- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
479-480

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hotin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

479

Hrvatska-Huber

480

ukrainska (Otjerk istorii ukrainskago naroda,
Grunddragen af ukrainska folkets historia, 1904, 3:e
uppl. 1911; början i tysk bearbetning, "Geschichte der
Ukraina", I, Leinberg 1916) och ryska; den spreds i
flera hundratusen ex. och hade stor betydelse för det
ukrainska nationalmedvetandets stärkande. Äfven utgaf
H. en illustrerad ukrainsk historia, Iljustrovana
istorija Ukraini (Kiev och Lemberg 1911). H. var en
tid president för Sjev-tsjenkoakademien i Lemberg,
blef 1906 hedersdoktor vid Charkovs universitet och
var president för Vetenskapssällskapet i Kiev. -
Vid Världskrigets utbrott 1914 vistades han i Kiev
och blef då häktad samt deporterad till Sibirien,
fick senare bo i Simbirsk och tilläts 1917 återvända
till Kiev. Vid bildandet af den ukrainska centralradan
s. å. blef han dennas president och fungerade som
sådan, tills radan genom tyskt maktspråk upplöstes
i april 1918 (jfr Ukraina, sp. 881 ff.). Före
och under krigsåren verkade H. för de ukrainska
själfständighets-sträfvandena äfven genom flera
politiska skrifter: Ein ilberblick der geschichte
der Ukraine (Wien 1914), Die ukrainische frage in
historischer entwick-lung (Wien 1915), Osvobozjdenie
Rossii i ukrainskij vopros (Rysslands befrielse och
den ukrainska frågan, Petersburg 1907). Han har
senare utgett en sakrik Abrégé de Vhistoire de V
Ukraine (Prag 1920). F. n. (1924) är han president
för Ukrainska sociologiska institutet i Prag.
V. S-g.

Hrvatska. Se Kroatien.

Hrvatska-Slavonija. Se Kroatien-Slavo-n i en.

Hsia, kinesisk dynasti. Se Kina, sp. 56.

Hsien-feng. SeHienfong. Suppl.

Hsuang-tung, kejsare. Se Kina, sp. 73 och i Suppl.

Hsuan-tsung, kejsare. Se Kina, sp. 63.

Hsüan-hua-fu (Süan-hwa-fu), stad i kinesiska
prov. Tschi-li, vid floden Han-ho och järnvägen till
Peking. Omkr. 100,000 inv. I H. har Skandinaviska
alliansmissionen en hufvudmissionsstation.

Hsiien-tsung, kejsare. Se Kina, sp. 59.

*Huanco, oriktig form för Huanuco.

Huang-ti, härskartitel. Se K i n a, sp. 56.

*Huanuco. Se Huanco (äfven i Suppl.).

’Huaråz hade 7,646 inv. 1920.

Huaråz [>aräth], flod. Se Santa.

*Huart, CL, är äfven professor i islams och Arabiens
religioner vid Ecole pratique des hautes études.

*Huaröd, fastställdt af K. M:t 1919 som namn på
Hufvaröd. 983 inv. (1923).

Huaylas |>a’jlas], departement. Se A n-c a c h
s. Suppl.

*Hubay, J., bör skrifvas Hubay och uttalas iK/bai.

*Hubbo omfattar nu 2,498 har. 1,216 inv. (1923).

Höbendick. 1. Ludvig An dr e as H., son till
Karl Jakob H. (se hufvudarbetet), sjöofficer,
författare, f. l maj 1835 i Karlskrona, d. 15
nov. 1914 i Stockholm, aflade sjöofficersexamen
1855 och konstruktionsofficersexamen 1858 samt
öfver-gick, då flottans konstruktionskår indrogs,
till sjö-officerskåren, blef underlöjtnant 1859 och
kapten 1875 samt tog afsked ur aktiv tjänst 1890. Han

tjänstgjorde 1865-78 som besiktningsofficer vid
styckebruk, ordnade 1878 Sjöförsvarsdepis bibliotek
och var dess bibliotekarie 1878-90 samt tjänstgjorde
1890-95 som båtsmanschef. H. fungerade en följd
af år som censor vid Sjökrigsskolan samt utöfvade
betydande verksamhet som författare och öfversättare
(af bl. a. Marryats romaner), ofta under pseudonymen
Ella. Han utgaf flera delar af Ungdomens bok (1878-79;
2:a uppl. 1883), Valet af lefnadsbana (1882), Handbok
för frimurare (1890), Hvad skall man bli? (1901),
samt skref ett stort antal sjötekniska artiklar i
Nordisk familjebok.

2. Karl (Carl) Edvard Ludvig H., den föregåendes
son, civilingenjör, högskolelärare, f. 26
febr. 1875 i Stockholm, utexaminerades från
Bergsskolan 1900 och företog utländska studieresor
1901-02 och senare. H. var 1900-01 anställd vid
J. V. Svensons motorfabrik och var chefsingenjör där
1912-16. Under åren 1902-10 var H. förste ingenjör i
ingenjörsfirman Fritz Egnell och 1910-12 öfveringenjör
vid Morgårdshammars mek. verkstads a.-b. samt är
sedan 1916 professor vid Tekniska högskolan i läran
om förbränningsmotorer. H. har gjort sig känd som
skicklig konstruktör och teoretiker inom motortekniken
och har varit anlitad för ett flertal offentliga
utredningar i hithörande frågor. Han har utgett
bl. a. Teknisk termodynamik i dess grunddrag (1920)
och Kylteknik (1921) samt publicerat ett stort antal
uppsatser och afh. på förbränningsmotorområdet och i
detta närliggande ämnen, bl. a. i Nordisk familjebok.
l-2. Fmn.

*Huber, Hans, dog 24 dec. 1921 i Locarno. Bland
hans senare verk märkas ytterligare 4 symfonier,
operorna Simplicius (1912) och Frutta di mar e (1914)
samt oratoriet Weissagung und erfiil-lung (1913).

Huber [hob-], Eugen, schweizisk rättslärd, f. 13
juli 1849 i Stammheim (kantonen Zürich), d. 23
april 1923 i Bern, blef juris doktor i Zürich
1872, docent i Bern 1873, e. o. professor i Basel
1880, ord. professor där 1881 och i Halle 1888
samt återgick 1892 till Schweiz som professor
i Bern. Hans förtjänstfulla rättsvetenskapliga
författarskap (särskildt verket System und
geschichte des schweizerischen privatrechtes I-717
1886 -89; IV 1893) hade då beredt honom sådant
anseende, att förbundsregeringen åt honom uppdrog
att utarbeta förslag till enhetlig schweizisk
civillagbok. Uppdraget utfördes till ära för honom
själf såväl som för hans land; "Schweizerisches
zivilgesetzbuch" utfärdades 10 dec. 1907 (jfr Schweiz,
sp. 1290, där årtalet 1912 beror på tryckfel). En
1919 utg. Festgabe, Eugen Huber zum 70. geburtstage
dargebracht von der juris-tischen fakultät der
universität Bern, visar, hur högt skattad H:s
gärning är. C. G. B.j.

Huber [höb-], Max, schweizisk folkrättslärd, f. 1874
i Zürich, studerade juridik, ekonomi och politik
vid universitet i Schweiz och Tyskland samt under
resor 1899-1901 dels i England och Ryssland, dels
i yttersta östern, Australien och Förenta staterna,
och var 1902-21 professor i politik samt schweizisk
och internationell offentlig rätt vid Zürichs
universitet. H. var 1907 schweizisk delegerad vid
2:a fredskonferensen i Haag och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:10:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcp/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free