- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
71-72

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Westman, Ernst Karl - Westman, Jonas - Westman, Karl Gustaf - Westman, Klas (Claes) Gustaf - Westman, Knut Bernhard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

borgerliga möblemang, däribland den s.k.
arbetarmöbeln i lassrad furu, som blifvit spridd i
rätt stor utsträckning, samt inredningen i
<i>Pressens villa<i> i Saltsjöbaden 1902, vinst i pressens
lotteri, där äfven själfva byggnaden och hela
dess innehåll, väggdekorationer, kakelugnar,
metallföremål m.m. var W:s verk). Hans
möbelkompositioner äro spridda i vida kretsar och ha
gett en stor insats i den svenska möbelindustriens
höjande. (Se I. Alméns art. om "W. som
möbelarkitekt" i "Ord och bild" 1903.) W.s större
verk från det nya århundradet beteckna en
vägande insats i vår moderna arkitektur. <i>Svenska
läkaresällskapets hus<i> vid Klara kyrkogård
fullbordades 1906 (se bild i art. <sp>Svenska
läkare sällskapet<sp>), <i>Romanäs’ sanatorium<i> 1907
(se <sp>Romanäs<sp>), <i>tingshus<i> i Nyköping 1911,
<i>Fåhrœus’ hus<i> på Lidingön 1913 (med tillbyggnad
1917) och <i>R. Bünsows hus<i> i Stockholm 1919. Men
W:s båda mest betydande skapelser äro nya
<i>rådhuset<i> i Stockholm, börjadt 1909, fullbordadt 1915
(se art. <sp>Stockholms rådhus<sp> med bilder)
och <i>konstslöjdmuseet<i> ("Röhss’ museum") i
Göteborg, fullbordadt 1916 efter täflan 1910, då W.
vann första priset. W.s verksamhet betecknar en
kraftfull och målmedveten opposition mot den
internationella arkitekturen, som söker sina former
i olika länder och tider. Han har konsekvent
följt sin grundsats, att den svenska arkitekturen
bör söka sina rötter i svensk mark. Gamla
arkitekturmotiv och gammal tradition har han
upptagit och tillämpat efter den nya tidens
fordringar. Hvad han velat, är enkla, kraftiga, kärnfulla
former, vördnad för materialet och orädd
följdriktighet i dess användning utan skylande
förklädnad, med ett ord, konstnärlig ärlighet och
grundlighet i stort och smått, intimt samarbete mellan
konst och handtverk. Hans konst är alltigenom
starkt personlig, manlig, flärdlös, kärf och
gedigen. W. blef led. af konstakad. 1912 och är
Medicinalstyrelsens arkitekt sedan 1916. G-g N.

<b>Westman<b>, <sp>Jonas<sp>, meteorolog, skolman, f. 26
jan. 1867 i Nora, Yästernorrlands län, blef filos.
doktor i Uppsala 1897, var 1898-1904 docent i
meteorologi där och tjänstgjorde förut, samtidigt
och efteråt dels vid meteorologiska observatoriet
där, dels vid Meteorol. centralanstalten i
Stockholm, blef 1904 lektor i matematik och
fysik vid Högre allm. läroverket i Nyköping och
1914 rektor där. W. studerade 1897-98 och 1908
glaciärförhållandena i trakten af Sulitelma och
deltog i svensk-ryska gradmätningsexpeditionen till
Spetsbergen 1899-1900 samt har i anledning däraf
skrifvit ett stort antal uppsatser. Dessutom har
han meddelat många artiklar i facktidskrifter
och lärda samfunds handlingar, t. ex. de af
Vet. akad. prisbelönta <i>Mesures de l’intensité de la
radiation solaire faites à Upsal en 1901<i> och
<i>Durée et grandeur de l’insoìation à Stockholm<i> (bägge i
Vet. akad:s handl., bd 42).

