Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vexionensis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på sidofälten Augustus’ syn – med en flandrisk
interiör – och de tre konungarna på knä i ett landskap
tillbedjande Kristusbarnet, som sväfvar högt uppe i
den klara himlen), Columbaaltaret i Münchens pinakotek
(i midten en rik komposition af konungarnas tillbedjan
– där de italienska intrycken äro i ögonen fallande –
på sidofälten bebådelsen och frambärandet i templet,
i en stor kyrkinteriör). Louvre förvärfvade 1913 en
annan triptyk, som då omtalades som ett af mästarens
hufvudarbeten (i midtfältet Kristus mellan Maria
och Johannes, på flyglarna Johannes döparen och
Maria Magdalena). Städelska institutet i Frankfurt
eger Madonna jämte fyra helgon (alla figurerna
stående), sannolikt målad i Italien. Ett par högst
intagande damporträtt i ljusa, friska färger finns
i Kaiser-Friedrich-museum och i National gallery
i London. Fullt säkra äro ej de porträtt, som
tillskrifvas mästaren, ej heller Grafläggningen (i
Uffizi-galleriet), Lukas målande madonnan (München)
m. fl. Fyra stora målningar, utförda efter 1430
för rådhuset i Bruxelles, Trajanus’ rättvisa och
grefve Herkenbalds dom, förstördes vid stadens
beskjutning 1695, de berättande, figurrika och
brokiga kompositionerna hade blifvit öfverflyttade i
gobelänger, som finnas bevarade i museet i Bern. W:s
konst är till sin karaktär och hållning grundad på
den äldre riktningen i det flamländska måleriet. Han
fullständigar den van Eyckska riktningen, ger uttryck
för själsrörelser, smärta, förkrosselse med ett patos,
främmande för van Eyckskolans lugna, från all lidelse
och oro fria, sakligt och nyktert redogörande måleri.
I hans senare verk är tekniken betydligt förfinad,
uttryckssättet har vunnit i rikedom och harmoni.
Han hade stort inflytande. Monografier af A. Wauters
(1856), P. Lafonde (1912), och C. Hasse, "R. v. d. W.
und Roger van Brügge mit ihren schulen" (1905).
G–g N.
Weyer, Johann. Se Wier, J.
Weyer [ve’jər], Silvain van de, belgisk politiker,
f. 1802, d. 1874 i London, blef efter belgiska
revolutionens utbrott 1830 led. af provisoriska
regeringen och 1831 utrikesminister samt verkade för
prins Leopolds af Koburg kandidatur till Belgiens
tron. Han var 1831–67 belgiskt sändebud i London med
ett kort afbrott 1845–46, då han stod i spetsen för
belgiska ministären.
Weygand [vägã’]. Maxime, fransk militär, f. 1867 i
Bruxelles, erhöll sin militära uppfostran i Frankrike,
blef 1887 underlöjtnant och 1912 öfverstelöjtnant vid
franska kavalleriet. Han var 1902–07 lärare i militära
ämnen vid ridskolan i Saumur och genomgick själf 1913
utbildningskursen för högre officerare i Paris. I
aug. 1914 strax efter Världskrigets utbrott blef han
stabschef vid den under general Fochs befäl ställda
9:e armén och följde sedermera nämnde general under
hela kriget. Efter slaget vid Marne blef han öfverste
och generalstabschef vid norra armégruppen, 1917
(som divisionsgeneral) medlem af högsta krigsrådet
i Versailles och 1918 i mars, då de förbundna
arméerna ställdes under öfverbefäl af marskalk Foch,
generalstabschef i högkvarteret. I juli 1920 sändes
han till Polen såsom "militär rådgifvare" åt polska
arméns öfverbefälhafvare, marskalk Pilsudski, under
kriget mot Sovjet-Ryssland.
Warschaus räddning och ryska arméns fullständiga
nederlag (i aug. s. å.), som ledde till krigets
slut, ansågos utan tvifvel vara hans verk,
för hvilket han mottog stora hedersbetygelser
såväl i Polen som i Frankrike. Svensken
B. Österman har (1920) målat ett stort porträtt
af W., utmärkt för briljant karakteristik.
H. J–dt.
Weyler [veile’r] y Nicolau, Valeriano, markis af
Tenerife, hertig af Rubi, spansk fältmarskalk, f. 17
sept. 1838 i Palma (prov. Baleares), officer vid
infanteriet 1857 och i generalstaben 1860, deltog,
som befälhafvare för en frivillig kår, med utmärkelse
i kriget på Cuba 1868–72 samt, som brigadchef, i
karlistkriget 1875–76. För sina förtjänster under
detta senare befordrades han till divisionsgeneral
och erhöll titel af markis. 1878–92 var han efter
hvartannat generalkapten på Kanarieöarna, Balearerna
och Filippinerna. Efter återkomsten till Spanien
blef han generalkapten först i 6:e militärdistriktet
(Burgos), sedan i 4:e (Barcelona). I jan. 1896
efterträdde han Martinez Campos som generalguvernör
på Cuba, där hans kända kraft och hänsynslöshet –
ådagalagda särskildt mot anarkisterna i Barcelona
– ansågos kunna kufva upproret, hvilket dock icke
lyckades. Han återkallades i okt. 1897. 1900 blef
han generalkapten i 1:a militärdistriktet (Madrid),
hvilket föranledde en ministerkris. 1901–02, 1905
och 1907 var han krigsminister samt 1909–14 åter
generalkapten i 4:e militärdistriktet. Under tiden
(1910) hade han utnämnts till fältmarskalk. Sedan 1916
är han chef för generalstaben och generalinspektör
för armén. I juli 1920 erhöll han titeln hertig af
Rubi (på Cuba) med "grandeza de España" (högsta
adelsståndet). Han har tagit verksam del i det
politiska lifvet, som chef för militärpartiet, och
är sedan 1895 senator på lifstid.
H. J–dt.
Weyman [ωei’mən], Stanley John, engelsk
romanförfattare, f. 1855 i Ludlow, Shropshire,
blef bachelor of arts i Oxford 1877 och var 1881–89
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
