- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
401-402

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maglarp ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

själfva verket påvisa, att kväfoxidmolekylen
innehåller 1 samt syrgasmolekylen 2 bohrska
magnetoner. Senare undersökningar, af Gerlach, Stern,
Epstein och andra forskare, lämna ytterligare stöd
för existensen af den bohrska magnetonen.
E. A. H.

Magnifier [mä’gnifa͡iə], eng. Se Telegraf, sp. 736.

Magni nominis umbra, lat., "skuggan af ett stort namn".

Magnoliineæ, bot. Se Ranales.

*Magnus, svenska konungar:

3. M. Ladulås. Hans grafvård i
Riddarholmskyrkan restaurerades i samband med denna
kyrkas restaurering (1914—22). Därvid undersöktes 1916
grafven, och där påträffade skelett identifierades
vid en af prof. C. M. Fürst anställd noggrann
undersökning. Bl. a. konstaterades, att M:s skelett
företedde tydliga spår af den svåra bensjukdom, hvaraf
han lidit (den "soot" Rimkrönikan omtalar). Litt.:
C. M. Fürst, "När de döda vittna" (1920).

*Magnus, svenska prinsar.

1. M. Birgersson. Vid undersökningen af Magnus
Ladulås graf i Riddarholmskyrkan påträffades äfven
Magnus Birgerssons skelett. Jfr C. M. Fürst, "När de
döda vittna" (1920).

Magnuseffekten. Om en projektil, som roterar kring sin
axel, utsättes för en luftström, som bildar vinkel
med denna axel, blir den utsatt för en afdrift ur
sin bana. Denna ballistiska iakttagelse fick sin
förklaring genom af tyske fysikern H. G. Magnus (se
denne, sp. 508) på 1840-talet företagna experiment
(jfr hans afh. "Über die abweichung der geschosse
und auffallende erscheinungen bei rotirenden körpern",
1853; i Poggendorffs "Annalen", d. 88). Samma fenomen
har i nyaste tid varit föremål för ytterligare studier
framför allt i det aerodynamiska laboratoriet i
Göttingen. För praktiken värdefulla konsekvenser ha
1924 dragits af tyske ingenjören Flettner, som med
hjälp af teoriens resultat konstruerat en rotor (se
d. o. Suppl.) för fartygs framdrifvande med vindkraft
m. m.
A. E—m.

Magnus’ minne (Eduard Magnus’ minne),
stiftelse i Göteborg med fria bostäder för
pauvres honteux, tills. omkr. 40 lägenheter,
grundlades 1879 genom donation af fröken
Götilda Magnus (sed. fru Fürstenberg), till
minne af hennes fader, E. Magnus (f. 1800,
d. 1879). Stiftelsens kapital är omkr. 300,000 kr.
O. Sjn.

Magnuson, Tord Alarik, bergsingenjör, bruksman,
f. 25 nov. 1851 i Grythytte socken, Örebro
län, mediko-filos. kandidat i Uppsala 1873,
utexaminerad från Teknologiska institutets afd. för
bergsvetenskap 1875, har sedan 1877 varit fäst vid
Sandvikens järnverks-a.-b., 1878—94 som ingenjör för
tråddrageriet, 1894—1910 som disponentassistent,
1910—20 som disponent och verkst. direktör
samt sedan 1900 som led. af bolagets styrelse
(ordf. sedan 1917) och har nedlagt mycket och
resultatrikt arbete för verkets utveckling. Han
har varit ordf. eller styrelseled. äfven i ett antal
andra bolag, såsom Krångede, Skogens kol-a.-b., ett
dussintal grufbolag (Bispbergs, Tuolluvare, Norberg,
Stripa m. fl.; vid flera af dessa har M. varit
äfven disponent), A.-b. Expressdynamit och Norbergs
elektricitets-a.-b. M. var led. af Första kammaren
för Gäfleborgs län 1907—10, ordf. i länets landsting
1916—19, led. af patentlagstiftningskommittén 1908—22
och ordf. i skolstyrelsen för sjätte
döfstumsundervisningsdistriktet 1908—23. M. är
ordf. i handelskammaren i Gäfle (sedan 1911),
inspektor för Falu bergsskola (sedan 1913)
och e. o. fullmäktig i Järnkontoret (sedan
1919). M. har författat bl. a. Iakttagelser
vid världsutställningen i Chicago
(1893) samt
Brikettering och rostning af pulverformiga
järnmalmer
(i "Jernkont:s annaler", 1902). För
sina förtjänster inom järnhandteringen belönades
M. 1921 af Jernkontoret med dess stora guldmedalj.
Fmn.

