Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Willems ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Paris på 1880-talet. bl. a. för Chat noir. som han
dekorerade fantasifullt (en af dessa målningar,
Parce Domine, omkr. 1885, inköptes 1905 af
Luxembourgmuseet). Bland representanterna för
Montmartrekonsten från fin-de-siècle var "Mont-martres
Watteau", som han kallades, en öfver-modig, pojkaktig
och poetisk bohemien, satiriker och drömmare. I
hans högst individuella fantasier, där Pierrot och
Pierrette spela hufvudrollerna, förenas ungdomligt yr
och tygellös spiritualitet med ett raffineradt inslag
af öm och känslig melankoli. Bland hans målningar från
denna tid märkes Pierrots änka (1886). Under senare
år har han utvidgat sitt område, målat bl. a. Le mari
(en vigselscen, där svärmodern sväfvar som en hotande
skräckbild för brudgummens ögon), Barrikaden (1904),
Eva med ormen samt Det glada lifvet på Montmartre
(dekorativa målningar i Bal Tabarin 1905), Rök
(allegori) och Heliga jungfrun med Jesuslarnet
(1907), Kärleken och dårskapen, Apachedans (1913,
Hotel de ville) och Hösten (allegori, musicerande
och fruktplockande putti, 1920). Han har äfven målat
porträtt och gjort historiska kompositioner (Valmy,
teckning i Luxembourgmuseet). W. började 1920 utge
sina memoarer med titel Feu Pierrot. Jfr P. Beuve,
"Iconographie de Willette" (1910).
G–g N.
Villeurbanne [vilörba’n]. stad i franska dep. Rhóne,
förstad till Lyon, belägen 4 km. ö. om denna
stad. 42,526 inv. (1911). Ylleväfverier. Tillverkning
af kemikalier samt af kyrkprydnader i metall och
brokad.
A. N~d.
Villfarastenen. arkeol., är ett stenblock af svartgrå
diorit med hällristningar från bronsålderns början
från en grafhög, kallad Yillfarahögen, på gränsen
mellan Vranarps och Vallby egor i Järrestads socken,
Kristianstads län. Den synes ha utgjort en af
sidostenarna i en grafkista. Ristningarna föreställa
en af två hästar dragen vagn, tre skepp och några
skålformiga fördjupningar. Namnet har uppkommit
däraf, att man enligt gammal folktro "for vill"
(vilse), om man färdades förbi högen nattetid. Stenen
finnes nu i Lunds universitets hist. museum. Se
Svenska fornminnesföreningens tidskrift, X.
Br Sr.
Villi (sing. villus), lat., ull, ludd, anat. Se
Placenta, sp. 992, och (om vìlli intestinales) Tarmen,
sp. 478 och fig. 2-4.
Willia, löt. Se Saccharomycetes.
William [wíljöm], engelsk namnform för V i 1-helm.
Williams [<wiljöms], Roger, engelsk teolog,
politiker, f. omkr. 1600 sannolikt i London,
d. 1684, visade tidigt stor språkbegåfning,
studerade i Cambridge, växte upp som puritan inom
anglikanska kyrkan, avancerade till independent och
lärde krafvet på full religiös tolerans, men fördes
af sitt oroliga sinne och gränslösa subjektivism
än vidare till fientlighet mot h var j e statens
makt i kyrkan och därmed till frikyrkorörelsen. Han
afvisade kallelser till universitet och prästtjänst
i England och emigrerade till Amerika i slutet af
1630. 1631-33 verkade han som hjälppräst dels i Salem,
hvars församling lutade åt separatism, dels i Plymouth
och blef 1634 pastor på det förra stället. Snart
kom han allvarsamt i delo med myndigheterna. Han förnekade
giltigheten af den "charter", hvari Karl I beviljat
Massachusetts-Bay-kompaniet landområde, emedan detta
ju vore indianernas och kunde förvärfvas endast
genom köp från indianerna. Vidare påstod han, att
"ingen mänsklig makt hade rättighet att inblanda
sig i samvetssaker", ty för sin religiösa tro "är
människan ansvarig endast inför Gud". På grund däraf
ogillade han äfven den kyrkliga tvångsbeskattningen
och den obligatoriska eden och förklarade anglikanska
kyrkan vara affallen från rätta tron och hvarje
förbindelse med denna kyrka vara synd. Då han
vägrade underkasta sig en andlig domstols afgörande,
blef han i okt. 1635 anbefalld att inom viss tid
lämna kolonien. Då han emellertid försporde, att
myndigheterna ämnade låta gripa honom och återsända
honom till England, flydde han i jan. 1636, åtföljd af
några vänner, till indianerna, hvilkas språk han lärt
och hvilkas försvar han alltid tagit (han utgaf 1643
en Key into the language of indians of America). I
juni s. å. begaf han sig med sina följeslagare
till Rhode Island och grundlade där ett nybygge,
Providence, som skulle bli en fristad för människor,
som voro förföljda för samvetets skull. W. uppsöktes
snart i sitt nya hem af en stor mängd anhängare,
däribland några engelska generalbaptister från
Massachusetts. Han öfvertygades nu om barndopets
oriktighet och lät omdöpa sig med begjutning 1639,
hvarpå han döpte andra. Så bildades den första
baptistförsamlingen i Amerika. Blott ett par månader
höll W. ut i baptistförsamlingen. Han kom till
öfvertygelsen, att intet kristligt religionssamfund
fullt motsvarar den sanna kyrkan, och gick därför
nu som en af de organisa-tionslöse "seekers". Sin
kraft samlade han på försvaret för den fullständiga
religionsfriheten; hans hufvudarbete, The bloody
tenent of perse-cution for the cause of conscience
(1644; en dialog mellan "sanningen" och "friden"),
kom härutinnan med något i litteraturen förut okändt
nytt i hänsynslös konsekvens och kraft och bildar
epok i andelifvets historia. Nya skrifter i samma
riktning följde.- Under tiden hade W :s koloni
Providence raskt uppblomstrat. 1638 köptes hela
området Aquidneck (Rhode Island) från indianerna,
som frikostigt betalades därför. W. blef koloniens
organisatör och lagstiftare. Då Massachusetts gjorde
anspråk på jurisdiktion of ver densamma, begaf han
sig till England och lyckades genom sin vän sir Henry
Vanes bemedling utverka en kunglig "charter", genom
hvilken Rhode Islands koloniala själfstyrelse och
jurisdiktion betryggades. Själf valdes W. 1649 till
dess vicepresident och var 1654-58 dess president
eller guvernör. W.s verksamhet som organisatör af
Rhode Island är epokgörande i religionsfrihetens
historia. Han genomförde nämligen sin grundsats om
frihet för alla religiösa bekännelser; det var första
området inom kristenhetens värld, där detta fullt
skedde. W:s politiska ideal var en ren demokrati,
i hvilken folkviljan skulle vara bestämmande i alla
borgerliga angelägenheter. Men i trossaker skulle icke
flertalet ega makt öíver individen, utan denne skulle bero
af Gud allena. Jfr 0. Straus, "R. W., the pioneer of
religious liberty" (1894), A. H. Newman, "History of
the baptist churches in the United states" (2 uppl. 1898).
Hj. H–t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
