- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
681-682

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vingulmark ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vingulmark, gammalt namn på kuststräckan från
Svinesund till bortåt Lier, d. v. s. kusten af nuv.
Östfold fylke (Smaalenenes amt) samt en del af
Akershus och Buskerud fylken.
E. H.

Vingådror, zool. Se Insekter, sp. 710.

Vingåker. 1 och 2. Socknar. Se Västra
Vingåker
och Östra Vingåker. – 3.
Municipalsamhälle (jämlikt k. br. 4 april 1903 och 31
aug. 1914), stundom benämndt Bondestad, i
Västra Vingåkers socken, Södermanlands län, vid
statens järnvägar (linjen Stockholm–Hallsberg),
21 km. från Katrineholm, 44 från Hallsberg och
155 från Stockholm. 66 har. 951 inv. (1919).
Taxeringsvärde å bevillningsskyldig fast egendom
1,987,400 kr., tax. inkomst af kapital och arbete
2,158,018 kr. (1920). Municipalskatt (1920) 1,4
kr. per 100 kr. inkomst (förutom kommunalskatt
7,25 kr.). Samhällets inkomster 10,518, utgifter
5,782, tillgångar 19,869 kr. och skulder inga
(1917). På platsen finnas provinsialläkare, apotek,
postkontor, afdelningskontor af Sydsvenska
kredit-a.-b. och Södermanlands enskilda bank samt
sparbank. Samhällets läge i den rika Vingåkersbygden
har framkallat liflig affärsrörelse; många
handlande och handtverkare finnas också på platsen eller
i dess omedelbara närhet.
3. L. Wll.

Vingåkersbygden, i västra delen af
Södermanland, Oppunda härad, omfattar socknarna Östra
och Västra Vingåker (se dessa ord). Dit torde väl
ock kunna räknas Österåkers socken. Mindre
egentligt torde vara att hänföra äfven Stora Malms, Floda,
Skyllinge och Julita socknar till V. Vingåker är
ett i det hela jämnt land med omväxlande bördiga
slätter och vidsträckta skogsmarker, genomskurna
af rullstensåsar och många vattendrag. Invånarna
(den gamla åsikten om deras finska ursprung saknar
all grund) ha, till följd af bruket att ej gärna ingå
giftermålsförbindelser med andra trakters allmoge,
ända till våra dagar bibehållit många
egendomligheter i seder (se Dans, sp. 1326 och
illustrationssid. III), klädedräkt (se Folkdräkt, pl. II,
sp. 747 och fig. å sp. 748) och lynne, och de
utmärka sig särskildt för liflig vandringslust. Den
gamla folkdräkten (som med oväsentliga
förändringar återfinnes å andra orter inom Sverige, ja
t. o. m. utrikes, i Westfalen) har emellertid till
stor del kommit ur bruk, oaktadt allmogens vid flera
tillfällen (1674, 1693, 1749 o. s. v.) fattade beslut
och konungens 15 dec. 1755 meddelade stadfästelse
därå, att densamma skulle bibehållas, hvilket beslut
förnyades 1845. Jord- och skogsbruk äro
hufvudnäringar i V., på senare år också industri. Ett
flertal stora egendomar finnes där, bland dem
Claestorp, Sjöholm, Beckershof, Barksäter,
Skalltorp och Bilstorp i Östra Vingåker samt
Säfstaholm, Kjesäter, Skenäs, Högsjö m. fl. i Västra
Vingåker. Bland industrianläggningar på
landsbygden i V. märkas Forssa bruk i Östra och Högsjö
ullspinneri och väfveri i Västra Vingåker.
Traktens gamla namn "Vikingakir" har gett anledning
till att anta, att där skulle ha varit ett stamhåll
för vikingar, en åsikt,, som bl. a. stödt sig på
Vingåkersbygdens förmodade forna förbindelse med
Östersjön genom en segelled från Hjälmaren till
Nyköpingsskären, hvaraf sjöarna Långhalsen.
Viren, Kolsnaren och Öljaren skulle vara en återstod.
Men dessa sjöar ligga mer än 30 m. ö. h. Enligt
Dybeck (i "Runa") härleder sig namnet af en i
bygden en gång mycket betydande person vid
namn Viking. Jfr N. A. Lundgren, "Beskrifning
öfver Vestra Vingåkers socken" (1873).

Vingåkersdoktorn kallades hemmansegaren Erik
Aronsson
i Vadstorp, Västra Vingåker (f. 1816,
d. 21 jan. 1897), hvilken var vida bekant för sin
verksamhet som själfgjord läkare.

Vingåkersgubbens magdekokt. Se Hemliga
medel
.

Wingård, Johan, biskop, f. 19 april 1738 i
ett allmogehem i Kville, Bohuslän, d. 12 jan.
1818 i Göteborg, blef student i Uppsala 1758 och
efter åtskilliga akademiska konditioner filos.
magister 1764. Huspredikant hos
presidenten baron K. von Höpken. gjorde W. sig
snart bemärkt; han blef 1767 e. o. och
1769 ord. hofpredikant hos kronprins Gustaf
samt 1773 biktfader och öfverhofpredikant
hos änkedrottning Lovisa Ulrika. Hennes
försoning på dödsbädden med Gustaf III
ansåg W. delvis som sitt verk; faktiskt hade han
flera år arbetat därför och måhända med den
honom egna konsten att för själasörjarens
ställning icke glömma hofmannens, öfvat något
inflytande. Ett barn af neologien, anlade han den typ
af predikant, som slog an särskildt i hofkretsar
och blef som sådan en af sin tids mest uppburna,
känslofull, men med ett visst värdigt allvar.
(Koncepten till hans predikningar ha på hans egen
befallning sedan förstörts.) Änkedrottningen och
sedan konungen hade enligt hans egna ord aldrig
underlåtit något tillfälle att visa honom sin nåd.
1775 utnämndes han till kyrkoherde i Jakobs
församling i Stockholm (fick därbredvid 1777 Lofö),
1779 till teol. doktor samt 1780 till biskop i
Göteborg, med efter hand som prebenden 4 af
stiftets pastorat (11 socknar), hvaribland
Domkyrkoförsamlingen i Göteborg. W. hade i vanlig
ordning, efter löfte om konungens samtycke, sökt
densamma. Valet skedde genom en öfverrumpling
från den valförrättande magistratens sida, och
konungen stadfäste detsamma, innan församlingen
hann klaga. W. tillhörde prästeståndet vid
riksdagarna 1778, 1786, 1789, 1792 och 1800 (vid
de två sista äfven hemliga utskottet) och visade
städse orubblig lojalitet. Han utsågs till led. i
Svenska akad., då denna stiftades. Godhjärtad,
tolerant och omtyckt som präst, blef han äfven
en afhållen biskop, dugande och nitisk ej minst
för skolorna. Han kunde nog själf ha brutit sin
bana utan sin stora undfallenhet för sina
beskyddare, men: "att tänka ett och säga ett annat
blifver ett nödvändigt ondt, och i synnerhet vid
hofvet" (ur W:s själf biografi; se "Kyrkohistorisk
årsskrift", 1909). – Om hans förfäder se K.
Sjöström, "Göteborgs nation i Lund" (1906); hans
barn adlades 1799 med namnet af W.
D. Fehrman.

Wingård, af, adlig ätt, härstammande från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:33 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free