- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 35. Supplement. Cambrai - Glis /
729-730

(1923) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fahlcrantz ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

generalstaben 1893, direktör för allmänna krigsdepartementet
i krigsministeriet 1895, general och chef för 13:e
armékåren 1899, tog afsked ur aktiv tjänst 1902. I
sept. 1914 fick F. befälet öfver en af reserv- och
landtvärnstrupper bildad arméafdelning till skydd
af Lothringen. 1915 generalöfverste, fick han
april 1916 befälet vid kusten af Engelska kanalen,
i aug. s. å. öfver 6:e armén och blef april 1917
generalguvernör i Belgien. Efter sin afgång från aktiv
tjänst slog F. sig på skriftställen och utgaf arbeten
i strategi och högre taktik med hänsyn till framtidens
massarméer. Bland hans arbeten må nämnas Ausbildung
jur den krieg (2 dlr, 1902-04), Zeitfragen der
kriegführung und ausbildung (1908), Der grosse krieg
der jetztzeit (1909), Flankenbewegung und massenheer
(1911), de båda sistnämnda storslagna applikatoriska
studier.
C. O. N.

Falkenhayn, Erik Georg Anton Sebastian von, tysk militär, f. 11
sept. 1861 på Burg Berchau (reg.-omr. Marienwerder,
Westpreussen), d. 8 april 1922, blef 1880
officer vid 91 :a infanterireg. och 1890 kapten vid
generalstaben. 1896-1900 var han militär instruktör
och biträde åt Li-hung-tschang vid ombildningen af
Kinas härväsen, ingick 1900 som generalstabsofficer
i fältmarskalken v. Waldersees stab under kriget
mot boxarna och kvarstannade i Tsing-tau till
1903. Han gjorde därefter omväxlande trupp- och
stabstjänst, tills han med generalmajors grad i
juli 1913 kallades till krigsminister. I sept. 1914
förordnades F. att på grund af general v. Moltkes
sjukdom utöfva generalstabschefens åligganden och blef
i dec. officiellt generalstabschef. Befattningen såsom
krigsminister bibehöll han till jan. 1915. Samtidigt
mottog han utnämning till general af infanteriet. Som
generalstabschef motsatte han sig Hindenburgs plan
1915 för åstadkommande af ett afgörande på östfronten
(se Världskriget, sp. 192), liksom v. Conrads anfall
från Syd-Tyrolen (se Världskriget, sp. 213) in
i Venetien. I stället påyrkade han en kraftyttring
på västra krigsskådeplatsen, hvilken gick upp i
anfallet mot Verdun. Då kejsaren i aug. 1916 kallade
Hindenburg till rådslag, begärde F. sitt entledigande
från generalstabschefsbefattningen. Rumänien hade
nu förklarat centralmakterna krig, och F. fick i
sept. s. å. befälet öfver den nybildade 9:e armén, med
hvilken han kämpade sig fram öfver de Transsylvanska
alperna och i förening med Mackensens söderifrån
anryckande armé besegrade rumänerna. F. användes
därefter som rådgifvare på Turkiets asiatiska
krigsskådeplats. – Sin verksamhet som generalstabschef
skildrade F. i Die överste heeresleitung 1914-1916
in ihren wichtigsten entschliessungen (1919) och som
arméchef i Der feldzug der 9. armee gegen die rumänen
und russen 1916-17 (1921).
C. O. N.

*Falkenstein, J. A. F., dog 1 juli 1917.

Falkfängarfjället. Se Oviksfjällen.

Falkland, Samuel, pseudonym. Se Heyermans.

*Falklandsöarna, sjöslaget vid. – Sedan
tyske viceamiralen von Spee med sina
pansarkryssare 1 nov. 1914 utanför Coronel (se
d. o. Suppl.) tillintetgjort engelska pansarkryssarna
"Good hope" och "Monmouth", utsände engelska
amiralitetet två synnerligen kraftiga och snabbgående
slagkryssare, "Invincible" och "Inflexible", under
befäl af viceamiralen sir Frederick Sturdee för
att återupprätta engelska flottans prestige och
trygga oceanfarten genom förgörandet af tyskarnas
för den engelska sjöhandeln förlustbringande
kryssare. Efter ett besök i Valparaiso hade von Spee
afgått mot Falklandsöarna, dit engelska slagskeppet
"Canopus" jämte kryssarna "Glasgow" och "Bristol"
tagit sin tillflykt. 7 dec. ankom Sturdee med de
båda slagkryssarna jämte pansarkryssarna "Kent",
"Cornwall" och "Carnarvon" till de engelska fartygens
undsättning. När tyska eskadern på morgonen
s. d. närmade sig hamnen Port William, lättade
engelska hufvudstyrkan ankar och styrde kurs mot den
förra. Inför den ofantliga öfvermakten fann von Spee
det nödvändigt att draga sig tillbaka. Engelsmännen
jagade efter fienden, hvilken nu samlat sin styrka,
bestående af pansarkryssarna "Scharnhorst"
och "Gneisenau" samt lätta kryssarna "Leipzig",
"Nürnberg" och "Dresden". Tyske amiralen beslöt
att med pansarkryssarna upptaga striden mot
förföljarna i förhoppning att därigenom kunna
rädda de lätta kryssarna, hvilka beordrades att
göra sitt bästa för att undkomma. "Scharnhorst"
och "Gneisenau" öppnade följaktligen eld mot de
båda engelska slagkryssarna samt pansarkryssaren
"Carnarvon", som upptogo striden, medan "Glasgow",
"Kent" och "Cornwall" förföljde de tyska lätta
kryssarna. Engelsmännens öfverlägsenhet var dock
alltför stor för att tvifvel om utgången skulle råda:
mot tyskarnas 12 "bärande" 21 cm. kanoner kunde
motståndaren insätta 16 st. 30,5 cm. och 4 st. 19
cm. Efter två timmars ojämn strid stod "Scharnhorst"
i brand, och snart därpå sjönk det stolta flaggskeppet
i djupet. "Gneisenau" höll ut ännu nära två timmar,
innan den delade kamratens öde. Ammunitionen var
slut, och af den 800 man starka besättningen
voro tre fjärdedelar döda eller sårade. Något
mer än 100 man räddades af engelsmännen. Från
"Scharnhorst" bärgades ingen. Senare på dagen
dukade äfven "Nürnberg" och "Leipzig" under
för öfvermakten. 30 man af deras sammanlagda
besättningar räddades af engelsmännen. "Dresden"
ensam lyckades undkomma. Engelsmännens egna förluster
i personal och materiel voro mycket obetydliga.
H. W-l.

Falkman, Ludvig Karl Harald, sångare, sonson
till generaldirektören Ludvig F. (se denne), f. 21
febr. 1882 i Stockholm, blef student 1900, genomgick
Tekniska högskolan och konstakademien i Stockholm för
att utbilda sig till arkitekt, blef reservofficer vid
Fortifikationen och arbetade som arkitekt bl. a. vid
Göteborgs stads kommunalförvaltning. Begåfvad med en
kraftig och välljudande barytonröst af godt omfång,
gjorde han sångstudier för V. Herold och sedan mest
i Tyskland. Han har sedan 1916 konserterat i Sverige,
Norge,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:28 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfco/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free