Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vishnu-smrti ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
833
Visirskifva-Visitation
834
Besökelsenimna.
Visirskifva. Se Fö to gr af i, sp. 992. Visit (fr.
visìte, af lat. vìsit?re, ofta se, besöka),
kort besök, artighetsbesök, påhälsning.
VisitantFnnor (fr. visitandines)
1. Besökelse-nunnornas orden kallas en af biskop
Frans från Sales (se denne) och m:me de Chantal (se
F r é m i o t) 1610 stiftad nunnekongregation för
sjuk- och fattigvård, efter sin manlige stiftare
äfven benämnd salesiarin-nornas orden, som 1618
omgestaltades till en orden med augustinregeln och
stadfästes af påfven Paul V. Orden erhöll benämningen
visitantinnornas orden därför, att dess medlemmar
efter förebilden af Jungfru Marias besök (visitatio)
hos Elisabet, Johannes döparens moder (Luk. l: 39),
hade till sin egentliga uppgift att besöka fattiga och
sjuka, hvartill sedan kom undervisning af kvinnlig
ungdom. Ordens-dräkten var en svart enkel kåpa, en
lång, svart slöja samt en svart pannbindel. Orden
vann vidsträckt spridning. Redan vid Frans’ från
Sales död (1622) hade 13 ordenshus inrättats, och
vid m:me de Chantals frånfälle (1641) hade 87 dylika
tillkommit. Under 1700-talet hade den sin största
utbredning med omkr. 200 kloster. 1910 räknade den
177 hus (mest med pensioner, hvaraf 142 i Europas
alla länder utom Norden och Balkan) och omkr. 7,000
systrar. Ordens mest berömda medlem var den 1920
helgonförklarade Marguerite Alacoque (se d. o.),
Sacré-coeur-kultens grundläggarinna. Se Heimbucher,
"Orden und kongregationen", II (2:a uppl. 1907),
É. Bou-gaud, "Francoise de Chantal" (fransk och tysk
edition, 2:a uppl. 1910), "Kurze geschichte des ordens
etc/’ (anonym, Regensburg, 1910). Hj. H-t. Visitation
(af lat. visit?tìo, besök), personligt besök i och
för granskning, kontrollering, undersökning. -
Kyrkovisitation är en af de viktigaste bland
kyrkostyrelsens funktioner. Den afser personligt
öfvervakande från kyrkostyrelsens sida af en
lokalförsamlings kristliga och kyrkliga lif. Redan
på 300-talet var det sed i Orientens kyrka, att
biskoparna själfva eller af dem förordnade visiterade
i sina stift. Hvad Västerlandet angår, betecknar ett
konsiliebeslut i Tarragona 516 dylik visitation som
ett gammalt bruk. Vi-sitationsinstitutet utbildades
särskildt i frankiska kyrkan och låg Karl den store
mycket om hjärtat. Längre fram under medeltiden råkade
det i förfall. I främsta rummet bidrog därtill, att
biskoparna blefvo världsliga furstar, som ofta saknade
både håg, tid och förmåga att fylla biskoparnas
andliga uppgifter. Yisitationerna öfverlätos af
biskoparna till arkidiakonerna, och dessa betraktade
dem snart nog som sin rättighet. Från 1200-talet
gjordes upprepade försök att till biskoparna återvinna
visitationsrätten och inskränka arkidia-konens
rättigheter. Helt hade den biskopliga visitationen
aldrig upphört. Enstaka nitiska bi-Tryckt den 27/7 21
skopar hade i detta afseende fyllt sin
plikt. Bättre förhållanden inträdde emellertid
först genom Tri-dentinska mötet (1545-63), som
knöt visitationsrätten helt till biskopsämbetet
och allvarligt inskärpte biskoparnas plikt att
personligen visitera. Enligt gällande romersk-katolsk
rätt visiterar de-kanen sitt distrikt eller dekanat i
enlighet med af biskopen gifven instruktion, biskopen
åter, antingen själf eller genom sin generalvikarie,
hela stiftet, minst hvartannat år.
Vid tiden för reformationens genomförande
blefvo kyrkovisitationerna af djupt ingripande
betydelse. Redan J. Gerson (d. 1429) hade kallat
visitationen cardo totius reformationis ("hela
reformationens dörrhake"), och detta besannade sig
vid 1500-talets reformation. Visitationen betydde då
detsamma som organisationen af ett nytt kyrkoväsen på
evangelisk grund. Reformation och visitation blefvo
växelbegrepp. Epokgörande och förebildlig blef kyrko-
och skolvisitationen i Kur-Sachsen, 1527-29. På
Luthers initiativ lät kurfursten föranstalta
densamma. Visitatorerna följde en af Melanchthon
författad, med förord af Luther försedd instruktion,
"Unterricht der visitatoren an den pfarrherrn",
ett bland de mera betydande och inflytelserika
dokumenten från reformationstiden. Efter Kur-Sachsens
förebild omorganiserades sedan kyrkoväsendet på en
mängd ställen i Tyskland. Visitationen utfördes af
en kommission af präster och lekmän - man kan säga,
att konsistorierna framgått ur dessa kommissioner -,
och den omfattade prästerskapets ämbetsutöfning,
gudstjänstordning, kyrkotukt m. m. Äfven insattes
präster till superintendenter för att utöfva uppsikt
of ver hvar sitt distrikt. Ur dessa utomordentliga
visitationer framväxte snart nog ett reguljärt
evangeliskt visitationsinstitut. Visitationsplikten
ålåg generalsuperintendent och superintendenter. Detta
institut erhöll stor betydelse efter Trettioåriga
kriget, men råkade sedan i förfall genom långt gående
byråkratisering. Nytt lif fick det under den kyrkliga
restaurationen på 1800-talet.
Hvad Sverige angår, hade den biskopliga visitationen
vid medeltidens slut icke försvunnit. Med ledning af
biskop Hans Brasks re-gistratur kan man följa hans
visitationsresor på 1520-talet. 1571 års kyrkoordning
anknyter vid gammal tradition, när den föreskrifver,
att biskoparna skola, samfälldt med en eller två
skickliga klerker, en gång om året, när dem bäst är
beläget, visitera i biskopsstiften och skola för sig
och sitt följe ha sin prokuration i prästgårdarna,
såsom vant är. Hade biskopen förfall, skulle han
utskicka sin official eller prost jämte några andra
goda män. Försök gjordes att efter kursachsiskt
mönster anställa generalvisitationer, men dessa
utföllo ganska snöpligt. 1540 föranstaltade Gustaf
Vasa en dylik genom G. Normann. På grund af det
berättigade missnöje den väckte bland befolkningen
måste den afbrytas. 1595 började Abraham Angermannus
sin visitation, som särskildt afsåg det sedliga
tillståndet. Han måste emellertid 1596 af bry ta sin
räfst. Hans barbariskt stränga metoder uppväckte
allmän förbittring. De sedan gammalt brukliga
biskopsvisitationerna blefvo en mäktig häfstång
i storhetstidehvarfvets religiösa och sedliga
uppfostringsarbete. Johannes Rudbeckius var
32 b. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
