- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
9-10

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ver Wilt l. Ver Vellth, Dominicus - Werwing, 1. Jonas - Werwing, 2. Johan Gabriel - Vervins, stad i franska dep. Aisne (Picardie) - Verworn, Max - Very well, engl, mycket bra, ganska riktigt - Verzosa y Ponce de León, Juan - Verälä. Se Värälä

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förstnämnda ännu i statens samlingar. Måhända är
äfven en på Grönsö, Uppland, befintlig tapet
med Vasavapnet och en framställning af "David,
som smörjes till konung", en komposition af
V. Det visar sig af dessa, att han tillhört de
nederländske romanisterna, som på den nederländska
konsten öfverflyttade Michelangelos och äfven
Rafaels formgifning och uppfattning. Han är till
följd däraf närmast att sammanställa med Frans
Floris, Mårten de Vos, bröderna Francken och andra
samtida Antwerpenmålare samt delar med dem fel och
förtjänster. Ovisst är, huruvida V. målat det lilla
helfigursporträttet samt ett porträtt i harnesk
(halffigur) af konung Erik, båda i Nationalmuseum.

Upk.*

Werwing. 1. Jonas W., historieskrifvare, f. i Häggesta
by, Bollnäs socken. Hälsingland (födelseåret okändt),
d. 25 maj 1697, var son till länsmannen Peder Jonsson
och tog sig namnet W. efter den nära födelsebyn
belägna sjön Varpen l. Verven. Efter studier
vid Uppsala universitet gjorde han en utrikes
resa och blef efter hemkomsten 1662 kanslist i
Kanslikollegium, 1666 landssekreterare i Uppsala
län, 1669 referendarie och 1674 sekreterare i
Reduktionskollegium. För sin duglighet på denna plats
adlades han 1677 och utnämndes 1685 till assessor
i Antikvitetskollegium. Som sådan skref W. Konung
Sigismunds och konung Carl den IX:des historier
,
ett verk, som, granskadt af Kl. Örnhielm (1693–94)
och E. Palmskiöld (1704), utgafs först 1746–47, i
2 bd, af A. von Stiernman. Det är emellertid till
största delen för tiden 1592–94 blott en afskrift
af J. A. Messenius’ historia och för den följande
tiden en öfv. af Johannes Messenius’ skildring af
denna i hans "Scondia illustrata" (se Messenius 1 och
2). Enligt Kanslikollegiets uppdrag företog W. också
en revision af Widekindis historia om Gustaf II
Adolf, men hann ej fullborda den. – Jfr V. Söderberg,
"Historieskrifvaren Arnold Johannes Messenius" (1902),
och S. L. Gahms biografiska samlingar, Uppsala univ:s
bibliotek, X, 212.

2. Johan Gabriel W., den föregåendes son, diplomat och
skald, f. antagl. i senare hälften af 1670-talet,
d. 27 nov. 1715 i Paris, blef 1696 kanslist i
k. kansliet i Stockholm, 1705 legationssekreterare
vid hannoverska hofvet och 1714 legationssekreterare
i Paris. En vinnande personlighet och varm
fosterlandsvän, verkade W. som diplomat nitiskt
för Sveriges intressen i en brydsam tid. Han egde
löftesrika skaldeanlag, hvilkas utveckling dock
hämmades och förtidigt afbröts, jämte grundlig
litterär bildning och ovanlig språkbegåfning, i det
han skref flytande vers äfven på franska, italienska,
spanska och tyska. Hans diktning har uppvisats till
mycket stor del vara öfversättningar, väsentligen
från franskan, och han är i vår litteratur den förste
representanten för den eleganta sällskapspoesi,
som hade sitt ursprung i de preciösa salongerna och
som i vår litteratur, där Dalin är W:s arftagare som
den fina världens skald, intar en betydande plats
ända till 1700-talets slut. Ledig form och elegant
tillspetsning, sångbarhet och lefnadsglädje, men också
ytlighet utmärka hans alstring, bland hvilken finnas
Nyårsönskan till kongl. huset (1702), visor, muntra

