Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hadrianus' villa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
195
Hafre-Hafstenssund
196
kem D. Coster och ungraren G. Hevesy (se
denne. Suppl.) i Bohrs institut i Köpenhamn,
hvarefter grundämnet har fått sitt namn. Bohrs
förklaring af periodiska systemet fordrar,
att det felande grundämnet med ordningstalet
72 (se G r u n d-ämnen, äfven i Suppl.) är nära
besläktadt med metallen zirkon. På grund däraf sökte
Coster och Hevesy elementet 72 i zirkonmineral,
och den röntgenspektrografiska analysen visade
redan i det första undersökta zirkonmineralet
närvaron af ett nytt element. Kemiskt är hafnium
f. n. karakteri-seradt genom sitt fosfat, som är
ännu svårare lös-ligt än zirkonfosfat. Enligt nu
(dec. 1923) föreliggande bestämningar ligger hafniums
atomvikt mellan 178,4 och 180,2. I hafnium-spektret
ha i området 25^0-3500 Ä. följande linjer befunnits
starkast: 2761,65. - 2866,38. - 2916,so. - 2940,80.
H. E.
* Haf re. Om sjukdom på hafre 53 Sädesrost med
färgplansch och Sot, sp. 444.
Hafrebladlusen 1. Häggbladlusen, Aphis padi L., zool.,
en liten bladlus af gruppen Aphididce (se Växtlöss
4, sp. 489), är en af hafre-odlingens svåraste
fiender i Sverige, där den vid många tillfällen
åstadkommit stcra förluster öfver vidsträckta
områden, t. ex. 1911 i södra Sverige. Härjningarna
voro då svårast i landsdelar, kända för mera allmän
förekomst af hägg, och sammanhanget mellan häggens
mera allmänna förekomst och angreppen af lusen
syntes ganska klart. Vidare syntes den starka
sommartorkan ha gynnat skadedjuret, samtidigt som
sädesfälten ledo däraf och blefvo mera mottagliga
för skada. 1912 försvann hafrebladlusen nästan
h. o. h., men 1920 gick en ganska kraftig härjning
öfver norra Sverige från Värmland ända upp till
Västerbotten. Äfven den sällsynt våta sommaren
1923 var ett angreppsår, medförande rätt stora
skador i olika landsdelar. Åsikten, att torka
skulle ha afgörande betydelse för hafrebladlusens
massutveckling, synes icke hålla streck; orsaken
till dess periodiska framträdande är ännu höljd i
dunkel. Som medel mot lusen ha föreslagits tidig sådd
och god gödsling, som ge plantorna motståndskraft
mot angreppet. Själfva lössen äro lätta att döda
med relativt billiga medel, t. ex. kvassia- eller
tobaksextrakt. Någon användbar metod att spruta hela
sädesfält i uppvuxet stadium finns ej, och sprutningen
får användas under den tid häggarna äro tillhållet för
lössen. Om hösten vandra de nämligen öfver till detta
trädslag, för att först på försommaren följande år
vandra tillbaka till gräsen och sädesslagen. Genom att
i angripna trakter spruta häggarna med bladlusdödande
medel tidigt på våren och dessutom helst inskränka
förekomsten af detta träd till den minsta möjliga i
närheten af sädesfälten tror man sig ha funnit vägen
att förebygga alltför stark ökning af hafrebladlusen.
N. A. K.
Hafregryn (se Hafre), kokk., användas
hufvudsakligast till den som frukosträtt allmänt
värderade hafregrynsgröten, som kokas med vatten
(och stundom mjölktillsats) samt saltas. Den utgör
en synnerligen hälsosam och närande föda. Stekt
hafregrynsgröt hålles af många för en särskild
läckerhet. I hafregrynskäx ingå ångpreparerade
hafregryn.
*Hafrerötter. Se Tragopogon. Hafsbandet. Se
Skärgård.
Hafsbäfningar, Hafsskalf, geol. Se Vatten sk a l f.
Hafsforskningsinstitutet i Finland är en genom
förordn, af 19 nov. 1918 grundad statsinrättning,
som l jan. 1919 trädde i st. f. de af Finska
vet. soc. förut med statsunderstöd bedrifna
hydrografiska hafsundersökningarna. Institutet
har till uppgift att leda och ombesörja den
vetenskapliga undersökningen rörande de Finland
omgifvande haf-vens allmänna tillstånd, fysikaliska
och kemiskai egenskaper, vattenstånds-, ström- och
isförhållan-den samt härmed sammanhängande frågor
äfvensom företräda Finland vid det internationella
samarbetet å hithörande områden. Institutet lyderunder
Handels- och industriministeriet och står under
Finska vet. soc:s inseende. Vid institutet äro
anställda l direktor (f. n. professor R. Witting),
3 talassologer (chefer för de 3 af delningar, som
befatta sig med vattenståndsarbetet, isarbetet
och de kemiska arbetena) samt assistenter
och biträden; arbetenas ledning handhas af
Hafsforsknings-kommissionen, bestående af direktor
som ordf., två af Finska vet. soc. utsedda
inspektörer och talassologerna. H. utger en
skriftserie, innehållande observationsmaterial,
arbetsredogörelser och vetenskapliga
undersökningar. Af dessa "Havsforskningsinstitutets
skrifter" ha under åren 1920 -23 utkommit 25
nummer. Observationsmaterialet hopbringas dels under
terminsfärder med undersökningsfartyg inom det genom
mellanfolklig öfverens-kommelse Finland tilldelade
undersökningsområdet (Finska viken, norra delen af
Östersjön, Bottniska viken), dels af observatörer på
fyrskepp samt på fash stationer, fyr- och lotspMser.
°- H-n.
Hafsforskningikommissianen. Se
Hafsforskningsinstitutet. Suppl.
* Haf s-katt har på senare tider under namn ai
kotlettfisk blifvit en rätt omtyckt matfisk,
Hafskräfta, zool. Se Kejsarhummern.
Hafslo, härad och pastorat i mellersta Sogn pai
Sognefjordens norra sida, Sogn og Fjordane fylke’
(före 1919 Nordre Bergenhus amt), Norge. 604,99’
kvkm. 2,858 inv. (1920). Jordbruk och fruktodling.
K. G. G.
Hafsorren, zool. Se Andfåglar (äfven i Suppl.).
Hafssaliner. Se Koksalt, sp. 510.
"Hafstein, H., dog 13 dec. 1922 i Reykjavik. Han
afgick som ministe^ 1909, då oppositionspartierna
ställde längre gående kraf på isländsk själfstyrelse,
än han kunde stödja. 1912-14 var han åter minister
och därefter bankdirektör i Reykjavik. Han utgaf 1916
en ny diktsamling. P- E-t-
Hafstensfjorden, hafsfjärd i Bohuslän
n. ö. och ö. om Orust mellan denna ö och
fastlandet. Från H. utgår mot ö.
Byfjorden (se d. o. Suppl.), mot s. afsmalnar den
och öfvergår s. ö. om Orust i Hallsefjärden.
O. Sjn.
Hafstenssund, Norra och Södra, två fyrar i
Bohusbukten, den förra en blixtfyr på Hafstensö på
58° 45’ 54" n. br. och 11° 11’ 4" ö. lgd fr. Gr.,
med lågan 21,5 m. öfver medelvatten, den senare en
klippfyr på fastlandet, ö. om farleden, på 58° 45’
15" n. br. och 11° 10’ 45" ö. lgd fr. Gr., med lågan
11 m. öfver medelvatten. Båda fyrarna ha agaljus;
den södra uppfördes 1890, den norra 1901, och båda
ändrades 1917.
E. A-t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
