Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koh ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1089
Koken-Kolakarameller
1090
lerna äro vida, mun och svalg kännas besvärande torra,
kräkningar och omtöckning tillstöta. Pulsen blir svag,
oregelbunden - än långsam, än hastig. Ibland iakttas
feber. Till sist faller patienten alldeles ihop
("kollaberar"), blodomlopp och andning försvagas i
hög grad, häftiga ryckningar eller stelkramp utbryta,
och döden följer genom förlamning af hjärtat eller
andningens nervcentrum. - Den kroniska förgiftningen
åter utmärkes för svåra näringsrubbningar med stark
afmagring, aptit-löshet, växlande med "hetshunger",
vattsvull-nad, slöhet, växlande med upphetsad
sinnessjukdom ("mani"). Pupillerna äro vida, och
patienten plågas af abnorma känselförnimmelser,
särskildt af häftig krypningskänsla, som om otaliga
små djur ("kokaindjur") kröpe i skinnet. Vänjningen
kan gå därhän, att kokainisten intar flera gram af
giftet dagligen - doser, som skulle döda en ovan
person. Försöksdjur ha däremot ej kunnat vänjas vid
kokain; vid längre tids behandling med giftet synes
deras känslighet i stället ökas. C. G. S.
Koken [ka7-], Ernst Friedrich Rudolph, tysk
paleontolog, f. 29 maj 1860 i Braunschweig, d. 21
nov. 1912 i Tubingen, blef professor i mineralogi
och geologi vid universitetet i Tubingen 1895. Bland
hans skrifter framhållas V b er die na-turliche
systematik der fische (1891), Die vorwelt und ihre
entwickelungsgeschichte (1893) och Palce-ontologie
und descendenzlehre (1902). L-e.
*Kokenhusen tillhör nu republiken Lettland.
Kokker, numera ofta använd stafningsform för k o c
k e r (se om dem Bakteriologi)
*Kokkonsten. En själfkokande apparat medföres
af de trupper, hvilka kokvagn icke är tilldelad,
således vid svenska armén kavalleriet, artilleriet,
ingenjörtrupperna m. fl. Om elektriska värmeapparater
för matlagning se Elektrisk uppvärmning. Suppl.,
sp. 543 ff. – Bland nyaste svenska handböcker i ämnet
må nämnas L. Ohlsson, "Kokbok och hushållslära"
(1910), E. Östman, "Iduns kokbok" (1911),
"Kokinstruktion" (1912; ny uppl. 1915), A. Olsson,
"Praktisk kokbok" (1912; 6:e uppl. 1922), "Kokbok från
Göteborgs skolkök" (1913; 5:e uppl. 1923), I. Norden,
"Illustrerad kokbok för hemmet av fackbildade på olika
områden" (1913), E. Reinilä, S. Calonius och V. Krank,
"Vegetarisk kokbok för hem och skola" (1913),
T. Hansson, "Ateneums kokbok" (1914), A. Kerfve,
"Svensk kokkonst" (1916), C. Brunius, "Kokbok i
dyrtid" (1918), N. Keyland, "Svensk allmogekost"
(2 bd, 1919–20), "Fru Högstedts kokbok" (1920),
och K. Wenström, "Husmoderns kokbok" (1922).
Kokkrossare, landtbr. Se Vält 1.
Kokoomuspuolue [kå’kåmospoåloe], eg. Kansallinen K.,
fi., nationella samlingspartiet i Finland (höger).