Magnus’ sats, fys. Se Termoelektricitet, sp. 906.

Magnussen, Julius Eugène Ove, dansk författare,
f. 23 april 1882 i Lemvig, student 1900, tidningsman,
senast anställd i "Berlingske tidende". Utom
några berättelser har han utgett flera teaterpjäser
(Hvo som elsker sin fader, 1911, Hans eneste kone,
1913, Skyldig eller uskyldig?, 1914, Betty, 1915
ff.), behändiga, något ytliga, med utpräglad
Köpenhamnsfärg. 1920 kom den spiritistiska
bekännelseboken Guds smil ("Guds leende",
1920) och 1921 dess fortsättning, Guds dag.
P. E—t.

*Magnússon, Eiríkr, dog 25 jan. 1913 i London.
P. E—t.

*Magnússon, Guðmundur, dog 18 nov. 1918. Bland
hans arbeten kunna vidare nämnas Sögur frá Skaftáreldi
(Sagor från Skaftá-vulkanens utbrott, 2 bd, u. å.),
Góðir stofnar (Duktiga stubbar, Kärnfolk; u. å.),
Smásögur II (1912) och Samtíningur (Plockgods,
1920). "Borgir" är öfv. till sv. ("Borgar", 1921).
R. N—g.

Magnússon, Jón, isländsk politiker, f. 16 jan, 1859,
blef juris kandidat 1891 och byråchef (kontorchef)
i Islands ministerium 1904, var borgmästare
(byfoged) i Reykjavik 1909—17 samt har varit medlem
af alltinget 1902—19 och från 1922. M. tillhör
hemstyrelsepartiet. Han var isländsk förste minister
1917—22 och genomförde som sådan 1918 förbundslagen
(se Island. Suppl., sp. 693—694). Efter ministären
Eggerz’ afgång i mars 1924 blef M. ånyo förste minister.
P. E—t.

Magnusson, Ernst Otto, i Tumhult, hemmansegare,
riksdagsman, f. 29 okt. 1864 i Vislanda, Kronobergs
län, började tidigt deltaga i allmänna angelägenheter
och valdes 1902 till led. af Andra kammaren för
Sunnerbo domsagas östra valkrets (har sedan valts för
Kronobergs läns västra valkrets och för Kronobergs
län). I riksdagen tillvann han sig snart genom sitt
klara förstånd och mogna omdöme en bemärkt ställning,
blef suppleant i bevillningsutskottet 1907 och har
sedan 1910 varit led. af konstitutionsutskottet. Han
har äfven tillhört såväl hemliga utskottet (1919—21)
och utrikesnämnden (från 1921) som ett flertal
särskilda utskott, bl. a. fattigvårdsutskottet 1918,
författningsutskottet 1919 och försvarsutskottet
1924. Vid inträdet i riksdagen slöt sig M., som är
högerman af moderat kynne, till Landtmannapartiet,
i hvars förtroenderåd han invaldes. Efter
sammanslagningen 1912 af Landtmannapartiet och
Nationella framstegspartiet har han tillhört
Landtmanna- och borgarepartiets förtroenderåd,
bland hvars inflytelserikaste medlemmar han
räknas. Försiktig, klok och beräknande, med skarp
blick för det politiskt möjliga, framstår M. bland
sin samtids landtmannarepresentanter som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:46 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcq/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free