Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artillerieldledningsplan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
Artillerieldledningsplan-Artilleripjäs
310
batteri, det första steget till bildande af detta slags
artilleri i Sverige. Boden-Karlsborgs art.-reg.
uppdelades på Bodens art.-reg., organiseradt på
2 bataljoner à 4 kompanier, och Karlsborgs art.-
kår, organiserad på 4 kompanier. De senare erhöllo
kort efter Världskriget benämningen "batterier"
i samband med, att kåren erhöll en beväpning och
organisation, som från fästningsart, förvandlade
den till tungt fältart. Fältart.-reg:tema äro nu-
mera (i regel) organiserade på 2 kanondivisioner
à 3, l kanondivision à 2 och l haubitsdivision
à 3 batterier, för Vendes art.-reg. tillkommer l
ridande division. Norrlands art.-reg. har en något
olika indelning.
I Danmark organiserades fältart. 1909 på 2 reg.
(à 2 divisioner) och en själfständig division, samt-
liga divisioner på 4 batt. Ett fästningsart.-reg.,
afsedt för Köpenhamns landtfront, uppsattes, men
skulle enligt planen indragas 1922; indragningen
skedde dock redan 1920. Kustart., afsedt för Kö-
penhamns sjöfront, organiserades på 3 bataljoner.
I Norge upptog 1910 års härordning 3 fältart.-
reg. (à 2 linje-, l landtvärnsbataljon och l park-
kompani), en positionsart.-bataljon (à 4 linjekom-
panier och l landtvärnsafdelning) och 3 bergsbatt.;
därtill ett fästningsart.-reg. (på 6 bataljoner), af-
sedt för såväl lands- som kustförsvaret. Under
Världskriget upplöstes positionsart.-bataljonen, och
fältart.-reg. utsvällde till 4 linje- och 3 landt-
värnsbataljoner med l bataljon af hvartdera slaget
utgörande tungt artilleri. Bergsart, erhöll en
afsevärd materielökning, och fästningsart, ökades
med 4 kompanier jämte min- och signalafdel-
ningar. G. af Wdt.
Artillerieldledningsplan. Se Flygplan. Suppl.
Artilleriflygplan, krigsv. Se Flygplan. Suppl.
Artilleriflygspanare, krigsv. Se Flygspanare.
Suppl.
Artillerikadettkår. Se K a d e 11.
*Artilleri-kommitté. Den svensk-norska artilleri-
kommittén af skaffades 1905.
Artillerimätafdelning, artill., under Världskri-
get benämning på särskilda af tekniskt utbildad
personal sammansatta afdelningar, som hade till
uppdrag att utföra vissa för artilleriets skjutning
erforderliga mätningar, såsom topografiska och me-
teorologiska mätningar, syft- och ljudmätningar.
Dylika af d. ha sedermera allmänt införts. Jfr
Världskriget, sp. 264. G. af Wdt.
Artillerimättrupp, artill. Se Artillerimät-
af d el n i n g.
*Artilleri- och ingenjörhögskolan undergick
1904, 1908 och 1914 betydande förändringar. De
båda allmänna kurserna, som utgöra villkor för
befordran till löjtnant vid artilleriet och fortifika-
tionen, äro nu ettåriga (okt.-aug.). Högre kur-
serna äro tvååriga (hösten hvarje jämnt år -
midten af aug. närmast följande jämna år). Hög-
skolans anslag uppgår till 57,425 kr. (1921).
Se "Minnesskrift med anledning af K. Högre
artilleriläroverkets och krigshögskolans å Marie-
berg samt Art. o. ing.-högskolans etthundraåriga
tillvaro" (1918), utg. af P. Sylvan och 0. Kuylen-
stieraa. G. af Wdt.
Artilleripjäs, artill., gemensam benämning på de
tunga eldvapen, hvaraf artilleriet betjänar sig.
