- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 34. Ö - Öyslebö; supplement: Aa - Cambon /
829-830

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bright ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slutligen (som generallöjtnant) 16 :e armékåren på
Salonikifronten, där han 1919 öfvertog befälet öfver
samtliga brittiska stridskrafter. 1917 erhöll han
knightvärdighet. H. J-dt.

Bright [bráYt], James F r a n c k, engelsk
historiker, f. 29 maj 1832 i London, d. 23 okt.
1920 i Ditchingham i Norfolk, var son till den
berömde läkaren Eichard B. (se d. o.).. Han var
1856-71 lärare vid Marlborough college och där-
efter vid Oxfords universitet, där han 1881 blef
föreståndare för University college. B. utgaf en
mycket spridd lärobok i engelsk historia, History
of England, och Lives of Maria Theresa and Jo-
seph II (1897). V.S-g.

Brigsdalsbræen, glaciär i Norge, Sogn og Fjor-
dane fylke, går ned till Nordfjord från Jostedals-
bræen (se d. o.).

*Briljant. Se vidare Ädelstenar, sp.
1154-56.

Briljone^ter. Se Ädelstenar, sp. 1155.

Brimont [-må7], fort (så benämndt efter den
närliggande byn och slottet B.), ingående i Reims’
befästningar, ligger på en behärskande höjd 8 km.
n. om staden. Det bildade med sina båda annex-
batterier en stark stödjepunkt, som under Världs-
kriget blef föremål för hårda strider mellan tyskarna
och fransmännen. Det utrymdes på samma gång
som Reims af de senare 3 sept. 1914 och besattes
af 3:e tyska arméns (v. Hausen) trupper. Äfven
sedan Reims 13 sept. återtagits af fransmännen,
hölls dock B. fortfarande besatt af tyskarna (2:a
armén, v. Biilow), som framgångsrikt försvarade for-
tet mot 5:e franska arméns (Franchet d’Espéray)
upprepade anfall (13-18 sept.). I de allierades
stora våroffensiv 1917 ingick som ett viktigt led
återeröfringen af B. Det med mycken kraft af 5:e
armén (Mazel) utförda anfallet afslogs dock med
betydliga förluster 16-17 april af l:a tyska
armén (F. v. Below). Först 5 okt. 1918, i sam-
band med sistnämnda armés återtåg, besattes B.
åter af fransmännen. Jfr Världskriget, sp.
167 och 219. H. J-dt.

Brinckmann, Justus, tysk konstforskare och
museiman, f. 23 maj 1843 i Hamburg, d. 8 febr.
1915, studerade i sin ungdom naturvetenskap och
matematik, gjorde vidsträckta resor, uppehöll sig
vid universiteten i Leipzig och Wien, förskaffade
sig en lika grundlig som allsidig bildning, slog
sig för lefvebrödets skull på statsrätt och ekonomi
och blef juris doktor 1867, var från 1868
konstkritiker i "Hamburgischer correspondent", blef 1871
tidningens politiske redaktör och 1873 kommissarie
vid utställningen i Wien. Redan 1866 hade han
framlagt program för anläggning af ett
konstindustrimuseum i Hamburg efter h. o. h. nya
principer. Han lyckades genomdrifva sin idé, museet
- Das Hamburgische museum für kunst und
gewerbe - öppnades 1874 i en förhyrd liten lokal,
men 1877 fick det sitt eget hus. Som museiman
blef B. banbrytare, och hans inflytande trängde
långt utanför Tyskland. Samlare af naturlig
läggning och kännare med fin smak och ständigt vaket
kunskapsbegär, var han hemmastadd på de mest
olika områden, var bl. a. specialist på japansk
konst och på nordtysk folkkonst. I sin omfattande
Führer öfver sitt museum (2 digra dlr) och dess
sedan 1882 utgifna "Jahresberichte" gaf han en
grundläggande handbok i konstindustriens historia.
Bland hans arbeten äro Kunst und handwerk in
Japan
(I, 1889) och Deutsche stadtbaukunst in der
vergangenheit
(1912). Jfr Lichtwark, "B:s leben"
(1911).

G-g N.

*Brinell, J. A., erhöll 1907 The iron and steel
institute Bessemermedaljen i guld och kreerades
s. å. af Uppsala universitet till filos. hedersdoktor.
Då han 1914 afgick från befattningen som
öfveringenjör, tilldelade Järnkontoret honom sin största
utmärkelse, "belöningsjetton i guld att i gyldene
kedja bäras på bröstet". 1917 blef han led. af
Ingenjörsvetenskapsakad., och 1921 gaf
Järnkontoret honom sin Rinmansmedalj i guld för afh.
Undersökning rörande järns och ståls samt en del andra
kroppars förmåga att motstå nötning
, ett ämne,
hvaråt B. egnat mycken tid och möda. Om B:s metod
att bestämma ett materials hårdhet se vidare
Brinells kulprofningsmetod. Suppl.

T. B-l.

Brinells kulprofningsmetod. Den af J. A.
Brinell uppfunna metoden att bestämma ett materials
hårdhet har visat sig utomordentligt praktisk och
till fullo motsvarat, ja öfverträffat, de
förväntningar, som från början ställdes på densamma.
Metoden består däruti, att under ett visst tryck en
härdad stålkula inpressas i det profstycke, som skall
undersökas. Storleken af det därigenom erhållna
intrycket lägges till grund för bestämmandet af
hårdheten; divideras nämligen belastningen,
uttryckt i kg. med kulintryckets sfäriska yta, uttryckt
i kvmm., erhålles det s. k. Brinells hårdhetstal,
som gifvetvis blir större, ju hårdare materialet är
(se därom Hårdhet, sp. 63). För att man må
erhålla fullt jämförbara värden, är det af vikt, att
man använder lika belastning och kuldiameter.
Brinell har därför föreslagit som normalt 3,000 kg.
och 10 mm. kula, vid mjukare material dock blott
500 kg. Användningen af metoden är mycket enkel.
Profstycket anbringas i en för ändamålet
konstruerad, liten och lätthandterlig hydraulisk press, i
hvilken genom en särskild anordning precis det
önskade trycket kan åstadkommas och hållas
konstant. Uppmätning af kulintryckets diameter sker
medelst ett därför afsedt mikroskop, hvarefter det
mot diametern svarande hårdhetstalet uppsökes i
en därför uppgjord tabell. Vid mycket hårdt
material användas lämpligen 5 mm. kula och
750 kg. belastning. För små profstycken användas
2 mm. kula och 120 kg. tryck. I båda fallen
erhålles samma hårdhetstal, som om 10 mm. kula
och 3,000 kg. belastning användts. För smidt järn
och stål kan man, som Brinell visat, beräkna
hållfastheten, om man känner hårdhetstalet. Medelst
kulprofvet kan endast brottgränsen, men ej
sträckgränsen bestämmas. Vid en viss stålsort är dock
förhållandet mellan brott- och sträckgräns tämligen
konstant, hvarför man numera ofta (i praktiken)
använder det lätt utförda kulprofvet för att ersätta
en stor del af de vida dyrbarare och omständliga
sträckprofven. Till följd af metodens många
fördelar har den vunnit oerhörd spridning såväl bland
tillverkare af råmateriel som förbrukare samt för
kontrollbestämningar öfver hela världen. De för
profvens utförande nödiga pressarna, som först
utfördes i Tyskland, men numera sedan många år
tillverkas i Sverige (öfver 2,000 st. ha försålts

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcn/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free