Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boyesen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boyesen-Bracco
kampf), men efter 14 dagars strider med den
fåtaliga besättningen måste ryssarna i samband
med 17:e tyska armékårens (v. Mackensen) fram-
ryckning genom passet upphäfva belägringen. Efter
tyskarnas återtåg in i Ostpreussen ingick B. som
en stödjepunkt i den af 8:e armén (0. v. Below)
besatta fältställningen Lötzen-Angerapp, som
utan resultat anfölls af ryssarna 15 nov. 1914-
7 febr. 1915. Jfr Världskriget, sp, 174
och 178. H. J-dt.
Boyesen, Adolf Teodor, norsk sweden-
borgsk predikant, f. 29 dec. 1823 i Kristiania, d.
23 nov. 1916 i Stockholm, egnade sig efter 12
års militärtjänst, hvarunder han avancerat till löjt-
nant, helt åt swedenborgska forskningar (bl. a.
1860-64 vid Urbanauniversitetet i Ohio), kallades
1870 till predikant vid swedenborgska församlin-
gen i Köpenhamn, men bosatte sig 1877 i Stock-
holm och verkade till 1906 som predikant vid Nya
kyrkans församling (erkänd af staten 1885).
Boylesve [boaläV], René Marie August e
Tardiveau, fransk författare, f. 14 april 1867
i dep. Indre-et-Loire, gick i skola i Poitiers och
Tours, studerade humaniora och juridik i Paris,
där han samtidigt besökte Ecole des sciences poli-
tiques och Ecole du Louvre. Hans egentliga debut
egde rum 1896 med romanen Le médecin des dames
de Ne ans, som mottogs gynnsamt. Senare romaner
af honom äro bl. a. den galanta Les bains de både
(s. å.), den lyriska Sainte-Marie-des-Fleurs (1897),
den erotiskt patetiska Le parfum des iles Borromées
(1898), skildringarna från landsortslifvet Mademoi-
selle Cloque (1899), La Besqué (1901) och L’en-
fant à la balustrade (1903), La lecon d’amour dans
un par c (1902), Le belavenir (1905), som icke utan
ironi skildrar en ynglings utvecklingshistoria, de
mörka och lidelsefulla Mön amour (1908) och Le
meilleur ami (1909), La poudre aux yeux (s. å.),
La mar ekande de petits pains (1913), som handlar
om småfolk, La jeune fille bien élevée (1912; "En
väluppfostrad flicka", 1920) och dess fortsättning,
Madeleine jeune femme (1912), skildrande en ung
flickas utvecklingsgång, och Tu n’es plus rien
(1917), med motiv från Världskriget, egoismens
öfvergång till kollektivism. - B. visar i sina ar-
beten rätt olika stämningar och arter, ger en på
minutiös iakttagelse af verkligheten grundad fram-
ställning af medelklasslif, där vemod och ironi
blandas. Det är något lågmäldt och stilla of ver
skildringarna. B. har icke stora gester, framträder
icke med skärpa och anspråk, afvigsidan af hans
konstnärliga syfte och teknik är en viss torka
och konturlöshet, och han tillhör icke de popu-
lära eller banbrytande. 1919 invaldes B. i Fran-
ska akad. R-n 13.
Boyscout movement [bål’skaVt mö/vm9nt], eng.
Se Scoutrörelse n.
Bozbaba, ö. SeHagiostrati.
*Bozen (B o l z a n o) tillhör nu Italien (Tren-
tino).
Braalandsskansen [brå-] i Norge, byggdes 1659
af norrmännen till försvar af Haldon (Fredrikshald),
intogs 14 jan. 1660 af svenskarna under Kagg, men
återtogs kort därefter af norrmännen. L- W:son M.
Brabantska korset. Se Kors.
Braberg, herrgård i Skönberga socken, Öster-
götland, omfattar !1/2 mtl med en areal af 300
har, hvaraf 100 har åker; tax.-v. 219,800 kr.
(1922). Hufvudbyggnaden (se fig.) i renässans-
Brabergs herrgårdsbyggnad.
stil (uppf. 1920-21). Stor trädgård. Egare Erik
Flach. O. Sjn.
Bracciollni [brattjå-], P o g g i o. Se 11 a l i e n-
s k a litteraturen, sp. 1085.
Bracco [bra’kkå], Roberto, italiensk för-
fattare, f. 18 sept. 1862 i Neapel, fick efter slutad
skolgång plats i en tullkammare, hvarifrån han
öfvergick till tidningsmannayrket, som han längre
fram lämnade för att egna sig uteslutande åt vitter-
heten. B:s tidigaste litterära arbeten voro dikter
på neapolitanskt folkmål och noveller. De första
sceniska alstren voro enaktare (1886 ii.). Med V na
donna (1892) inleddes den långa raden af B :s större
pjäser: Infedele (1894; "Otrogen", uppf. i Stock-
holm 1921), II trionfo (1895), La fin delV amore
(1896), Tragedia delVanima (1899), II diritto di
vivere (1900), Sperduti nel buio (1901), Maternità
(1903), II frutto acerbo (1904), La piccola jonte
(1905), Nellina (1908), II perfetto amore (1910), II
piccolo santo (1912), Nemmeno un bacio (s. å.),
L’amento lontano (1916) och / pazzi (1922). B:s
novellistiska, ofta cyniska komedier från yngre år
egde en ganska naturalistisk karaktär. Under in-
tryck af moderna dramatiska strömningar, framför
allt det ibsenska dramat och af detta påverkade
tyska (Hauptmann) och franska skådespel, utveck-
lades B:s författarskap till förfinad och fördjupad
människoteckning, och han har sedan slutet af 1890-
talet framträdt som den mest uppskattade bland
den grupp italienska dramatiker, som i motsats mot
naturalisterna (Verga, Praga, Torelli m. fl.) kallats
psykologerna och som satt sin prägel på landets
dramatik. Ironiskt sentimentala sedeskildringar
växla hos B. med patetiskt gripande skådespel om
våldsamma konflikter (såsom "Sperduti nel buio",
"II piccolo santo"). Mästerligt är det bittra enakts-
dramat Don Pier Caruso (1895), en psykologisk
situationsbild. Kvinnan tecknas af B. med synner-
lig sympati, medan mannen ofta skildras med
bitter eller skeptisk pessimism. B. betecknas i sitt
hemland som feminist; kvinnan som älskarinna eller
moder är centrum i hans dramatik. I Stockholm upp-
fördes 1908 B:s "Lika barn leka bäst". B:s sam-
lade dramer, Teatro, utkommo 1904-12 i 8 bd
och ånyo 1913-20; hans dikter, Veccki versetti,
1910, hans berättelser, Smorfie gaie e smorfie triste
1909 ff. i 4 bd. Trä le arti e gli artisti och Trä
gli uomini e le cose innehålla kritiker, skisser
m. m. Jfr C. de Flaviis, "R. B." (1920), och Chr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
