- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 34. Ö - Öyslebö; supplement: Aa - Cambon /
155-156

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Örnbräken ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

155

Örnbräken-örneklou

156

holms kyrkoböcker" (Hof-, Riddarholms- och Stor-
kyrkoförsamlingarna) .

Örnbräken, bot. Se Pteridium.

Örne, Anders Emanuel, tidningsman,
statsråd, f. l okt. 1881 i Främmestad, Skaraborgs
län, filos. kandidat i Uppsala 1907, medarbetare
i "Uppsala nya tidning" (1903-07) och "Social-
demokraten" (1907-10), redigerade "Kooperatö-
ren" (1910-18) och "Konsumentbladet" (1914
-18) och var sekreterare i Kooperativa förbundet.
1912-19 satt han bland Stockholms stadsfullmäk-
tige, kallades till led. af 1917 års bank- och 1919
års tull- och traktatkommitté samt invaldes 1919
i Första kammaren af socialisterna i Örebro läns
landsting. 30 okt. 1921 ingick han som statsråd
och chef för Kommunikationsdepartementet i Bran-
tings 2:a ministär, ö. har författat Kooperativ
samhällssyn (1918) m. fl. skrifter rörande koopera-
tion.

Örneholm, friherreskap, som 12 mars 1651 gafs
riksrådet Johan Adler Salvius, omfattade 9523/24
"åder" jord med 182 bönder i Rautus socken, Kex-
holms län, samt afkastade i hufvudräntor 2,225 dal.
3 juni s. å. tillökades det med "den fläcken Tai-
pale". l april 1657 öfverläts friherreskapet åt Paul
Wirtz.

Örnehufwud, Olof Hansson (Olaus J o-
hannis Gothus), fortifikationsofficer, f. 1600
i Ny-Lödöse, d. 27 aug. 1644 i Kattarps by,
hette eg. Svart. Han studerade i Rostock och
antogs 1617 till skrifvare i hertig Johans af Öster-
götland kansli, hvarifrån han 1619 förflyttades till
kungl. kansliet. Därifrån tog han af sked 1624 för
att på Gustaf II Adolfs befallning öfva sig i ritar-
och ingenjörskonsten under Andreas Buræus’ led-
ning. 1625 synes han ha kartlagt Småland och
äfven såsom Bergsämbetets ingenjör utarbetat en
karta öfver Kopparbergs grufvor. Han kallas nu
"geographus", och som sådan medföljde han 1626
"hoffolket" till armén i Livland, men förflyttades
1627 till Preussen, där han 1628 upptogs som
konduktör bland arklifolkets beställningspersoner.
Han utarbetade nu en karta öfver trakten kring
Elbing, och 1629 deltog han i träff ningen vid Stuhm
samt befordrades 1630 till ingenjör vid Gustaf
Adolfs armé i Tyskland. S. å. retrancherade ö.
arméns läger vid Stettin, och 1631 ledde han be-
fästningsarbeten vid Spandau, Brandenburg, Pots-
dam m. fl. orter och upprättade sedan kartor öfver
Neumark och Uckermark, Ruppin och Priegnitz
samt Voigtland och ledde därjämte utförandet af
det förskansade lägret vid Werben samt deltog i
slaget vid Leipzig, öfver hvilket han gjorde en
vacker ritning, som sedan stacks i koppar af Me-
rian. I början af 1632, då ö. synes ha utnämnts
till generalkvartermästare, ledde han förstärkandet
af Mainz, utarbetade dessein till Gustafsburg (se
d. o.) och anordnade det befästa lägret vid Nujn-
berg. Efter konungens död tjänstgjorde ö. först
under hertig Bernhard af Weimar och sedan vid
Knyphausens armé samt deltog i slaget vid Olden-
dorf och gjorde öfver detsamma en ritning, som
äfven stacks i koppar af Merian. 1634 återvände
ö. till Sverige och förordnades att vara general-
kvartermästare "öffwer fortificationerne", men
kommenderades samtidigt på en omfattande inspek-
tionsresa till Preussen, Livland, Ingermanland och