<b>Westman<b>, <sp>Karl Gustaf<sp>, rättshistoriker,
politiker, f. 18 aug. 1876 i Göteborg, blef 1894
student, 1904 docent i historia, 1905 filos. doktor
och 1917 juris hedersdoktor, allt vid Uppsala
universitet, där han sedan 1910 är professor i
rättshistoria. 17 febr. 1914-30 mars 1917 var
han ecklesiastikminister i Hammarskjöldska
ministären. Bland de af W. kontrasignerade k.
propositionerna kunna anföras de om omorganisation af
Chalmers’ tekniska läroanstalt, omreglering af
folkskolinspektionen samt Folkskoleöfverstyrelsens och
Läroverksöfverstyrelsens öfverförande på ord. stat
(samtliga 1914 af riksdagen antagna). Sedan 1912 är
W. sakkunnig ang. utredning af s. k. regalrätten
till vissa i riket förefintliga vattendrag och har
utgett en aktsamling till kungsådreinstitutets
historia. Sedan 1919 är han led. för Östergötlands
län af Första kammaren, där han anslutit sig
till jordbrukarnas riksförbund samt varit led. af
värnpliktsutskottet (urt. 1919), 2:a lagutskottet
(1920) och l.a lagutskottet (1921). Han har
författat, förutom en mängd tidskriftsuppsatser och
mindre afhandlingar (däribland åtskilliga artiklar i
Nordisk familjebok) äfvensom politiska föredrag,
<i>Svenska rådets historia till år 1306<i> (akad. afh.,
1904), <i>Den svenska nämnden, dess uppkomst och
utveckling I<i> (1909-12) och De svenska
rättskällornas historia<i> (1912); vidare har han utgett
flera uppl. af K. T. Odhners läroböcker i
fäderneslandets historia. C. G. Ej. T-s.

<b>Westman<b>, <sp>Klas (Claes) Gustaf<sp>, diplomat,
f. 9 nov. 1878 i Jönköping, blef student i
Uppsala 1897 och juris kandidat 1903, inträdde på
diplomatbanan 1909, blef 1910 legationssekreterare
i Kristiania, där han 1913 var t. f. chargé
d’affaires. Dec. s. å. blef han kansliråd och chef
för Utrikesdepartementets rättsafdelning, dec. 1916
t. f. biträdande kabinettssekreterare och 1917
t. f. kabinettssekreterare. Han var svensk delegerad
vid förhandlingarna i Spetsbergsfrågan 1910 och 1914
samt svensk sekreterare vid nordiska monarkmötet
i Malmö 1914 och vid nordiska ministermötena i
Köpenhamn och Kristiania 1916 och i Stockholm
1917. I nov. 1917 utnämnd till ministre
pléni-potentiaire i disponibilitet, sändes han mars 1918
som ministre plénipotentiaire en mission spéciale
till Vasa, där Finlands regering under upproret
residerade, och utsågs juni s. å. till svensk minister
i Helsingfors, den förste innehafvaren af detta
ämbete. På denna post hade W. betydande andel
i de närmast följande årens förhandlingar i
Ålandsfrågan, hemkallades juni 1920 "för att aflägga
rapport" i samband med konfliktens tillspetsning
och utnämndes jan. 1921 till envoyé i Haag. V. S-g.

<b>Westman<b>, <sp>Knut Bernhard<sp>, kyrkohistoriker,
universitetslärare, f. 1881 i Härnösand, blef
1902 filos. och 1905 teol. kandidat. 1910 teol.
licentiat, 1911 docent i kyrkohistoria, 1915 teol.
doktor - allt i Uppsala, prästvigdes 1917 samt
fick professors n. h. o. v. 1920. S. å. uppfördes
han på förslag till biskop i Visby. Han har gjort
sig känd som en mycket betydande medeltidsforskare
genom arbetena <i>Birgittastudier I <i>(1911)
och <i>Den svenska kyrkans utveckling från S:t
Bernhards tidevarv till Innocentius III:s<i> (1915).
Hans hittills största arbete är egnadt åt
<i>Reformationens genombrottsår i Sverige<i> (1918),
liksom han skrifvit inledningarna till den moderna
editionen af Olaus Petris samlade skrifter (1914-18).
1914-19 var W. sekreterare i Kyrkohist.
föreningen (se d. o.). Han har ock varit en
drifvande kraft i Sveriges kristliga studentrörelse och
är sedan flera år medredaktör för "Vår lösen".
Likaså har han anlitats för det internationella

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 26 22:55:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free