- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1301-1302

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårmusseron ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Våtdocka-Väbel

att alla eller åtminstone något af de reagerande
ämnena befinna sig i flytande form. I fall detta
åstadkommes med tillhjälp af något lösningsmedel
(oftast vatten), säges reaktionen ske på våta
vägen. Om däremot de reagerande ämnenas öfverföring
i flytande form sker enbart genom upphettning
(smältning), säges reaktionen ske på torra
vägen. Jfr A n a l y s, sp. 900. Om betydelsen
af dessa uttryck i metallurgien se Torra vägen.
K. A. V-g.

Våtdocka, sjöv. Se D o c k a 5.

Våt graf, befästningsk. Se G ra f 2, sp. 73.

Våthult, socken i Jönköpings län, Västbo härad. 4,527
har. 492 inv. (1920). Annex (sedan l maj 1921) till
Båraryd, Växjö stift, Västbo kontrakt.

Våtplåt, fotogr. Se Fotografi, sp. 991, och Torrplåt.

Våtröta, bot. Se Potatissjuka.

Våtslipmng. Se S l i p n i n g.

Våtspinning. Se Konst si l k e,; sp. 875.

Våtvärmande omslag. Se Neptunigördel.

Våtånglokomotiv, mek. Se Lokomotiv, sp. 1008.

Våxtorp (Voxtorp). 1. Socken i Hallands län, Höks
härad. 13,635 har. 2,284 inv. (1920). Annex till
Hasslöf, Göteborgs stift, Laholms kontrakt. -
2. Socken i Jönköpings län, östbo härad. 11,327
har. 1,419 inv. (1920). Annex till Värnamo, Växjö
stift, östbo kontrakt. Se Våxtorps-hornet. -•
3. Socken i Kalmar län, Södra Möre härad. 1,372
har. 632 inv. (1920). Annex till Halltorp, Växjö
stift, Södra Möre kontrakt. - 4. Gård. SeLundboholm.

Våxtorpshornet, äfven kalladt Trollen or-n e t,
ett dryckeshorn, som, enligt sägnen, på 1200-talet
af ätten Trolles anfader röfvats från trollen. Denna
händelse skall ha timat i Våxtorps socken i Jönköpings
län. Sägnen finnes första gången tryckt i en
likpredikan, som Petrus Angermannus i Växjö 1620 höll
vid fru Anna Trolles (född de Mornay) likbegängelse,
och förmäler i hufvuddrag följande. En julnatt skulle
dåv. herren till Ed i Våxtorps socken (enligt senare
uppteckningar var hans namn Herve Ulf), såsom han
alltid hade för sed, rida till julottan i socknens
kyrka. I förtrytelse öfver denna fromhet anordnade
mörkrets furste med bistånd af sina underlydande
ett bröllopståg, som skulle hindra riddaren på hans
färd. När denne kom till ett ställe, som i andra
uppteckningar kallas Trolle klippa, mötte han detta. I
gestalt af en jungfru steg då ett af trollen fram
och räckte riddaren ett fylldt dryckeshorn. Denne
mottog hornet med vänstra handen, men drog samtidigt
med den högra sitt svärd och afhögg jungfruns hufvud,
hvarefter han, behållande hornet som byte, fortsatte
sin färd. När han med sitt följe sedan återvände
hem från kyrkan, anträffades det dödade trollet i
den gestalt, som Trollevapnet visar. Hornet, hvilket
enligt samma urkund varit prydt med "tre hundra slags
färger", skall sedan ha förvarats i Växjö domkyrka
till 1570, då det förkorn samtidigt med att danskarna
brände staden. En på 1600-talet utförd målning, som
förvarades i \axtorps kyrka, tills den öfverflyttades
till Norra Smålands museum i Jönköping, framställer
händelsen i hela dess förlopp. Sägnen synes, förbunden
med Trollenamnet, under 1600-talet ha varit anknu-

