- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 35. Supplement. Cambrai - Glis /
715-716

(1923) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fackförening ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alldeles särskild betydelse. Afa (förk. för
Arbeitergemeinschaft freier angestelltenverbände)
hade i Tyskland vid slutet af 1920 icke mindre
än 3/4 mill. medlemmar. I Sverige ha de stats- och
kommunalanställdes fackföreningar under de senare åren
gått mycket framåt; hur långt fackföreningsrörelsen
här kommit på detta område, framgår af, att såväl
de kommunala som de statliga förvaltningarna i allt
större utsträckning ordnat sina arbetsförhållanden med
hjälp af kollektivaftal, träffade med fackföreningarna
i fråga.

Att dessa nya lagers inträde i fackföreningsrörelsen
måste påverka såväl dess organisationsformer
som den allmänna andan och arbetsmetoderna inom
rörelsen, är utan vidare uppenbart; och detta är
otvifvelaktigt en af de viktigaste förändringarna
inom fackföreningsrörelsen under tiden närmast före,
under och efter Världskriget.

Den gamla fackföreningsrörelsen var i hög grad
baserad på yrkesskicklighet och yrkessammanhållning
med traditioner från handtverkstiderna. Detta slags
skråanda går icke att upprätthålla inom den nyaste
fackföreningsrörelsen med den förändring i fråga
om krafvet på yrkesskicklighet, som den moderna
tekniken har medfört. Denna gör, att möjligheten
att afstänga arbetskraft från andra fack väsentligen
minskats och att, när det är så mycket lättare att
få arbetare från andra områden af näringslifvet att
fylla luckorna, det kommer att kräfvas en helt annan
sammanhållning de olika facken emellan, än hvad förut
varit fallet. Detta är den rationella bakgrunden
till dels krafvet på industriförbund, omfattande
samtliga arbetargrupper inom ett visst industriellt
område, i st. f. yrkesförbund, dels det ännu längre
gående krafvet på fackförbundens slopande och hela
fackföreningsrörelsens organisering i form af en enda
organisation ("one big union"), byggd på de lokala
fackföreningarna och med en enda gemensam central
ledning. Dessa kraf på förändrade organisationsformer
ha emellertid också uppburits af en ytterligt gående
riktning inom olika länders arbetarrörelse, som
anser sig därigenom sätta arbetarklassens gemensamma
intressen framför yrkesintressena och emot den
s. k. skråandan solidaritetskänslan alla arbetare
emellan, oberoende af deras stånd och villkor.

Hvilka nu än motiven ha varit, faktum är, att denna
fråga blifvit brännande inom åtskilliga länders
fackföreningsrörelser under den senare tiden. I
Amerika har särskildt industriförbundsprincipen
upptagits af den radikalare delen af den amerikanska
fackföreningsrörelsen; i Sverige har denna fråga
varit uppe ända sedan 1909 års kongress, när man inom
Landsorganisationen ville söka bota refvorna inom den
svenska fackföreningsrörelsen efter storstrejken. I
Sverige ha åtskilliga utredningar gjorts rörande
denna sak inom fackföreningsrörelsen, och detta har
resulterat i principuttalanden på olika kongresser
till förmån för industriförbundsprincipen. I praktiken
har emellertid denna icke kunnat genomföras i den
omfattning, som man afsett, beroende därpå, att
en hel del af de gamla yrkesförbunden alltjämt ha
den styrka, att de icke vare sig velat eller behöft
uppgå i de nya organisatoriska enheterna. En
utveckling i riktning mot industriförbund kan
emellertid otvifvelaktigt skönjas inom den svenska
fackföreningsrörelsen, där den dock
torde vara uppburen mera af praktiska kraf än af
allmänna principiella betänkligheter mot den gamla
organisationsformen. På detta sätt har i Sverige
uppstått ett icke ringa antal nya fackförbund,
hvarjämte en allmän omdöpning af de gamla företagits.

Vid sidan af frågan om industriförbund eller
yrkesförbund samt fackförbundens berättigande
öfver hufvud har frågan om centralisation eller
decentralisation af ledningen varit ett af de
mest omdebatterade organisationsspörsmålen inom
fackföreningsrörelsen under senare tider. Utvecklingen
har också här ställt sig ganska olika i olika länder,
beroende på de resultat, som fackföreningsrörelsens
föregående historia i detta afseende åstadkommit i
hvarje land.

I England har sambandet inom de olika delarna af
fackföreningsrörelsen alltid varit ganska löst. Man
har visserligen haft en årlig fackföreningskongress,
men denna har icke betydt något nämnvärdt i
afseende på fackföreningsrörelsens dagliga
arbete. En betydelsefull händelse i riktning
mot en större centralisation inom Englands
fackföreningsvärld inträffade 1915, då man på de
områden af den engelska arbetsmarknaden, där man
på grunder, som senare visas, särskildt sträfvar
efter konflikternas utvidgning och deras centrala
ledning i så stor utsträckning som möjligt, enade
sig om den s. k. trippelalliansen. Denna utgjorde
en öfverenskommelse mellan kolgrufarbetarnas,
järnvägsmännens och transportarbetarnas förbund,
hvilka tillsammans kunna sägas inta en i viss mån
härskande ställning inom det engelska samhället. Än
så länge har emellertid trippelalliansen icke
visat sig hållfast, när det gällt de stora
konflikterna. 1921 har dessutom i England upprättats
en fackföreningscentral af samma karaktär som
i Tyskland, de skandinaviska länderna, Amerika
o. s. v. Denna Trade unions general council har
emellertid än så länge ett ganska begränsadt
inflytande inom den engelska fackföreningsrörelsen.

Tysklands motsvarande centrala fackföreningsorgan,
Generalkommission der gewerkschaften Deutsch-lands,
hade före kriget mycket ringa makt och myndighet öfver
de olika förbunden; dess uppgift var egentligen att
vara en samlingspunkt för fackföreningsrörelsen,
dess ställning var närmast rådgifvande och
upplysande. Därutinnan har en ändring åstadkommits
genom upprättandet af Allgemeiner deutscher
gewerkschaftsbund på fackföreningskongressen 1919 med
en styrelse, som fått väsentligt vidgade uppgifter.

Splittringen inom fackföreningsrörelsen på grund af
skillnader i politisk och religiös lifsuppfattning
o. d. är alltjämt mycket stor i Tyskland; inom öfriga
länder förefaller denna faktor att spela en mindre
roll. I Sverige har Svenska arbetarförbundet upphört
att existera fr. o. m. 1915. Däremot har i åtskilliga
länder tillkommit och utvuxit inom eller vid sidan
af den så att säga officiella fackföreningsrörelsen
en mera ytterligt gående sådan med syndikalistiska
tendenser. En sådan är Industrial workers of
the world (förk. I. W. W.), i Amerika, Australien
m. fl. angelsaxiska länder; Sveriges arbetares
centralorganisation (förk. S. A. C.) i Sverige;
Fagoppositionen i Danmark och Norge o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfco/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free