- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
25-26

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wessel, 2. Johan Herman - Wessel, 3. Caspar - Wesselényi, Ferencz - Wesseling, Petrus - Wesselovskij. Se Veselovskij - Wessely, Hartwig. Se Rabbinska språket och litteraturen, sp. 820 - Wessely, Joseph Eduard - Wessenberg, Ignaz Heinrich Karl von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25

Wesselènyi-Wessenberg

des hans lustspel Lykken bcdre end förstånden,
hvilket dock rönte föga bifall. Därefter började han
1784 utgifningen af det poetiska veckobladet "Votre
serviteur, Otiosis", med humoristiska berättelser,
hvilka dock ofta voro sökta och föreföllo skrifna
under tryckta lefnadsvillkor. Jämte "Kjær-lighed
uden strömper" skola emellertid åtskilliga af hans
komiska berättelser på vers alltid nämnas bland den
dansk-norska litteraturens pärlor, så t. ex. Gaffelen,
Smeden og bageren (öfv. af J. H. Kellgren),
Hundemordet och Posthuset, likasom många af hans
epigram och impromptustycken för alltid fått sin
plats tryggad hos folket. Det nyssnämnda veckobladet
däremot lefde endast ett år. Utan något värde var
det 1785 utgifna skådespelet Anno 7603. - Wrs yttre
villkor voro mycket bekymmersamma. Under sina första
år i Köpenhamn slog han sig fram som lärare; sedan
blef han 1779 öfversättare vid k. teatern, men med
knapp af-löning. Därtill kom ett olyckligt äktenskap
(1780), hvarjämte sjukdom och oregelbundet lefnadssätt
bröto hans hälsa och nedstämde lynnet. Sina bästa
stunder hade han i Det norske selskab, där han
var medelpunkten och hvarifrån hans kvickheter
och improvisationer spredcs ut of ver staden. Ännu
kort före sin död skref han en liten humoristisk
epistel till Baggesen, som denne skänkte sitt stora
erkännande. W. begrofs på Trinitatis kyrkogård
nära Ewalds graf. Hans arbeten utgåfvos först af
Pråm och Baggesen 1787, sedan af ett konsortium,
däribland Kahbek, och i en senare tid af I. Levin
(1862 : 2:a uppl. 1878). För några år sedan af
täcktes skaldens byst, uppställd på en granitsockel
utanför Det norske selskabs lokal på Wessels plats
i Kristiania. - Hos folket har W. på ett sätt,
som påminner om Bellman i Sverige, blifvit en sorts
sagofigur, till hvilken knytes en mängd anekdoter,
och hans dikter ha öfvergått till en folkläsning i
detta ords vidsträcktaste bemärkelse. - 3. Gäspar
W., den föregåendes broder, matematiker och geodet,
f. 8 juni 1745 i Vestby, Smaalenenes amt, Norge,
d. 25 mars 1818, var 1764-1805 "landmaaler" i danska
Videnskabernes selskabs tjänst och utförde mycket
förtjänstfulla arbeten rörande Danmarks triangulering
och kartläggning. Som matematiker framträdde han först
i 50-års åldern med sitt enda vetenskapliga arbete,
Om dìrectionens analytiske betegning (i "Ny samling af
det K. danske Vid. selsk:s skrifter". V, 1799. Arbetet
meddelades Vid. selsk. 10 mars 1797 och blef tryckt
1798). Medan det finnes fiera samtida vittnesbörd
om den aktning W. åtnjöt som geodet och kartograf,
är det enda tecken på, att han af ven uppskattades
som matematiker, att Vid. selsk. upptog hans arbete
bland sina skrifter. Arbetet för-blef länge obemärkt;
först 1895 började dess stora betydelse framhållas,
då det visade sig, att W. var den förste, som gaf den
nu allmänt använda geometriska tolkningen af komplexa
tal (se d. o.), därmed förekommande både K. Fr. Gauss
och J. R. Argand (se dessa), till hvilkas namn
denna upptäckt dittills knutits. Arbetet innehåller
äfven ett första utkast till kvaternionkalkylen (se
Kvaternion 1) och utvecklar delvis samma synpunkter,
som omkr. 50 år senare i mycket mera fulländad form
återkommo hos sir W. R. Hamilton (se d. o.). På
hundraårsdagen 1897 af dess första

framläggande utgaf Vid. selsk. W:s skrift i fransk
öfv.: "Essai sur la representation analytique de
la direction" ; i ett förord ger H. Valentiner
en lefnadsteckning och allmän värdesättning af W:s
betydelse. 1-2. E. IL*
3. R-

