- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
127-128

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lequio ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lequio [le’kviå], Clemente, italiensk militär,
f. 25 nov. 1857 i Pinerolo, d. där 1 mars 1920, blef
officer vid artilleriet 1877 och befordrades efter
hand till generalmajor och fördelningschef samt (1913)
till generallöjtnant och inspektör för alpjägarna och
sedermera till armékårchef. Vid Italiens inträde i
Världskriget i maj 1915 blef L. chef för den
härafdelning, som sammandrogs i landskapet Carnia på
gränsen mot Kärnten, och hade sig anförtrodt det
omedelbara skyddet af Isonzoarmégruppens vänstra
flank, hvilken viktiga uppgift äfven framgångsrikt
löstes. Under krigets sista skede förde han befälet
öfver ockupationstrupperna på norra fronten
(i Tyrolen).
H. Jùdt.

*Lera. 1. Lerornas kemiska sammansättning är
mycket växlande, och den gamla uppfattningen,
att lera utgöres af mer eller mindre rent kaolin
(vattenhaltigt aluminiumsilikat), är oriktig,
då äfven flera andra ämnen än kaolin kunna anta
lerartad konsistens och många af våra svenska kvartära
leror visats hålla endast några få proc. kaolin. —
Löss bör ej, såsom det uppges å sp. 229, räknas
till lerorna; den är en mycket finkornig sand,
ung. af kornstorleken 0,2—0,02 mm. Jfr Mo 2.
K. A. V—g.

*Lerchenborg. Grefskapet blef fri egendom 1923.
P. E—t.

Lerchenfeld [-felt], gammal bajersk adelssläkt, hvaraf
grenen L.-Köfering blef greflig 1698. — 1. Hugo
von L
. (L.-Köfering), grefve, bajersk diplomat,
var 1880—nov. 1918 Bajerns sändebud i Berlin
och representant i förbundsrådet. I polemiken
om Tysklands del i ansvaret för Världskrigets
uppkomst har en rätt framträdande roll spelats af
den s. k. Lerchenfeld-depeschen af 18 juli 1914. Den
publicerades af Kurt Eisner i tendentiöst stympad form
och under L:s namn som bevis för tyska regeringens
krigsvilja och förhandskännedom om Österrikes
ultimatum till Serbien. När depeschen sedermera in
extenso offentliggjordes, befanns den ej härröra
från L., utan från en för honom vikarierande yngre
diplomat, von Schoen, samt ej heller ge fullt samma
intryck som det Eisnerska sammandraget. — 2. Hugo
von L
. (L.-Köfering), grefve, den föregåendes son,
bajersk politiker, f. 21 aug. 1871 på släktgodset
Köfering vid Regensburg, var många år anställd
i tyska riksinrikesministeriet, deltog 1914—15
i Världskriget på östfronten, tjänstgjorde därpå
bl. a. som t. f. polispresident i Łódź och Warschau
samt var 1917—18 tyska riksregeringens kommissarie hos
polska statsregeringen. 1920 blef han Tyska rikets
gesant i Darmstadt och var sept. 1921—nov. 1922
Bajerns ministerpresident. Jfr Bajern. Suppl.,
sp. 424.
1—2. V. S—g.

Lerhamn, fiskeläge i Brunnby socken, Malmöhus län,
25 km. n. om Hälsingborg invid Krapperups station
på banan Höganäs—Mölle.
O. Sjn.

*Leringen, en 28 kvkm. stor sjö, 196
m. ö. h., är belägen i Holms och Torps
socknar, Medelpad, och genomflytes af Gimån.
O. Sjn.

*Lerjord. — 2. Uttrycket lerjord som beteckning för
aluminiumoxid, Al2 O3, används knappast
numera, emedan det lätt kan missförstås och förväxlas
med uttrycket lera eller lerartad jord.

*Lermontov, M. J. 1919 utgaf A. Jensen "Valda dikter"
af L. i svensk tolkning.

Lermylla. Se Mulljord.

