- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 34. Ö - Öyslebö; supplement: Aa - Cambon /
165-166

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Örnsordnar ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165

Örnsordnar-Öronhunden

166

och omfattar 31,637 har allmänna skogar (1920),
hvaraf 4 kronoparker med en sammanlagd areal af
25,481 har. S-r.

Örnsordnar. Om de förra preussiska Svarta
örns orden och Röda örns orden samt
den polska, en tid ryska H rit a örns orden.
Se Ordnar (Preussen och Ryssland).

Örnstedt, adlig ätt, som härstammade från
Frans Joel (se ö. 1), son till med. profes-
sorn i Greifswald Franciscus Joel och adlad 1660
med namnet ö. Hans son (se ö. 2) biel friherre
och slöt ätten på svärdssidan 1742. - Af ven
en broder till Frans Joel, Filip Joakim (f.
1625, regeringsråd i Pommern 1669, generalkrigs-
kommissarie 1675, d. 1682), adlades (1662) med
namnet ö. Hans ätt utgick på svärdssidan 1808.
En af hans söner, Filip ö. (se under ö. 2), blef
1727 friherre och dog barnlös.

1. Frans Joel ö. (se släktöfversikten), di-
plomat, f. 1624 i Pommern, d. 28 juli 1685 i
Stockholm, blef sekreterare i Pommerska kamma-
ren, därefter referendarie vid Wismarska tribuna-
let samt 1656 sekreterare vid Karl X Gustafs fält-
kansli, i h vilken egenskap han åtföljde konungen
på hans många fälttåg. 1660 adlades han, blef
1665 "sekreterare af staten", 1674 kansliråd och
1680 hofkansler, på hvilket ämbete han redan
1677 undfått konungens försäkran. Före 1675 års
riksdag tillhörde han Erik Lindschölds nära vänner
och framträder vid riksdagen bland oppositionens
bundsförvanter och förmyndarräfstens f ram j are.
Vid fredsverket i Lund 1679 var ö. svensk under-
handlare jämte Johan Gyllenstierna; men freden
var ett verk af Gyllenstierna, icke af ö., hvilken
aldrig representerade statsmannasnillet, men väl
ämbetsmannarutinen i förening med noggrannhet
och flit. På sådana egenskaper förstod Karl XI
emellertid att sätta värde, och ö. blef hans man,
liksom han varit faderns. - ö. egde utom andra
jordagods egendomen Skottorp i södra Halland, och
hos honom, på nämnda gård, firade Karl XI sitt bilä-
ger med Ulrika Eleonora 6 maj 1680. Jfr Yarenius,
"Räfsten med Karl XI:s förmyndarstyrelse" I
(1901), och Ingers, "Erik Lindschöld" (1908).

2. Karl Gustaf ö., friherre, den föregåen-
des son, krigare, f. 1654, d. 5 mars 1742 på

Skottorp, var en tid
ryttmästare vid Väst-
göta kavalleri, blef kap-
ten vid Lifdragonerna
1699, major där 1700,
öfverstelöjtnant vid Sö-
dra skånska kavalleri-
regementet 1702 och
öfverste vid detsamma
1704. ö. kämpade med
utmärkelse i polska kri-
get (bl. a. vid Klissov,
Pultusk och Punitz)
och gjorde därefter
det ryska fälttåget.
Han var med i slaget
vid Poltava och tillfångatogs där, men fick resa hem
på sitt hedersord för att utväxlas. Efter hemkomsten
utnämndes han till generalmajor (1711 eller 1712)
samt blef 1712 generallöjtnant och 1716 general
af kavalleriet. Han tjänstgjorde hufvudsakligen i

Skåne, där han i juni 1716 för en tid öfvertog kom-
mandot efter fältmarskalken Gyllenstierna. Antag-
ligen 1716 erhöll han friherrlig värdighet. Han
följde 1718 konung Karl till Norge. ö. åtnjöt stort
anseende inom armén, och man var efter Karls död
angelägen att vinna honom för Ulrika Eleonora och
hennes plan på kronan, en plan, som han afböjde,
så framt hon ej af sade sig enväldet. Han mottog
i Strömstad (dec. 1718) ej mindre än 4,000 dal.
smt vid delningen af de 100,000, som då skickats
armén. 30 dec. 1718 utfärdades för honom full-
makt som riksråd, men han mottog aldrig detta
ämbete, och han erhöll 17 juni 1719 fältmarskalks
fullmakt, ö., som stod i ett visst spändt förhål-
lande till konung Fredrik, tog 1723 af sked ur
krigstjänsten. - Hans kusin, Filip ö., f. 22
febr. 1674, d. 27 dec. 1739 på Saaris, Finland,
deltog som officer vid Lifdragonerna, hvilkas chef
han (1723) blef, i Karl XILs polska och ryska
krig. Vid Perevolotjna var det dessa dragoner,
som började det olämpliga försöket att öfvergå
Dnjepr och därigenom bidrogo att åstadkomma för-
virring i hären. ö. blef genom kapitulationen
fången och kom hem först i maj 1722 samt blef 1727
friherre och generalmajor af kavalleriet. 1. (G. W-k.)

Örnstedts regemente. Se Skånska dra-
gonregementet.

Öron. Se Hörselorgan och öronsjuk-
domar.

Öronbikt. Se B i k t.

Öronfluss, med. Se Fluss, sp. 661.

Örongamen, Otogyps, zool., hör till gamfåglarna
(se d. o.), dagroffåglarnas ordning och fåglarnas

Indiska Örongamen (Otogyps calvus).

klass, örongamarna höra till de starkast byggda
gamfåglarna. De förekomma i Afrika och Indien,
äro djärfva och tilltagsna samt sky ej människors
närhet. L-e.

Öronhunden, Otocyon caffer, zool., tillhör hund-
djuren (se d. o.) och utmärker sig till det yttre
genom sina väldiga öron och höga ben; den är
något mindre än den europeiska räfven. Mest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:38 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcn/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free