Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 249-250 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Victoria ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kartan "Nord-Amerika" till art. Amerika). V., som
ligger mellan 100° och 110° v. lgd och öfverskäres
af 70° n. br., upptäcktes 1838 af Simpson, som äfven
(1839) besökte detsamma, men har senare icke spelat
någon roll i dessa trakters upptäcktshistoria. –
2. Sydpolarland. Se Polarländer, sp. 1190.
1. A. N-d.

Victoriamuseet. Se Uppsala universitet, sp. 1257.

Victorianer. Se Skolas ti ken, sp. 1096.

Victoria-Nilen. Se Nilen, sp. 1013.

Riponfallen vid Nilens utlopp ur Victoria Njansa.

Victoria Njansa l. Ukerewe (arab. Bahari ya Pila),
Nilens främsta källsjö, världens näst största
sötvattenssjö, belägen vid ekvatorn, som öfverskär
dess norra del, samt mellan 31° 40’ och 34° 52’ ö. lgd
(se karta till art. Afrika). Areal 68,500 kvkm. (mer
än 12 ggr Vänerns yta). Största längd från n. till
s. 400 km.; största
bredd 320 km. I jämförelse med de sydligare afrikanska
sjöarna Tanganjika (600 m. djup) och Njassa (750
m. djup), hvilka uppstått som grafsänkor, måste
V. betraktas som grund, dess största djup, i midten,
är endast 81 m. Sjön är rik på ref och bankar, och då
den dessutom ofta hemsökes af plötsligt inträdande,
häftiga stormar, har skeppsfarten icke förrän de
allra senaste åren kunnat utvecklas. Framför allt
de nordliga och sydliga stränderna äro rika på
öar och ögrupper, bland hvilka särskildt märkas
Sesse-öarna (se d. o.) i n. v. Den största ön är
Ukerewe (se d. o. 2) i s. ö. Förnämsta tillflödet är
den i v. infallande Kagera-floden, hvilken alltså är
att räkna som Nilens källflod. Dessutom utfaller en
mängd smärre tillopp från de kringliggande platåerna,
såsom Katonga i n. v., Sio, Nzoia och Yala in. ö.,
Gori i ö. och Simiju i s. Afloppet (se fig.) sker
genom Nilen (se d. o., sp. 1013). Vattenståndet i
V. i har under den tid, som mätningar företagits,
visat sig vara ganska växlande. Sålunda sjönk sjöns
ì nivå från slutet af 1870-talet till 1890, steg
återigen för en kortare tid till 1895, men sjönk sedan
fortfarande till 1902, efter hvilket år ytan åter
visat tecken till att stiga. Variationerna torde stå
i samband med mer eller mindre riklig nederbörd inom
flodområdet. Säkerligen återfinner man i dem kortare
klimatperioder (de 35-åriga s. k. Brücknerska),
men några långvarigare perioder har man icke lyckats
konstatera. Variationerna äro emellertid af rätt
ingripande ekonomisk betydelse, eftersom under tider
med lågt vattenstånd stora sträckor af de låga
stränderna torrlagts, hvilka sedan vid högvatten
åter förlorats för kulturen. – V. upptäcktes först
1858 af Speke; 1862 undersöktes dess nordvästra
strand af denne och Grant. Man var emellertid ännu
oviss om sjöns ytvidd, legenden om en innerafrikansk
jättesjö höll sig länge, tills V. 1874 kringseglades
af Stanley. Ytterligare utforskades sjöns stränder
1889 af Stanley m. fl.; detaljarbeten ha senare i
n. och s. utförts
särskildt af Whitehouse 1899–1903. Den första
lilla ångaren sjösattes på V. så sent som 1896,
senare ha andra större tillkommit, och efter
färdigbyggandet af järnvägen från Mombasa till
Port Florence vid sjöns nordöstra ända (1903)
har trafiken kunnat snabbare utvecklas. – Litt.:
C. T. Wilson, "Uganda and the Soudan" (1882),
H. Johnston, "The Uganda protectorate" (1902),
Chrapkowski, "Schiffahrt auf dem Victoria-Njansa"
(i "Deutsche kolonialblätter", 1905). Af brittiska
amiralitetet publicerades en karta öfver sjön 1908.
A. N-d.

Victoria regia Lindl., bot., en utomordentligt
praktfull vattenväxt af näckrosornas familj
(Nymphæaceœ), kallad vattnens drottning för de
ofantligt stora bladens och de ståtliga blommornas
skull. Österrikaren Hænke (omkr. 1801) och fransmannen
d’Orbigny (1832) sågo växten i Bolivia, Pöppig (1832),
som benämnde den Euryale amazonica, i Amasonfloden,
men engelske botanisten Robert Schomburgk, som 1
jan. 1837 lyckats träffa den i Brittiska Guyana, var
den förste, som gjorde den närmare bekant för Europa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>