som utmed
hafvet ligga på ömse sidor om de sistnämnda: Molo
Riva degli Schiavoni (F—G 4) och Giardino reale (E—F
4). Framför Markuskyrkan stå i kandelaberlika fotställ
af brons tre höga flaggstänger, hvilka förr buro de
af V. eröfrade Cyperns, Moreas och Kretas baner, men
nu på sön- och festdagar bära italienska flaggor. Två
sidor af Markustorget och den västra af Piazzetta
omslutas af Le Procuratie (E—F 4), fordom boställen
för de 9 prokuratorerna, de förnämste ämbetsmännen
i republiken näst dogen. De "gamla" procuratierna
(Procuratie vecchie) på norra sidan, byggda 1480—1517
af P. Lombardi, B. Buon d. y. och G. Bergamasco,
äro nu privatbostäder. I ö. sluter sig till dem det
1496—99 byggda urtornet (Torre dell’ orologio; F 4),
i äldre renässans, med marmorfasad och intressant
urverk. De på motsatta (södra) sidan liggande
"nya" procuratierna (Procuratie nuove) bestå af det
1536—53 af J. Sansovino byggda gamla biblioteket
(Libreria vecchia; F 4), med afseende på det rent
arkitektoniska obestridligt Italiens praktfullaste
profanbyggnad (se fig. 25 i art. Fönster och fig. 2 i
art. Sansovino), samt de 1584 af Scamozzi påbörjade
egentliga Procuratie nuove, hvilka nu användas till
palats för Italiens konung, då han gästar V. Västra
sidan af Markustorget begränsas af Atrio l. Nuova
Fabbrica, uppfördt
1810 på platsen för en gammal kyrka, och den östra
af S:t Markuskyrkan (Basilica di San Marco; F
4. Se pl. IX till art. Byggnadskonsten), påbörjad
830 på platsen för en gammal kyrka och efter
en eldsvåda återuppbyggd 976—1071 i bysantinsk
stil, men först senare utvidgad och utrustad med
den slösande, nästan orientaliska prakt, som man
ännu beundrar hos den. Grundplanen (76,5 m. längd,
51,8 m. frontbredd) har formen af ett grekiskt kors,
krönt af fem stora bysantinska kupoler (öfver midten
och armarnas ändar). Utmed framfasaden och en del
af norra fasaden sträcker sig en förhall, täckt med
kupoler och rikt prydd med kolonnställningar. Hela
byggnadens utstyrsel uttömmer hvarje upptänkligt
dyrbart praktstoff. Alla nedre delar, såväl väggar
som golf, äro belagda med dyrbara, spegelblankt
slipade marmorslag; alla öfre väggytor äro klädda
med mosaiker, de flesta på guldgrund, till största
delen utförda under 1000—1200-talen af grekiska
konstnärer. Alla plastiska detaljer, i synnerhet på
gesimserna, äro ganska torftiga; för kolonnerna är
allt hvad som kunde öfverkommas från bysantinska,
gammalkristna och antika kapitäl sammanfördt
och utgör en verklig profkarta på de mest olika
former. Öfver hufvudportalen stå de fyra berömda,
1,60 m. höga bronshästarna, hvilka sannolikt först
prydde Neros, därefter Trajanus’ triumfbåge i Rom,
af Konstantin fördes till Konstantinopels hippodrom,
af dogen Dandolo 1204 till V., hvarifrån de af
Napoleon 1797 togos till Paris och uppsattes på
triumfbågen på Carrouselplatsen, men af kejsar Frans
I 1815 återfördes till sin plats i V. Krigsåren
1915—19 voro de i Rom. Under högaltaret hvila,
enligt traditionen, de jordiska kvarlefvorna af
evangelisten Markus, stadens skyddspatron, hvilken
kyrkan blifvit tillegnad (se pl. till art. Altare). På
norra sidan af kyrkan, under korsarmens båge, står
Daniele Manins (presidenten i republiken V. 1848)
sarkofag. En staty af samme patriot aftäcktes 1875
på en öppen plats nära Teatro Rossini. Vid hörnet
af Markustorget och Piazzetta står, fritt, det
fyrkantiga, omkr. år 900 grundlagda, 1329 och 1512
ånyo, efter en jordbäfning, fullbordade 99 m. höga
klocktornet (Campanile de San Marco, F 4; se fig. i
art. Kampanil). Det störtade 1902 och skadade
svårt den vid dess fot liggande s. k. loggettan,
en med slösande rikedom på skulpturer smyckad
förhall af J. Sansovino, men båda byggnadsverken
återuppfördes på fastare grundvalar 1905—12. Försedt
med lutande plan i spiralform för besökande, erbjuder
tornet en vidsträckt utsikt öfver staden och dess
omgifning ända till Istriens berg. Utom nämnda
patriarkalkyrka och omkr. 100 andra katolska kyrkor
ha unerade greker, armenier och protestanter kyrkor
i V. och judarna 7 synagogor. Bland de märkligaste
må nämnas franciskankyrkan Santa Maria gloriosa
dei Frari l. I Frari (D 3; grundlagd 1250, ombyggd
1330—1417 och restaurerad 1903—12) och dominikankyrkan
Sante Giovanni e Paolo l. S. Zanivolo (F 3; byggd
1333—90), båda i gotisk stil, den förra rik på taflor,
bildhuggeriarbeten och minnesvårdar öfver ryktbara
män (Tizian, 1852, Canova, 1827, dogerna Foscari,
N. Tron och Giov. Pesaro, amiral Pesaro m. fl.),
den senare dogernas grafkyrka och näst S. Markus den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
