Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifsmedelsstyrelse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
döda kroppen. Stockholms stadsfullmäktige
och första nordiska eldbegängelsekonferensen
i Hälsingborg 8 juli 1922 ha hos K. M:t gjort
framställningar om åstadkommandet af en modern svensk
eldbegängelselag. Förarbeten pågå f. n. (1924)
härför inom Socialdepartementet.
Svenska eldbegängelseföreningen
har under det sista årtiondet gjort betydande
ansträngningar för att popularisera eldbegängelsen
och intressera kommunala myndigheter därför. Bland
rörelsens förespråkare på senare tid i Sverige
må nämnas förste stadsombudsmannen G. Schlyter
i Hälsingborg, på hvars initiativ de stora
utställningarna för eldbegängelse i Malmö 1914
och Göteborg 1923 ordnades (se Utställning, sp. 164)
samt den ofvannämnda konferensen i Hälsingborg
1922 hölls. Till förenämnda utställningar
erhöll föreningen anslag af K. M:t och ett
flertal svenska städer. Hälsingborgskonferensen
anknöt samarbete i frågan med sjuk- och
begrafningskasseväsendet. Flera städer i Sverige
planera f. n. kommunala krematorier. Sådant finnes i
Örebro sedan 1921 genom donation af grosshandlaren
L. E. Andersson. För krematorium i Hälsingborg
finns donation af direktören Louis Goetze. Kyrkans
tidigare motstånd mot rörelsen har upphört, och
i stället kan intresse för saken förmärkas från
kyrkliga myndigheter, särskildt framträdande i
tillkomsten af landets första kyrkliga kolumbarium,
i Gustaf Vasa-kyrkan i Stockholm (invigdt i april
1924; se vidare Gustaf Vasa. Suppl.). Beträffande
rörelsens ansenliga utbredning må nämnas, att Tyskland
f. n. (1924) räknar öfver 60 krematorier samt att
den danska föreningen 1923 räknade 28,011 medlemmar
mot 4,589 i Sverige. Antalet eldbegängelser utgjorde
1923 i Sverige 244 (se i öfrigt Svenska eldbegängelseföreningens
meddelanden, särskildt n:r 48, 58 och 60).
*Likhetstecken (=) träffas för första gången i "The
whetstone of witte" (1557) af R. Recorde (se d. o.).
*Li-ki. Se äfven Kinesiska litteraturen, sp. 92.
Liknes. Se Kvinesdal. Suppl.
Likparad. Se Parad.
Likriktare, elektrot. Se Växelströmslikriktare
och Elektriska ventiler. Suppl. Jfr Kenotron. Suppl.
Liksdammen, en 11 kvkm. stor sjö i Ludgo,
Frustuna m. fl. socknar, Södermanland,
25 km. n. ö. om Nyköping, afrinner
till Nyköpingsfjärden genom Svärtaån.
O. Sjn.
Likströmsångmaskin. Se Ångmaskin, sp. 1063 och fig.
Likvagn, vagn för transport af döda (se fig. 5 i
art. Vagn). Numera har på sina ställen vagnen
ersatts af automobil (likautomobil, likbil).
Likviditet, fys., flytande tillstånd, egenskapen
att vara flytande (se Likvid 2).
*Lilienberg [lilljen-], svensk juristsläkt,
härstammande från Hälsingland.
1. A. A. L. dog 30 juli 1921 i Ronneby.
— 3. Berndt Nils Robert L., den föregåendes brorson,
son till L. 2., jurist, f. 23 okt. 1872 i Stockholm, blef
juris kandidat i Uppsala 1902 samt tjänstgjorde därefter i
och under Svea hofrätt, där han utnämndes till fiskal 1912 och
till hofrättsråd 1914. 1917 blef han
revisionssekreterare. Sedan 1918 har han hvarje
år valts till riksdagens justitieombudsman.
— 4. Davida Hesse-L., sångerska, sonhustru
till L. 1. Se Hesse, S. D. A. (äfven i Suppl.).
3. C. G. Bj.
*Liliencron, R. von, dog 5 mars 1912 i Koblenz. Jfr
biografi af Bettelheim (1917).
*Liliencron, D. von. Se monografier öfver L. af
H. Spiero (1913) och H. Maync (1920).
*Lilienthal, Karl L. J. von, tog 1918 afsked
från professuren.
Lilius, Albert Henrik, finländsk pedagog, f. 7
dec. 1873 i Fredrikshamn, student 1892, filos.
licentiat 1905 (på afh. Tyska läroplanteorier
under nittonde seklet), blef 1907 docent, 1917
tjänstförrättande och 1920 e. o. professor
i pedagogik och didaktik. Han var inspektor för
Helsingfors’ svenska folkskolor 1908—19. L. har utgett
flera arbeten i pedagogik, såsom Naturhistoriens
didaktik (1906), Lärobok i naturkunskap för
folkskolan (1915), Skolålderns själsliv (i "Åbo
akad:s komm. skr." 4, 1916), Ur småbarnens själsliv
(1917), De växandes känsloliv (1922), samt en mängd
uppsatser i Pedagogiska föreningens tidskrift.
T. C.
Liljeblad. 1. Josef Fredrik L., pedagog, f. 5
mars 1872 i Norrköping, student 1891 och filos.
doktor 1900 i Uppsala, var 1902—20 rektor vid
Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium och
utnämndes 1919 till lektor i latin och grekiska
vid Kalmar högre allm. läroverk. Han var af K. M:t
förordnad ledare af svenska skolkurserna i Caen
(1921—22) och Grenoble (1922—23). L. har utgett
bl. a. Latinsk läsebok för nybörjare (1906; 3:e
uppl. 1916) samt skrifvit artiklar i "Eranos",
"Enskilda läroverkens årsberättelser", hvars redaktör
han var 1908—20, "Pedagog, tidskr." och i 23:e
läroverkslärarmötets handl. Han var 1908—20 ordf. i
Uppsala pedagogiska sällskap. — 2. Karl Ragnar L.,
den föregåendes broder, elektroingenjör,
f. 25 sept. 1885 i Norrköping, utexaminerades från
Tekniska högskolans fackskola för elektroteknik
1907, var 1908—10 och 1912—14 elektroingenjör och
konstruktionschef hos a.-b. Elevator (Graham brothers)
och utförde 1911—12 vissa uppdrag för denna firma i
Amerika samt innehade äfven anställningar i såväl
Syd- som Nord-Amerika. Sedan 1918 är L. chef för
tillverkningsafd. vid Allm. svenska elektriska
a.-b. L. har i tidskrifter publicerat bemärkta
afh. och uppsatser i elektrotekniska och mekaniska
frågor och är led. af Ing. vet. akad. (1919).
2. Fmn.
Liljeblad, Ingeborg, finländsk sångerska, f. 17
okt. 1887 i Helsingfors, elev af Etelka Gerster i
Berlin, var 1911—13 anställd vid hofoperan i Mannheim
och 1913—14 vid operan i Hamburg samt har konserterat
i nordiska länder (i Stockholm musikåret 1918—19)
och skördat framgångar med sin välbehandlade altröst.
Liljedahl, Ernst Torsten Sigfrid, författare,
f. 6 dec. 1869 i Trälleborg, vardt 1893 underlöjtnant
och 1909 kapten vid Första lifgrenadjärregementet
och öfvergick till reserven 1919. Han var 1912—17
led. af Andra kammaren för Jönköpings län, 1913 ordf. i
5:e tillfälliga utskottet, tillhörde först liberala
samlingspartiet och var sedan vilde. L., som varit en flitig
populärföreläsare i sociala, militära, populärfilosofiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
