- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 36. Supplement. Globe - Kövess /
929-930

(1924) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karbidkväfve ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bristande understöd från Finland samt dålig
beväpning måste trupperna småningom ge vika för de
öfverlägsna ryska styrkorna, och efter ett större
nederlag i juni vidtog reträtten till Finland, dit
äfven flera tusen flyktingar räddade sig undan den
ryska sovjetregeringens repressalier. Samma sommar
gjorde sig 9 kommuner i Viena oberoende af Ryssland,
men våren 1920 efter nordryska regeringens fall
m. m. kommo sovjetmyndigheterna utan nämnvärd kamp
till makten, sedan hjälp från Finland nästan helt
och hållet uteblifvit. Endast Repola och Porajärvi
kommuner, hvilka tidigare proklamerat sin anslutning
till Finland, blefvo, sedan finländska regeringen
tagit dem under sitt beskydd, besatta af finländska
regeringstrupper. Äfven dessa kommuner utrymdes
emellertid 1920 efter freden i Dorpat.

Genom dekret af 7 juni 1920 upprättade allryska
exekutivkommittén den s. k. Karelska arbetskommunen
(ry. Karelskaja trudovaja kommuna). Vid fredsslutet
i Dorpat 14 okt. 1920 mellan Finland och Ryssland
utlofvade sovjetregeringen åt Öst-Karelens karelska
befolkning, som skulle åtnjuta nationell
själfbestämningsrätt, en rätt vidsträckt autonomi. (I
detta sammanhang må nämnas, att den s. k. karelska
arbetskommunen genom dekret af 25 juli 1923 ombildades
till en autonom karelsk socialistisk sovjetrepublik,
hörande till den ryska sovjetrepubliken.) Då
emellertid ryssarna fullständigt sveko alla sina
gifna löften och våldsregimen blef hårdare, uppstod
i nov. 1921 en ny resning i Öst-Karelen. Frivilliga
trupper från Finland skyndade åter till hjälp, men
våren 1922 blefvo dessa jämte karelernas egna trupper
tvungna att vika för öfvermakten och bege sig till
Finland, dit dessutom omkr. 10,000 nya karelska
flyktingar anlände.

Redan 1921 vände sig Finlands regering till
Nationernas förbund för att utverka dess bistånd
till förverkligandet af de åt Öst-Karelen i Dorpat
erkända rättigheterna. Frågan är där fortfarande under
behandling. För förverkligandet af dessa rättigheter
och särskildt af själfbestämningsrätten arbetar
framför allt den i Finland befintliga landsflyktiga
östkarelska regeringen, representerad af Karelska
utlandsdelegationen
.

Litt.: Finländska regeringens hvita böcker; "Le droit
de la Carélie"; Folkförbundets och Haagdomstolens
officiella handlingar; "Documents publiés par
la Delegation carélienne"; "Livré vert. Actes et
documents concernant la question carélienne" (1922);
"Avis des jurisconsultes étrangers sur la question de
la Carélie orientale, 1922–1923" (Helsingfors, 1923).
K. D.

Karelska arbetskommunen. Se Karelen. Suppl.

Karelska näset (fi. Karjalan kannas), området
mellan sjön Ladoga och Finska vikens innersta del;
dess gräns mot n. ö. sammanfaller ung. med en
linje Viborg-Kexholm, medan Neva utgör gräns mot
s. Gränsen mellan Finland och Ryssland går tvärs
öfver näset. Geologiskt hör K. ej till Fennoskandia,
utan till Ryssland; den fasta berggrunden kommer
ingenstädes i dagen (i trakten af Petersburg torde
man vid borrning ha anträffat granit på närmare 200
m. djup), utan den täckes af djupa lager kambrisk
lera, som i sin

Tryckt den 5 ; 24

tur är täckt af morängrus. Vid Finska vikens
och Ladogas stränder samt i näsets inre förekomma
sanddyner. -. Utmed järnvägslinjen Vi-borg-Petersburg
finnas flera stora villakolonier (främst Systerbäck
på ryska sidan gränsen samt Terijoki och Kuokkala på
finländska sidan), hvilka före Världskriget sommartid
mycket frekventerades af petersburgska familjer. Den
ryska villabosättningen på finländskt område innebar
dock en betydlig nationell fara, då jorden i stor
utsträckning öfvergick i främmande ego och allmogen
öfvergaf jordbruket för att egna sig åt betjänandet af
de ryska sommargästerna. Utom hänsyn till Petersburgs
försvar var det utan tvifvel den ryska bosättningens
intressen, som var orsaken till, att några år före
Världskrigets utbrott fråga väcktes om att införlifva
de finländska socknarna Kivinebb (med Terijoki) och
Nykyrka med Ryssland. Efter Världskriget har genom
lag af 13 febr. 1920 stadgats, att utlänning icke må
beviljas rätt att förvärfva fastighet i Viborgs län
(till hvilket Finlands andel af K. hör), såvida ej
i fördrag med utländsk makt annorlunda stadgas,
hvarjämte Finlands regering med stöd af lag af 6
sept. 1922 tagit hand om en mängd af ryssar egda
villor, som lämnats utan vård. O. B-n.

Ur strategisk synpunkt är K. af stor betydelse
för Finlands försvar. Det utgör nämligen den
naturliga infallsporten för en rysk offensiv in
i Finland. Genom det omkr. 70 km. breda näset
leda från Petersburg - västra Rysslands militära
centralpunkt - 2 genomgående järnvägslinjer in i
Finland: Petersburg-Valkeasaari-Viborg-Riihi-mäki
och Petersburg-Kexholm-Elisenvaara-
Pieksämäki. Den förra är till en stor del af
sin längd dubbelspårig. Därjämte leda 4 stora,
för automobiltransport fullt användbara,
genomgående landsvägar öfver näset. Det möter
följaktligen inga svårigheter för Ryssland att
samla betydliga truppstyrkor till detta. På grund
af järnvägslinjernas sträckning i Ryssland och i
Finland kan de ryska truppernas strategiska uppmarsch
verkställas hastigare än de finskas. Dessa senare äro
följaktligen med all sannolikhet från början hänvisade
till defensiven. Denna underlättas dock genom
krigsskådeplatsens karaktär af passterräng, bildad
af de många sjöarna, mossarna och vattendragen. De
under senare år i de viktigaste passen anlagda
befästningarna förläna ock en ökad styrka åt
försvaret. Vintertiden, då sjöar och vattendrag i
regel tillfrysa, underlättas gifvetvis därigenom en
anfallsoperation. Visserligen försvåras vintertiden
anfallstruppernas underhåll, hvilket i den i allmänhet
föga odlade, glest bebyggda landsdelen hufvudsakligen
måste ske medelst tillförsel - utom med bantåg,
äfven med bilar och fartyg på Ladoga och Finska
viken - bakifrån, men öfver hufvud taget erbjuder
den kalla årstiden större fördelar för anfallet än
för försvaret. H. J-dt.

* Karesuando (förr Enontekis). 1. Socken i Karesuando
lappmarks tingslag, Norrbottens län. 653,180
har. 1,108 inv. (1923). K. bildar ett pastorat
i Lappmarkens tredje kontrakt, Luleå stift. -
2. Karesuando lappmarks tingslag omfattar K. socken
och ingår i Torneå fögderi samt Gällivare domsaga.
l o. 2. E. A-t.

Ka’rfreit [-frajt], ty. Se C apor et t o. SuppL

36 b., S. 30

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:44 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcp/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free