Kokoschka [kåkå’ʃka], Oskar, tysk målare, f. 1
okt. 1886 i Pöchlarn, Nedre Österrike, gjorde sig
i Wien bemärkt som modernist och var sedan verksam
mestadels i Dresden. Hans konstverk visa trots
mot häfdvunnen uppfattning. "I sin prononcerade
nyansrikedom påminna de ännu om impressionisternas
analys, men de fyllas af den hetsiga lidelse,
hvarmed målaren söker intränga i sina föremåls
innersta väsen. I st. f. breda färgfläckar
träda ångande färgströmmar, af en hetsig hand
hopslingrade." K. förklaras vara en
diktarnatur, som söker det undermedvetna. Han är äfven
författare (extatiska dramer med namnlösa gestalter:
Vier dramen 1919, Hiob m. m.). K. är representerad
i gallerier i Mannheim, Breslau och Hamburg. På den
tyska utställningen i Stockholm 1922 var Stormvind
den mest uppseendeväckande af hans målningar – han
representerades där f. ö. af teckningar (kvinnobilder)
och litograferade porträtt. Monografi af Westheim
1919.
G-g N.
Kokosöarna (eng. Cocos islands). Se K e e l i n g
-öarna (äfven i Suppl.).
*Kokovtsov, Vladimir Nikolajevitj, utnämndes efter
mordet på Stolypin till ryska ministerrådets
president (sept. 1911) och bibehöll därvid
finansministerämbetet. Han fortsatte Stolypins
jordreformpolitik och var i nationalitetsfrågor
mindre aggressiv än denne. K. ansågs som en
synnerligen skicklig finansman och sökte, i den
mån det var honom möjligt, främja en fredlig
utrikespolitik. Intriger från reaktionära och
nationalistiska ämbetskolleger torde ha vållat
hans störtande i febr. 1914. Under Världskriget
förhöll sig K. kritisk mot regeringspolitiken. En
tid efter bolsjevikrevolutionens seger
bosatte sig K. (hösten 1918) i Schweiz.
V. S-g.
Kokplatta. Se Elektrisk uppvärmning. Suppl., sp. 543.
*Koksalt. Sp. 511, rad 22 uppifr. står 35,0 bör vara
35,0. – Om bearbetning af saltlager se äfven Sänkverk.
Koksmasugn. Se Masugn, sp. 1211.
Kokvagn, transportabel kokinrättning, afsedd
för fältbruk. Kokvagnar äro numera införda i
nära nog alla arméer. Å en kokvagn kan maten
kokas under marschen, så att den är färdig att
utspisas, då truppen framkommer till sin bivack
(kvarter). Vid svenska armén medföres en sådan
vagn vid hvarje inf.-regementsstab, inf.-bataljon,
inf.-kompani och förplägnadskolonn. En svensk
kokvagn m/16 är ett tvåspändt afbröstningsfordon,
å hvilket medföras bl. a. 2 stora och 2 små
kittlar, rymmande resp. 62 och 24 liter, samt 6
isoleringslådor (med kittlar). Dessa lådor kunna
vid behof transporteras på hästryggen (klöfjas). Å
kokvagnen medföras äfven servis för officerare
och underofficerare, kokservis för manskap samt en
del reservproviant m. m. De svenska truppförband,
som icke tilldelats kokvagn (kavalleri-, artilleri-
och ingenjörförband m. fl.), äro i stället försedda
med kokapparater (s. k. själfkokande apparater; se
Kokkonsten. Suppl.). Af K. M:t 27 mars 1917 fastställd
Kokvagnsinstruktion innehåller bl. a. beskrifning
af vagnen.
H. J-dt.
*Kol. 1. Om föreningar af 3-värdigt kol se T r
i-fenylmetyl.
*Kola. 1. Den västligaste delen af halfön,
Petjenga, har afträdts till Finland. Om den genom
K. dragna järnvägen se Murmanbanan. Suppl. Jfr
f. ö. Murmanska kusten. Sedan 1890-talet ha syrjäner
från Petjoradistriktet invandrat till Kolahalfön
och börjat undantränga lapparna, hvilkas antal
är konstant, under det att syrjänernas hastigt
växer. Redan 1910 voro syrjänernas renar lika många
som lapparnas. Litt.: Gr. Hallström, "Kolalapparnas
hotade existens" (i "Ymer" 1911).
O. Sjn.
Kolakarameller [kå-] l. Kākao-kola kokas af choklad
i förening med grädde, socker och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