Kexholms län samt uppgjorde under densamma
öfverallt, där så erfordrades, nya desseiner och
igångsatte behöfliga arbeten, hvarjämte han för
Kexholm uppgjorde stadsplan med "zirlige gator".
Återkommen till Sverige, adlades han 1635 med
namnet ö. och fick förnyad beställning att vara
generalkvartermästare "öfver all fortification",
dock under generalens af artilleriet öfverbefäl.
Samtidigt beordrades ö. emellertid att åtfölja Tor-
stenson till J. De la Gardies armé i Preussen, där
han anställdes som generalkvartermästare, men
medföljde på hösten s. å. Torstenson till Pom-
mern och deltog sedan i Baners fälttåg, ö. med-
följde 1636 A. Oxenstierna tillbaka till Sverige, där
han utarbetade desseiner till Kalmar och Jönkö-
ping samt till reglering af malmarna i Stockholm,
hvar jämte han nu äfven började ombesörja stickan-
det i koppar af de ritningar öfver Gustaf Adolfs
krigsföretag, som han tidigare utfört. De i en bok
inbundna originalritningarna ha förkommit, men
kopior, gjorda af ingenjör Kirstenius, finnas dels i
f. d. storhertigliga biblioteket i Weimar, dels i
Klinckowströmska samlingen på Stafsund. ö. ut-
arbetade vidare desseiner till befästningar vid Öre-
bro, Göteborg, nya Kalmar å Kvarnholmen, Vä-
nersborg m. fl. samt uppgjorde dels stads- och
regleringsplaner för Vänersborg, Alingsås, Åmål,
Norrköping, nya Kalmar, Uppsala och Västerås,
dels förslag till iståndsättande af slussarna vid
Lilla Edet, dels en karta öfver Göteborgs skär-
gård. 1641 skildes fortifikationen från artilleriet
och bildade en under Krigskollegium direkt stå-
ende själfständig kår med ö. som chef. Denne
fortsatte sedan att ombesörja fästningsarbetena, sär-
skildt de vid Göteborg, där Ryssåsskansen uppför-
des enligt hans dessein. När kriget med Danmark
1644 utbröt, beordrades ö. att tjänstgöra som
generalkvartermästare i’ fält vid Horns armé, och
som sådan uppgjorde han "Marchere ordningh"
för densamma vid inbrottet i Skåne, byggde Hylte
skans (se d. o.), utarbetade ett landkort öfver
Skåne, iståndsatte Hälsingborg efter dess intagande
och uppgjorde dessein till dess förstärkande, ledde
anfallsarbetena mot Landskrona och sedan mot
Laholm samt förstärkte efter dessa orters inta-
gande deras befästningar efter egna desseiner samt
var med om blockaden af Malmö, under hvilken
han afled. ö. var lika utmärkt tecknare som karto-
graf, och i C. Allards "Atlas major" äro ö:s
kartor öfver Mark-Brandenburg (4 bl.) intagna. (Se
om dem i P. Dinses "Ein schwedischer kartograph
der Mark Brandenburg aus der zeit des dreissig-
jährigen krieges".) I sina fästningsdesseiner till-
lämpade ö. visserligen företrädesvis den nederländ-
ska skolans regler, men de framvisa äfven flera
själfständiga idéer synnerligast vid kurtinernas och
de ofta talrika utanverkens anordnande. L.W:sonM.
Örneklou, Peter, friherre, krigare, ämbets-
man, son till ståthållaren öfver Ingermanland
Peder Larsson Alebeck, adlad örneklou, f. på
1630-talet (dödsåret okändt), idkade en kort tid
studier vid universitetet i Dorpat, blef 1650 "gemen
ryttare" och vid polska krigets början 1655 kor-
nett, kämpade med ovanligt mannamod och visade
stor skicklighet som ingenjörofficer samt utnämndes
1658 till major. Han blef vid Köpenhamns beläg-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:38 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcn/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free