*Leros hade 6,000 inv. (greker) 1912. L. hålles sedan
1912 besatt af italienarna (se Tolföarna. Suppl.).

*Leroux, X. H. N., dog 2 febr. 1919 i Paris.

Leroy [lərωa’], Édouard, fransk filosof, f. 1870 i
Paris, blef medlem af Institutet 1919 och är numera
professor vid Collège de France. L. började som
matematiker; som filosof har han anslutit sig till
den nutida riktning inom den franska filosofien,
hvars ryktbaraste målsman är Bergson. Sina
kunskapsteoretiska åsikter har han framställt i en
rad uppsatser under titeln Science et philosophie
(i "Revue de métaphysique" 1899, 1900) och har sedan
gång på gång förfäktat dem som uttryck för en ny, mera
kritisk positivism. L. skiljer mellan 3 olika sätt
att fatta verkligheten: 1. hvardagsuppfattningens,
som bestämmes af behofven i vårt kroppsliga och
sociala lif; 2. naturvetenskapens, som med sitt
diskursiva tänkande ytterligare tjänar samma syfte;
och 3. filosofiens, som, utgående från vårt eget
inre lif, har att genom intuition söka omedelbart
uppfatta den lefvande verkligheten. Detta är icke
skilda kunskapsområden, utan olika sätt att orientera
sig inom verkligheten, hvilka i vår själsutveckling
följa efter hvarandra, fram emot ett allt djupare
mänskligt lif. Men såsom katolik ser L. först i
religionen krönet af den andliga byggnaden. Därför
har han begagnat intuitionsteoriens resurser för att
utveckla en religionsfilosofi, i hvilken han betraktar
de katolska dogmerna ej som teoretiska lärosatser,
utan som principer för vårt moraliska lif. Han
stannar emellertid ej vid blott kritik af otron eller
vantron, utan söker äfven på religionspsykologiens och
religionshistoriens grundvalar bygga upp en pragmatisk
teologi och har bl. a. behandlat Le problème de Dieu
(i "Revue de métaphysique" 1907).
S—e.

*Leroy-Beaulieu. 1. H. J. B. Anatole L. dog
15 juni 1912 i Paris. — 2. P. Paul L. dog 9
dec. 1916 i Paris. — Hans son Pierre L. (sp. 238)
dog 17 jan. 1915 till följd af de sår han fått några
dagar förut i strid vid Soissons.

Lersch, Heinrich, tysk skald, f. 12 sept. 1889
i München-Gladbach, till yrket smed, debuterade
efter vandringar i Tyskland, Holland och Italien med
dikterna Abglanz des lebens (1914), som följts af
världskrigslyriken Herz! aufglühe dein blut (1915),
Deutschland (1916), Schulter an schulter (1918)
och kärleksdikterna Die ewige frau (1920). L. är en
arbetarskald, som i form och religiöst socialt patos
står expressionisterna nära.
R—n B.

Lerskär, en grupp holmar, omkr. 10 km. v. s. v. om
Söderarm, i Stockholms skärgård. Där finnas sedan
1893, med ändringar 1914, två fyrar: Östra L., en 5
m. hög blixtfyr med 9 min. lysvidd, på 59° 44′ 22″
n. br. och 19° 14′ 45″ ö. lgd fr. Gr., och Västra L.,
en 12,5 m. hög klippfyr med 12 min. lysvidd, på 59°
44′ 14″ n. br. och 19° 14′ 12″ ö. lgd fr. Gr. Båda ha
4:e ordningens linser. 600 hlj. styrka och agaljus.
E. A—t.

Lersner, Kurt von, friherre, tysk diplomat,
f. 12 dec. 1883 i Saarburg, var 1907—13 anställd
vid tyska ambassaden i Paris (sedan 1910 som
ambassadsekreterare), 1913—14 ambassadsekreterare
i Washington, 1916-18 tyska utrikesministeriets
representant i stora högkvarteret och nov.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:03:10 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcq/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free