resebeskrifningar och bref, dryckesvisor,
högstämda patriotiska sånger (öfver Karl XII:s
segrar m. m.), psalmer, mytologiska scener,
vårhälsningar, bröllopssånger, griftkväden öfver
lagmannen C. Ehrensteen (1702) och öfver grefve
Erik Dahlbergh (1703), Afsked från parnassen
m. m. Af hans dikter meddelas 17 i Carlesons samling
(1737–38), och dessa äro utg. 1866 af Hanselli i
"Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare",
bd 4. Emellertid finnas fullständiga manuskript
af W:s dikter i Uppsala universitetsbibliotek och
i k. biblioteket i Stockholm. Jfr E. Lewenhaupt,
"J. G. W." (i "Samlaren", 1880), och M. Lamm, "Olof
Dalin" (1908; s. 70 ff.).

1. S. B. 2. R–n B.

Vervins [värvä’], stad i franska dep. Aisne
(Picardie), vid järnvägen mellan Laon och Belgiens
gräns. 3,300 inv. (1901). Textilindustri (lin,
jute och hampa). 2 maj 1598 slöts i V. fred mellan
Henrik IV i Frankrike å ena sidan samt Filip II i
Spanien och hertigen af Savojen å den andra, vid
hvilken allt återställdes på grundvalen af freden i
Cateau-Cambrésis.

A. N–d.

Verworn [fervårn], Max, tysk fysiolog, f. 4 nov. 1863
i Berlin, e. o. professor i fysiologi i Jena 1895,
professor i Göttingen 1901 och sedan 1910 i Bonn,
är att anse som en af banbrytarna på området rörande
cellens och därmed ock de encelliga organismernas
fysiologi; äfven nervcellernas funktioner ha varit
föremål för hans ingående forskning. Bland hans
många skrifter må nämnas
Psychophysiologische protistenstudien (1889),
Die bewegung der lebendigen substanz (1892),
Die biogenhypothese (1903),
Die frage nach den grenzen der erkenntnis (1908),
Die mechanik des geisteslebens (1907; 3:e uppl. 1914)
samt framför andra den mycket uppmärksammade
Allgemeine physiologie (1895; 6:e uppl. 1915; öfv. till flera språk).
V. vill i st. f. en kausal världsförklaring uppställa
en "konditional", som uppvisar företeelsernas
komplicerade betingelser, hvilka i sin fullständiga
sammanfattning äro deras väsen. Han söker genomföra
en fysikalisk-mekanisk förklaring af det organiska
lifvet och i afseende på förhållandet mellan
själ och kropp en "psykomonism", enligt hvilken
tingen äro "innehåll i psyke". Han uppsatte 1902
"Zeitschrift für allgemeine physiologie" och
redigerade 1910–18 "Pflügers archiv für die
gesammte physiologie". Äfven på den prehistoriska
arkeologiens område har V. varit verksam.

L–e. R. T–dt. S–e.

Very well [verri ωe’l], eng., mycket bra, ganska riktigt.

Verzosa y Ponce de León [verthå’sa i på’nthe],
Juan, spansk diktare och diplomat, f. 1523
i Zaragoza, d. 1574 i Rom, fullbordade sina
studier vid universitetet i Paris och anställdes
som legationssekreterare hos Diego de Mendoza i
Rom. Under diplomatiska uppdrag i England, Tyskland,
Frankrike och Italien förvärfvade V. omfattande
kunskaper i dessa länders språk, förutom att han
talade flytande både latin och grekiska. Af V:s
publikationer må nämnas Historia de Felipe II,
Poema de San Pedro Arbués. Se Latassas, "Bibliotecas
antigua y nueva de escritores aragoneses" och "Ensayo
de una biblioteca española de libros y curiosos."

Ad. H–n.

Verälä. Se Värälä.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:33 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free