ten till flera horn. 1635 såg sålunda franska
sändebudet Ch. Ogier i kungliga skattkammaren i
Stockholm ett dryckeshorn, som kallades Trollehornet,
hvarom en i mycket likartad sägen då anfördes. Ett
i flera färger måladt horn, som bär inskriften
"Liungby Horn forbätert 1708", förvaras i Växjö
museum. Sägner likartade med sägnerna om trollhornen
förekomma flerstädes i vårt land i samband med gamla
kyrkkalkar. Utom i redan antydda källskrift återfinnes
sägnen om Trollehornet i ett par akademiska afh., den
ena af E. L. Hydrén (under presidium af O. Celsius
d. y., Uppsala, 1751), den andra utg. af M. Brehmer
(under presidium af J. G. Liljegren, Lund, 1815), samt
vidare i en afh. om säteriet Stora Ed af E. C. Montahn
(1819, i J. Allvins "Beskrifning öfver östbo härad",
1852) och flerstädes. Jfr L j u n g b y horn och pipa.
N. E. H.

Vä, socken i Kristianstads län, Gärds härad. 3,371
har. 1,603 inv. (1920). Annex till Kristianstad, Lunds
stift, Villands kontrakt. – Inom socknen låg, omkr. 5
km. s. v. om nuv. Kristianstad, under medeltiden
och senare en gammal, men alltid obetydlig stad
(Vææ, Vää). Den hade en vacker kyrka, tillhörig
ett premonstratenskloster, som blifvit anlagdt där
omkr. 1170 af ärkebiskop Eskil. Detta brann upp 1213,
med undantag af kyrkan, nu sockenkyrka, hvarefter
de fleste munkarna flyttade till Bäckaskog, där
sedermera ett kloster anlades, men ännu 100 år senare
omtalas en klosterstiftelse i V., sista gången 1340,
då dess abbot Petrus de Væ undertecknade de skånska
ständernas hyllning af Magnus Eriksson. På 1490-talet
fanns där ock ett helgeandshus, äfven med egen kyrka,
och dessutom omtalas ett åt S:t Gertrud helgadt
kapell från 1100-talet, hvaraf rester finnas. Staden
lefde med litet lif, så fattig, att borgarna ofta
måste befrias från tull och leding, till början af
1600-talet. Den brändes 1452 af konung Karl Knutsson,
1509 af Svante Sture och 1612 af Gustaf II Adolf. Vid
Kristianstads anläggning på ön Allö 1614 förlorade
Vä sina privilegier och förvandlades till en bondby,
där Näsbys och Nosabys bönder skulle taga egor i
utbyte mot dem de lämnade i nämnda byar, hvilkas egor
åter skulle tilläggas borgarna på Allö. Emellertid
finnas ännu många minnesmärken från ställets
forna tid, bl. a. den ofvannämnda sockenkyrkan,
och några lämningar (en hög gafvelmur af gråsten
med sträfpelare och röste af tegelsten samt spår af
sidomurarna) af S:t Gertruds kapell. På många ställen
i byn finnas hvälfda, djupa källare sedan den gamla
tiden, och vid gräfningar på större djup har man
påträffat spår efter forna gator o. s. v. (E. A-t.)

Väbel (ty. weibel 1. waibel), en i Sverige
redan på 1500-talet förekommande benämning på
den underofficer, som hade närmaste tillsynen
öfver ordning och snygghet inom fänikan. När på
1600-talet fänikorna sammanslogos till regementen,
uppfördes på regementsstaben en regementsväbel,
som hade till åliggande att vara allmän åklagare inom
regementet och att tillse verkställigheten af ådömda
bestraffningar. Vanligen tillsattes befattningen
endast under krig (fältväbel), men icke då
regementet var förlagdt på roten. Efter Karl XII:s
död indrogs och återupprättades befattningen växelvis,
men uppfördes slutligen på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:33 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0683.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free