Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vigo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utländskt evangelisk-lutherskt trossamfund skall ha
samma rätt till kyrklig vigsel som medlem af svenska
kyrkan. I anslutning härtill är en generell kungörelse
af 3 dec. 1915 utfärdad, gällande medlemmar af norska,
danska och finska kyrkorna samt af Augustanasynoden
i Amerika. Slutligen må påpekas, att prästerskapet
inom vissa främmande trossamfund inom Sverige har
vigselrätt.
Svenska kyrkans vigselritual har under tidernas
lopp undergått stora förändringar. I sin
handbok 1529 anslöt sig Olaus Petri till den
medeltida traditionen. Akten försiggick dels
framför kyrkdörren, dels inne i kyrkan. Framför
kyrkdörren skedde den s. k. kopulationsakten
(sammanvigningen). Karakteristisk för Sverige är
denna akts fördelning på två moment. Först komma
frågor, som förvissa prästen om kontrahenternas fria
samtycke, därefter consensusförklaringen. "Jag tager
dig etc." Vid denna förklaring erhåller bruden en ring
af brudgummen. Äfvenledes karakteristiskt för Sverige
är, att ringväxling icke förekommer. Endast bruden
erhåller vigselring (se Ring 2). Kopulationsakten
afslutades med en förklaring af prästen: "Eder alla
goda kristna, som här tillstädes äro, tager jag
till vittne, hvad här skedt är, förmanandes Eder,
att I velen det ihågkomma." Akten beledsagades
af böner. Inne i kyrkan skedde den egentliga
välsignelsehandlingen, motsvarande medeltidens
brudmässa. Denna akt var inlemnad i söndagens
högmässo- eller nattvardsgudstjänst. 1614 förlades
vigselns förra del innanför kyrkdörren nere i
kyrkan. Prästens förklaring efter kopulationen
erhöll en betydelsefull utvidgning, markerande
den ökade betydelse, som nu tillmättes vigselns:
"efter dessa föreställda personer hvarannan till äkta
begära och sådant här uppenbarliga för Gud och den
kristliga församling såsom vittnen på den yttersta
dagen bekänna och däruppå gifvit vårdtecken och
fästningering, därför fogar jag såsom Kristi tjänare
häruppå dem i äktenskapsstadga och förbund tillsamman
i namn Faders etc." Vigselaktens kombinering med
söndagens gudstjänst vållade afsevärda svårigheter,
men upphörde först 1811. Den utgestaltning,
som vigselritualen då erhöll, har det i allt
väsentligt bibehållit ända till nu. Vigseln är icke
längre bunden vid kyrkorummet. Äldre tiders tvenne
afdelningar ha sammanförts till ett enhetligt helt. På
inledningsallokutionen följa consensusfrågorna,
ringgifning med bön, samtyckesförklaringen samt
stadfästelsemomentet. Därefter läses Kristi ord om
äktenskapet och dess oupplöslighet, hvarefter böner,
"Fader vår" och välsignelsen följa. Handboken ger,
i anslutning till äldre tradition, föreskrift om,
huru förfaras skall, när vigsel sker i kyrka och
pällen samt brudmässan åstundas. Denna form för vigsel
används dock aldrig. Hvad brudpällen (af lat. pallium)
angår, som i enstaka fall under senare tid kommit till
användning, utgöres den af ett slags tronhimmel,
som bäres öfver brudparet. Pällen användes i
Sverige i äldre tider allmänt, men kom ur bruk under
1700-talet. Om dess ursprung har engelske forskaren
Wickham Legg framställt den sannolika förklaringen,
att den har samband med brudslöjan. Urspr. höll
man slöjan blott öfver bruden, men sedermera äfven
öfver brudgummen. I England och annorstädes höllo
marskalkar den
utbredd öfver brudparet. Ur detta bruk har så pällen
uppkommit. Leggs tolkning vinner bekräftelse i den
omständigheten, att brudslöjan icke förekommer i
vårt land, vare sig under medeltiden eller under
de följande århundradena, d. v. s. icke så länge
pällen var i bruk. – (Om bruket att bära brudkrona
se Brudkrans.) – Svenska kyrkohandboken upptar
äfven formulär för välsignelse öfver äktenskap,
ingånget inför borgerlig myndighet. Denna kyrkliga
välsignelseakt ansluter sig till vigselritualen
med undantag för samtyckesförklaringen och
kopulationsformeln.
E. M. R.
Vigselbok (Lysnings- och vigselbok). Se Kyrkböcker.
Vigselring. Se Ring, sp. 426, och Trolofningsring.
Vigsnæs. Se Yisn e s.
Wigström. Eva. författarinna (mestadels under
signaturen A v e), född Nilsson, f. 24 dec. 1832
i byn Råga Hörstad i Asmundtorps socken, Malmöhus
län, d. 6 jan. 1901, undervisades inom familjen,
och i det välbärgade, gästfria och kunskapsälskande
föräldrahemmet kom hon i beröring med folk af alla
stånd samt fick tämligen vidsträckt till-íredsställa
sin törst efter skönlitterär, historisk och annan
bildande läsning - om helgdagarna, under det hon
hvardagarna i ända hölls strängt till landt-ligt
arbete utom och inom hus. 1855 ingick hon äktenskap
med Kl. Wigström, då disponent för Ramlösa brunn,
som var i hennes familjs ego. I skötet af ett
verksamt hemlif öfvade hon sig (från 1864) på
lediga stunder i författarskap och framträdde
sedermera med folklifsskildringar, som rönte gynnsamt
mottagande. Hennes första arbete var För fyrtio år
sedan Taflor ur skånska folklifvet (1870), men större
uppseende väckte Brott och straff, eller lifvet i ett
svenskt straffängelse (1872). Hon redigerade 1873-74
och 1884-86 "Hvitsippan", illustrerad tidning för
barn och ungdom. Bland hennes originalarbeten märkas
vidare Pa vers och prosa (1878), Kloka Nanna (1880),
Från slätt- och skogsbygd (2 bd, 1889-91), Midt
ibland oss (1891) och Solsfcen (barnberättelser,
s. å.). Fru W:s skriftställen eger en kärna af
sundt förstånd och godt lynne. Hon gjorde sig
äíven ett namn som sakkunnig samlare af skånska
allmogetraditioner och utgaf på detta område Skånska
visor, sagor och sägner (1880), Folkdiktning etc. (2
saml. 1880-82), Sagor och äfven-tyr, uvvtecknade
i Skåne (i landsmålsföreningarnas tidskrift,
1884), Två Ilad ur folkets dolda kunskap (1896, i
"Sv. fornminnesfören:s tidskrift", IX), Djurlifvet
i folkets tro och sägner (1900, ibidem, X) m. m. I
en stor mängd tidningar, tidskrifter och kalendrar
skref hon (delvis prisbelönta) uppsatser rörande
skolförhållanden, barns och tjänares uppfostran,
huslig ekonomi, fattig- och fångvård o. s. v. Fru
W. medverkade väsentligt till upprättande af en
folkhögskola för kvinnor i Hälsan vid Hälsing-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