Förr hänfördes alla eldvapen af sådan tyngd, att
de för sin transport kräfde fordon eller packhästar,
till begreppet "artilleripjäs", och detta stod så-
lunda som motsats till "handeldvapen", men efter
kulsprutornas (se d. o.) införande håller detta ej
längre streck. Kulsprutan kräfver nämligen sär-
skilda transportanordningar, men är dock ingen
artilleripjäs. Då relativt tunga och kraftiga kul-
sprutor förekomma och jämsides härmed mycket
lätta, kulsprutorna närstående artilleripjäser, måste
man för att skarpt kunna åtskilja dessa båda
vapen ta hänsyn till projektilen, i det att man till
artilieripjäser hänför de eldvapen, som utslunga
projektiler af tillräcklig vikt för att kunna göras
ihåliga och förses med sprängladdning. Enligt
Petersburgsdeklaratioaem 1868 fordras härför en
minimivikt af 400 gr. (se Folkrätt, sp. 775).
I st. f. artilleripjäs används ofta endast ordet
pjäs, och äfven kulsprutan kan då däri inräknas.
Artilleripjäserna pläga med hänsyn till eldrörets
längd och däraf föranledda skjutegenskaper in-
delas i kanoner, haubitser och morsar e (se dessa
ord); med hänsyn till den taktiska uppgiften sägas de
vara fältpjäser, bergspjäser, luftvärnspjäser o. s. v.
(jfr Artilleri. Suppl.). Begreppet artilleri-
pjäs (pjäs) omfattar i allmänhet eldrör och lavett
tillsammantagna; vid rörligt artilleri används ordet
af ven för att beteckna hela pjäsfordonet, alltså in-
begripet föreställaren (se d. o.), eller hela det
anspända fordonet med hästar och servismanskap.
Artilleripjäserna benämnas numera efter kalibern
(se d. o.) och modellåret, t. ex. 15 cm. kanon
m/14 (modell 1914), 21 cm. haubits m/17 o. s. v.;
i Tyskland anges efter kaliberbeteckningen ofta
i st. f. modellåret eldrörets längd, t. ex. L/30
(30 kalibers eldrörslängd). - Kalibern har under-
gått ständiga växlingar, beroende på teknikens
ståndpunkt och framför allt på, huru man vid
hvarje särskild tidsperiod sökt lösa kompromissen
mellan det enskilda skottets verkan och skottvidd
å ena sidan samt pjäsens vikt, lätthandterlighet
m. m. å den andra. Man sträfvar gifvetvis efter
kraftiga pjäser med stor skottvidd, och detta leder
till ökning af kalibern, men därmed följer stor
vikt m. m., och detta blir ofta ett af görande hin-
der för kaliberökningen. På 1880-talet hade man
vid kust- och fartygskanoner uppdrifvit kalibern
ända till 40 cm. Kort därefter fann man, att
genom bättre kanonmaterial och längre eldrör lika
kraftiga pjäser kunde erhållas med endast 28 cm.
kaliber, och en allmän kaliberminskning blef följ-
den. Kort före Världskriget skedde åter en ök-
ning, och vid dess slut var man allmänt uppe på
35 à 38 cm., på några håll t. o. m. 41 cm. Äfven
vid landartilleriet har samma företeelse gjort sig
märkbar, och bekant är, huru tyskarna vid Världs-
krigets början öfverraskade med en haubits af 42
cm. kaliber (se Tjocka Bertha), under det att
den dittillsvarande största kalibern var 30,5 cm.
Skottvidden (se d. o.) har undergått ständig ök-
ning, beroende på, att man kunnat uppdrifva ut-
gångshastigheten. Före Världskriget nåddes vid
de kraftigaste . kust- och fartygskanonerna (35 à
38 cm. kaliber) en skottvidd af ända till 30 km.
Under Världskriget kom den öfverraskande ny-
heten, att tyskarna beskjutit Paris på 120 km.
afstånd. Detta skedde med en 20 och en 24 cm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
