- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
123-124

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Veterinär

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Veterinär

124

piatrica:’ med stor sakkännedom talar om
hästens sjukdomar. Han har äran af att ha bragt
veterinärvetenskapen till en med läkarkonsten
jämbördig vetenskap. Omkr. 450 e. Kr. utgaf Vegetius
ett omfattande arbete rörande husdjurssjukdomarna
och deras behandling, "Artis mulomedicinæ libri
IV". Under medeltidens första århundraden
fingo naturvetenskaperna och sålunda äfven
veterinärmedicinen stå tillbaka för de religiösa
och filosofiska studierna, och först med den i
och genom korstågen skapade lifliga förbindelsen
med morerna i Spanien kom den åter så till heders,
att den omkr. 11ÖÖ- och 1200-talen genom Gior-dano
Buffos och Laurentius Kusius’ förtjänstfulla
verksamhet t. o. m. öfverflyglade systervetenskapen,
läkarkonsten. Den förre, spanjor till börden och
hästläkare hos kejsar Fredrik II i Tyskland, utgaf
"Anatomia del cavallo", och den senare, veterinär
i Rom, "De medicina equorum". Båda dessa arbeten
utmärkas för stor sakkännedom och korrekthet och ha
ansetts förtjänta att öfversättas till flera moderna
språk. Under 1400-talet kom veterinärvetenskapen
att stå stilla eller t. o. m. att gå tillbaka. Från
denna tid ända in på 1700-talet utöfvades den
nästan uteslutande af stallknektar, hofslagare och
andra obildade personer. De alltmer förhärjande
och allt oftare uppträdande kreatursfarsoterna
kommo dock omsider regeringarna i skilda länder
att inse nödvändigheten af, att åtgärder vidtoges
till husdjursskötselns skyddande mot den ständigt
återkommande sjukdomsfaran. Därvid kom det i första
rummet an på att få läroanstalter till stånd, där
en på vetenskapliga grunder fotad undervisning
i veterinärmedicinen kunde meddelas. Den första
veterinärläroanstalten grundlades i Lyon 1762
på initiativ af Claude Bourgelat (se denne), och
sedermera uppstodo sådana skolor på flera ställen
redan under 1700-talet, nämligen i Paris 1765,
i Turin 1769, i Göttingen 1771, i Köpenhamn 1773,
i Wien 1777. i Dresden 1780 och i Berlin 1790. Då
äfven i Sverige sedan längre tid tillbaka förödande
kreatursfarsoter uppträdt, sågo sig myndigheterna
nödgade att anställa med djurläkekonsten förtrogna
personer, som vid förekommande behof kunde utsändas i
landsorten för att gå myndigheterna och allmänheten
till hända med råd och dåd. Collegium medicum antog
1750 för detta ändamål med. och ekonomie studeranden
E. S. Tursen (se denne), hvilken kan betraktas som
Sveriges förste veterinär. Collegium medicum ingick
till 1756 års riksdag med förslag till inrättande
af ett "sjukhus för hästar och boskap". Detta
förslag föll emellertid liksom ett till 1761 års
riksdag ingifvet om inrättande af "ett laboratorium,
der creaturs sjukdomar kunde botas". Hufvudsakliga
anledningen till dessa båda förslags förkastande torde
ha varit saknaden af fullt lämpliga personer. Sedan
underrättelse kommit, att veterinärskolan i Lyon
inrättats, framhöll Linné för bl. a. arkiatern i
Collegium medicum, A. Bäck, önskvärdheten af, att en
dylik läroanstalt inrättades äfven i Sverige. Detta
förslag omfattades med så mycket större intresse,
som boskapspesten vid denna tid svårt härjade i
södra delen af landet liksom på de danska öarna,
och som ett första steg till dess realiserande beslöt

K. M:t 19 april 1763 att anslå medel för "trenne
lärlingars utsändande i berörde angelägne
ärende" till Lyon för att där studera under
Bourgelats ledning. Till erhållande af de trenne
stipendierna utsagos filos. magister P. Hernqvist
(se denne), med. och kir. studeranden G. Lenbom
och med. studeranden H. Falander. Efter sex års
vistelse i Frankrike hemkallades Hernqvist 1769 och
utarbetade på uppdrag af regeringen ett förslag till
veterinärskola i hufvudstaden, hvilket emellertid
ej då kom att utföras, öm Hernqvists uppdrag
att vid sidan af sitt lektorat i Skara (1772) ge
undervisning i djurläkekonst och huru en af honom
1774 hämmad sjukdom, hästsjukdom, ledde till,
att prebendehemmanet Brogården invid Skara 8 maj
1775 uppläts till veterinärskola samt om arbetet
där se Hernqvist. Hans lärjunge och efterträdare,
S. A. Norling (se denne), lyckades få till stånd
hans plan om skolans förläggande till Stockholm, och
9 febr. 1821 öppnades där veterinärinrättningen (se
Veterinärhögskolan). Se 0. E. A. Hjelt, "Svenska och
finska medicinalverkets historia 1663-1812" (1891-93),
P. Heurgren, "Utkast till Sveriges veterinärhistoria"
(1889), och E. Schoug, "öfversigt af svenska veterinär
väsendets historia" (1899).

För behörighet att i Sverige utöfva veterinär-yrket
fordras att ha aflagt examen vid Veterinärhögskolan i
Stockholm och därefter blifvit af Medicinalstyrelsen
förklarad för legitimerad veterinär eller att ha
aflagt examen vid Skara veterinärinrättning eller
blifvit af K. M:t tillerkänd rätt att utöfva
veterinäryrket. Veterinärtjänsterna äro dels
civila, dels militära. De civila äro förutom
lärarbefattningarna vid Veterinärhögskolan (7
professorer, l lärare i hofbeslag och läran om
hofvens sjukdomar, 5 laboratorer och 5 assistenter)
statens Landtbruksinstitut (l professor och l
adjunkt vid Alnarps och l professor vid Ultuna
landtbruksinstitut) och Veterinärinrättningen
i Skara (l lektor och föreståndare) samt 2
stuteri-veterinärer (vid Strömsholms och Flyinge
hingstdepåer) och l statskonsulent vid bekämpande
af tuberkulosen hos nötkreaturen, dels läns-,
dels distrikts-, dels stadsveterinärer. För
kompetens till länsveterinär erfordras att vara
legitimerad veterinär samt att efter minst 2 års
fortsatt utöfning af veterinärpraktik ha genomgått
särskild, enligt af Medicinalstyrelsen utfärdade
bestämmelser (i cirkulär ang. utbildningskurs för
länsveterinäraspiranter af 17 febr. 1902) samt att
ha under minst 5 år tjänstgjort som läns- eller
distriktsveterinär. Länsveterinärtjänster tillsättas
af K. M:t på förslag af Medicinalstyrelsen. För
kompetens till distriktsveterinär erfordras
att vara legitimerad \eterinar eller att
efter af K. M:t lämnadt tillstånd ha af
Medicinalstyrelsen blifvit förklarad berättigad
att inneha distriktsveterinärbefattning. Sedan
1913 beviljar staten bidrag äfven till aflöning
af distriktsveterinär-befattningar, under
villkor, att inom hvarje distrikt tillsättes
en veterinärstyrelse, bestående af l af K. M:t,
2 af landstinget och 2 af hushållningssällskapet
tillsatta led. jämte vederbörande länsveterinär, och
att visst område och taxa för veterinärens verksamhet
fastställes. Distriktsveterinärbefattningar tillsättas
af vederbörande veteri-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 26 22:55:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free