Wesselènyi [vä^äl?nji], F e r e n c z, ungersk magnat,
f. 1605, palatin 1655, deltog 1667 i Fran-kopans
(se d.* o.) sammansvärjning mot kejsar Leopold I,
men dog s. å. före dess upptäckt. W. intog 1644 med
hjälp af slottsfrun, den sköna Maria Széchy, hvars
kärlek han väckt, slottet Murány, en af skalden István
Gyöngyösi (se d. o.) besjungen romantisk episod.
K. B. W..

We^seling. Petrus, holländsk filolog af tysk börd,
f. 1692 i Steinfurt (Westfalen), d. 1764, studerade
vid holländska universitet, blef 1723 professor i
historia vid Franekers universitet och kallades
1735 till Utrecht som professor i vältalighet,
historia och grekiska. W. var en af sin tids mest
ansedda kritiska filologer. Bl. a. författade han
Observationum variarum libri duo (1727) samt utgaf
förträffliga editioner af romerska itinerarier (1735;
se Itinerarium), Diodorus Siculus’ "Bibliotheca
historica" (2 bd, 1745) och Herodo-tos’ nio
historieböcker (1763).

WesseloVskij. Se Veselovskij.

We^sely, H a r t w i g. Se Kabbinska språket och
litteraturen, sp. 820.

We’ssely, Joseph Eduard, tysk konsthistoriker,
f. 1826 i Böhmen, d. 1895, blef 1850 katolsk
ordenspräst, öfvergick 1866 till evangeliska läran,
blef 1878 museiinspektcr i Braunschweig, utförde
raderingar och skref ett antal böcker, bland dem
IconograpJiie Gottes und der heiligen (1874),
An-leìtung zur kenntniss und zum sammeln der werke
des kunstdruckes (1876), Die gestalten des todes und
des teufels in der darstellenden kunst (1876; "Dödens
och djefvulens gestalter i den bildande konsten",
1877), Löse blätter aus der culturge-schichte (1882),
Geschichte der graphischen künste (1891) m. m.
(G-g N.)

Wessenberg. Ignaz Heinrich Karl von, friherre,
tysk prelat och patriot, f. 1774 i Dresden,
d. 1860 i Konstans, studerade vid högskolan i
Dillingen, där Mikael Sailer utöfvade mycket
stort inflytande på honom, samt vid Würz-burgs
och Wiens universitet. Den bekantskap han redan i
Würzburg fick göra med dåv. koadjutorn af Mainz och
Konstanz, K. T. von Dalberg, föranledde, att W. 1800
af Dalberg förornades att som generalvikarie förestå
biskopsstiftet Konstanz, hvarunder äfven en del af det
katolska Schweiz lydde. I denna egenskap utvecklade
W. rastlös verksamhet för att utföra genomgripande
reformer på det kyrkliga området. Särskildt nitälskade
han för folkundervisningens höjande, i detta
hänseende påverkad af Pestalozzi. Därigenom ådrog
han sig emellertid romerska kurians ovilja, och han
förbättrade ingalunda sin ställning genom sina ifriga,
om än fruktlösa bemödanden som Dalbergs fullmäktig
vid Wienkongressen att upprätta en tyskkatolsk
nationalkyrka under ledning af en tysk primas
och återupplifva de gamla reformkonsilierna. När
sedermera, efter biskop Dalbergs död (1817), W. af
Konstanz’ domkapitel enhälligt utsågs till dennes
efterträdare på biskopsstolen, underkände romerska
kurian valet samt nekade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 26 22:55:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free