Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wood ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1069
Woollett-Woolwich
1070
af Bedford tjänst, blef 1426 riddare och gifte sig
1436 med Bedfords änka, Jacquetta af Luxemburg. Han
upphöjdes 1448 till baron Rivers, stred på
1450-talet mot York-partiet, men underkastade sig
1461 Edvard IV och fick, sedan denne 1464 äktat
hans dotter Elisabet, stort inflytande vid hofvet,
blef 1466 riksskattmästare och s. å. upphöjd till
earl Rivers. Släktens tillväxt i makt, bl. a. genom
de rika giften hans många barn lyckades ingå under
drottningens beskydd, retade högadeln och särskildt
släkten Ne vill. Vid dess resning 1469 tillfångatogs
W. och af rättades jämte sin son John.
2. Elisabet W., den föregåendes dotter.
Se Elisabet, engelska drottningar 2.
3. Anthony W.. 2:e earl Rivers, den
föregåendes broder, f. omkr. 1442, afrättad
25 juni 1483 i Pontefract, stred jämte sin fader 1461
vid Towton för Henrik VI. men öfvergick 1461 till
Yorkpartiet, fick 1462 titeln baron Scales och ön
Wight i förläning, blef 1469 ståthållare
i Calais, ärfde s. å. faderns earlvärdighet och hade
1471 andel i sin svåger Edvard IV :s segrar of ver
Lancasterpartiet vid Barnet och Tewkesbury. Han var
en glänsande riddare och uppriktigt from. företog
pilgrimsfärder till heliga platser i Italien
och Spanien samt beskyddade Caxton. den förste
boktryckaren í England. Efter Edvard IV :s död
1483 skyndade dennes broder Rikard att fängsla och
af-rätta W., hvilken som guvernör för tronföljaren
Edvard var det förnämsta hindret för Rikards planer
på kronan. - W:s broder Lionel W., f. omkr. 1446,
blef 1482 biskop af Salisbury, flydde 1483 till
Bretagne och dog där 1484. 1-3. V. S-g.
Woollett [wu^it]. William, engelsk koppar-stickare,
f. 1735 i Maidstone i Kent. d. 1785 i London,
sysselsatte sig redan i skolan med att porträttera,
bleí elev af gravören Tinney och utarbetade en
mängd värdefulla stick. W. var den förste, som
på samma plåt förenade de tre olika maneren, med
grafstickel. etsning och kall nål. och genom riktig
fördelning af ljus och skugga åstadkom något af
samma verkan som en målning. Han lyckades såväl med
landskap (efter Claude Lorrain, Wilson o. a.) som med
figurbilder (General Wolfes död af Benjamin West)
m. fl. (G-g N.) Wooiner [wu^ne], Thomas, engelsk
skulptör, f. 1825 i Hadleigh (Suffolk), d. 1892 i
London, var elev af Behne och blef 1877 professor
vid konstakademien i London. W:s första verk voro,
inspirerade af prerafaeliternas lära, af poetiskt
och ideellt innehåll: Eleanor suger gift ur prins
Edvards sår (1843) och gruppen Boadìceas död. 1854
-56 vistades han i Australien, utförde sedan en mängd
por-trättstoder, realistiskt uppfattade, ofta äfven
kraftfulla i uttryck och hållning och i detaljerna
så naturtrogna, att man kallat honom "skulpturens
Denner". Till hans bästa arbeten höra byst
af Richard Cobden (i Westminster abbey), staty af
Macaulay (i Trinity college, Cambridge), Prins Albert
(i Oxford), Konung Vilhelm III (i parla-mentshuset),
Sir Bartle-Frere (i Bombay), Lord Lawrence (i
Calcutta), m. fl. F. ö. utförde han ideala figurer,
Mose (i Manchesters Court of justice), en kolossal
bronsstod af Kapten Cook (i Sydney), byster o. a.
(G-g N.)
Woolwich [ωu’lidʃ], förut stad i engelska
grefsk. Kent, sedan 1899 förvaltningsdistrikt
(metropolitan borough) i grefsk. London,
hufvudsakligen vid Thames’ södra strand, ö. om
Greenwich (se kartan "Londons omgifningar" till
art. London; IK4), men äfven omfattande två små
områden på norra Thamesstranden, en del af distriktet
North W. 33,49 kvkm. 146,503 inv. (1918). W. är
till storlek det andra i ordningen af Londons
29 förvaltningsdistrikt (City inbegripet),
närmast efter Wandsworth, och till folkmängden
det femtonde. Med afseende på födelsefrekvensen
intar det sjätte platsen och med afs. på dödlighet
sista platsen bland dessa med endast 7,8 dödsfall på
1,000 inv. (s. å.). W. ligger 14,5 km. nedom London
bridge, är oregelbundet byggdt med smala gator och
i allmänhet obetydliga hus. Det är mest bekant som
plats för kungl. arsenalen, som upptar ett stort
område på Thames’ strand, mer än 520 har, och 1913
sysselsatte omkr. 14,000 pers. Där finns ett af
tysken Schalch 1716 anlagdt kanongjuteri (Royal gun
factory), lavett- och vagnfabrik, laboratorium samt
magasinsafdelning med utrustningsförråd. I W. ligga
också stora artillerikaserner, urspr. uppförda 1775
och sedan flera gånger tillbyggda. De bilda sex längor
tegelstensbyggnader med egen, 1863 byggd kyrka, teater
och bibliotek. Nära kasernerna ligga artilleriskolan
(Royal artillery institution), med ett vackert
museum och en stor föreläsningssal, för utbildning
af officerare, samt Royal military repository,
för utbildning af soldater vid artilleriet. Till
sistnämnda byggnad hör en rotunda, 36 m. i diameter,
urspr. uppförd i S:t James’s park i London för
att mottaga de allierade monarkerna 1814 och kort
efteråt flyttad till sin nuv. plats. Den innehåller
modeller af de förnämsta skeppsvarf och befästningar
i brittiska riket, fartygsmodeller från alla tider
samt en mängd prof på krigsvapen från äldsta tid till
våra dagar. I W. ligga också en kunglig krigsakademi
(Royal military academy), en fästningslik byggnad,
uppf. efter ritning af sir J. Wyatville 1801, för
utbildning af artilleri- och ingenjörofficerare och
bl. a. inneslutande en minnesvård öfver Napoleon
III:s son, "kejsarprinsen", som under två år studerade
vid akademien, flera sjukhus samt mineralkällan
"Shooter’s hill waters". – W. omnämnes första gången
964, men en mängd minnen från romartiden har hittats i
dess närhet. Det var en obetydlig fiskarby, där dock
fartyg byggdes redan på Henrik VII:s tid (1485–1509),
tills hans son Henrik VIII på ett där inköpt område
lät anlägga skeppsvarf och flottstation. W. var
sedan engelska flottans förnämsta station, tills
järnfartygen började byggas, men varfvet stängdes
först 1869. Staden har varit hufvudsätet för det
engelska artilleriet sedan Georg I:s tid (1714–27),
och den började befästas antagligen 1667. 1668 började
man hopa krigsförnödenheter där, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
