Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - * Litauen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dirigenter. L:s största sångkör är sångföreningen
"Daina". Den har dessutom till främsta uppgift
att samla och utge alla L:s folksånger med deras
melodier. I aug. 1921 organiserades det första stora
sångarmötet i L., "Dainos Sventė".
Jordbruket. L. är helt igenom ett jordbruksland,
men det ryska förtrycket hämmade L:s jordbruk i dess
utveckling, och först efter frigörelsen kunde man
börja ett intensivt arbete för dess höjande. Enligt
lag af 29 mars 1922 genomfördes en jordreform,
hvilken förstatligar alla gods, som ha större areal
än 80 har, dock med undantag af de gods, som ha
mönsterjordbruk. Enligt statistik från hösten 1923,
då jordreformen redan var delvis genomförd, funnos i
det icke ockuperade L. (utom Memelområdet) 424,812
jordbrukargårdar. Den största jordarealen användes
för rågodling, 583,500 har, för hafre 380,600 har,
för korn 175,000 har, för potatis 143,000 har, för
hvete 81,500 har, för ärter 62,500 har samt för lin
52,100 har. Spannmål är L:s främsta exportartikel;
1923 exporterades 34,200 ton potatis, 47,300 ton
råg, 15,000 ton hafre, 15,000 ton korn, 19,300 ton
lin och 16,700 ton linfrö (1922 exporterades endast
14,600 ton spannmål, 1921 endast 2,300 ton). Trots
att L:s jordbruk har lidit svårt under kriget,
har det repat sig mycket hastigt och står redan nu
betydligt högre än före kriget. Till jordbrukets
gagn grundades på statens initiativ våren 1924
Jordbrukar-banken, Žemes ukio bankas, hvilken har
till sin främsta uppgift att betjäna jordbruket
med billig kredit. Under september månad anordnas i
Kovno årligen en jordbruksutställning för hela L. —
Boskapsskötseln är också stadd i stark utveckling, som
framgår af följande siffror: 1920 funnos i L. 335,000
hästar, 1921 376,000, 1922 421,000, 1923 505,000; kor:
1920 604,000, 1921 780,000, 1922 955,000 och 1923
1,285,000; får- och getbeståndet uppgick 1920 till
894,000, 1923 till 1,430,000; svin: 1920 1,118,000,
men 1923 1,697,000. Till följd häraf stiger äfven
exporten af lefvande djur; 1921 exporterades 3,300
svin, 1923 35,200; 1923 exporterades 6,606 hästar,
13,831 kor och 22,700 får. Samtidigt arbeta L:s
olika afvelsdjursföreningar på förbättring af
litauiska boskaps- och hästraser. Kreditbristen
bereder emellertid svårigheter för det litauiska
jordbrukets utveckling.
Skogsskötsel. Enligt litauiska jordreformen
förstatligades äfven alla skogar, som voro större
än 25 har. För närvarande finnes efter reformens
genomförande i statens ego ett skogsområde på 828,500
har. Hela det icke ockuperade L:s skogsområde utgör
872,206 har. Under L:s första själfständighetsår
och de första årens finansiella svårigheter användes
skogsafverkningen för att täcka luckor i statens
budget. L:s skogar hade redan under den tyska
ockupationen lidit mycket svårt, och man insåg snart,
att staten borde söka andra inkomstkällor. Numera för
staten på detta område en sparsamhetspolitik, och
man offrar stora summor på att ordna skogskulturen
och plantera ny skog på de afverkade områdena. 1923
afverkades 8,500 har, 1924 beräknade man att afverka
högst 7,788 har. Största delen af L:s afverkade
skog går till export: 1921 exporterades 184,200
kbm. trävirke, 1922 394,400 kbm., 1923 293,100 kbm. —
Af torfmossar finnas i det icke ockuperade
L. 180,000 har, af hvilka 20,000 äro torrlagda
och stå under fabriksmässig exploatering.
Bergsbruk. L:s jordlager äro ej utforskade. 1924
utsändes af L:s universitet en geologisk-vetenskaplig
expedition, som i norra L. upptäckte järnmalmslager
och kalklager. Man har dock ej hunnit utforska
dessa fyndigheters vidd, och deras exploatering är
en framtidsfråga.
Fisket bildar näring endast i Memelområdet. Längs
litauiska kusten belägna fiskarbyar idka hafsfiske,
och i Njemens nedersta lopp bedrifves laxfiske. Östra
och södra L:s insjöar äro ganska fattiga på fisk,
emedan fisket där bedrifvits föga rationellt. Sedan
alla större insjöar i L. förstatligats, har en mera
rationell fiskodling börjat, men befinner sig ännu
i sitt första utvecklingsstadium.
Industri. I L. finnes ej någon storindustri. Den
industri, som finns, är hufvudsakligen afsedd
att omarbeta jordbruksprodukter. Från L:s 5,896
industriföretag hade 1923 endast ett, nämligen en
tobaksfabrik, öfver 500 arbetare, 15 företag hade
från 200 till 500 arbetare, 71 från 50 till 200, alla
öfriga (3,395) mindre än 50. I många fall arbetades
med endast ett 10-tal arbetare. Industriprodukter,
som icke härstamma från jordbruket, utgjorde 1923
endast 5,2 proc. af hela L:s export. Främsta platsen
intaga spannmålskvarnar, andra rummet brännerier
(67 st.). Vidare finnas 14 bryggerier, som 1923
producerade 14,5 mill. liter öl, karamellfabriker och
makaronifabriker. Före Världskriget fanns i staden
Šiauliai en mycket starkt utvecklad läderindustri, som
arbetade på rysk marknad, men under kriget ödelades
fullständigt alla läderfabriker i Šiauliai. Några
ha återuppbyggts, men arbeta tills vidare blott
för L:s egna behof. Träförädlingsindustrien är ännu
outvecklad. I Memel finns en cellulosafabrik, för
öfrigt blott sågverk (257 år 1923). Före kriget
hade Kovno stor järnindustri; den blef delvis
förstörd genom kriget, i det att ryssarna vid sitt
återtåg bortförde större delen af metallfabrikernas
maskiner. Nu arbeta i Kovno 3 sådana fabriker,
men ännu blott för landets behof. Vidare finnas
12 kartongfabriker, 4 tändsticksfabriker, hvilka
1923 tillverkade 47 mill. tändsticksaskar, och 12
tobaksfabriker, som 1923 bearbetade 415,000 kg. tobak.
Handel. L. exporterar hufvudsakligast trä, spannmål,
kött, fjäderfä, ägg, lin och linfrö. Exporten
utvecklas stadigt, och under första hälften af 1924
blef L:s handelsbalans aktiv. 1 jan.—1 juli utgjorde
exportvärdet 124,968,200 litas och importvärdet
107,018,000 litas. Hittills har man anlitat
träexporten för att reglera L:s betalningsförmåga
och täcka luckor i budgeten, men numera finner
regeringen andra inkomstkällor, och träexporten
kan försiggå mera normalt. — Hittills har Tyskland
intagit främsta platsen i L:s export och import. 1923
utgjorde importen från Tyskland 65 proc. af hela
importsumman. Mer och mer börjar emellertid England
inta en betydande plats i L:s handel. 1 juli 1924
fördelade sig exporten på följande sätt: Tyskland
39 proc., England 26 proc., Lettland 12,3. proc. och
Tjecho-Slovakien 6,4 proc. Inrikeshandeln ligger
hufvudsakligen i händerna på småhandlare, men
dessa börja alltmer undanträngas af kooperativa
organisationer. Alla sådana bilda i L. ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
