- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
467-468

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under striderna i Champagne 1915 föremål för en
mycket hård kamp. Tyskarna eröfrade höjdpartiet 3
febr. och afslogo de följande motanfallen, men
under höstslaget återtogo fransmännen detsamma. 17
juli 1918 satte sig tyskarna i besittning af större
delen af höjdsträckningen, hvilken de dock 25 sept.
s. å. åter nödgades utrymma. Jfr Världskriget,
sp. 163, 167, 183, 185, 238 och 242.
H. J—dt.

*Massimi. Palatset är afbildadt å pl. XIII till art. Rom.

Massiskt vin. Se Massico.

*Massiv, geol., geogr. Om bergmassiv se
Centralmassiv. Suppl.
K. A. G.

Masskorsband, postv., vissa inrikes korsbandsförsändelser,
för hvilka enligt beslut af 1919 års riksdag
afsändaren åtnjuter rabatt, f. n. 10 proc., å
den vanliga korsbandsafgiften. Försändelserna skola
utgöras af trycksaker och vara medelst tryck
försedda med beteckningen "Masskorsband". Minst
2,000 st. försändelser af sinsemellan lika vikt och
lika format skola samtidigt aflämnas.
E. G—e.

*Massmann, N. H. Undervisningen i de
massmannska söndagsskolorna är sedan 1920 inställd.
P. E—t.

Massoia, bot. Se Massoibark. Suppl.

Massoibark, bot. tekn., en mycket aromatisk
krydda, som erhålles af ett i Nya Guinea växande
träd, Massoia aromatica, hörande till fam. Lauraceæ,
underfam. Perseoideæ.
G. L—m.

*Masson, Frédéric, dog 19 febr. 1923 i
Paris. Han hade 1919 efterträdt É. Lamy som Franska
akademiens ständige sekreterare. M. fortsatte
sitt stora verk Napoléon et sa famille (bd 8—13,
1907—17) och skref dessutom bl. a. Napoléon dans
sa jeunesse, 1769—1793
(1907), L’académie
française, 1628—1793
(1913), Madame Bonaparte,
1796—1804
(1919), La vie et les conspirations du général
Malet, 1754—1812
(1921) och Revue d’ombres (s. å.).
V. S—g.

*Masson-Forestier, A., dog 6 dec. 1912 i Paris.

Masspsykos [-psykå̄s], mer eller mindre abnorm
yttring af kollektivt själslif. Att en människomassa
kan betraktas som en psykologisk enhet, ett slags
kollektiv personlighet, är en uppfattning, som
allmänt erkännes af moderna psykologer, hvilka
skildrat de massrörelser, masspsykoser, betingade af
skräck, hänförelse eller extas, som plötsligt, under
vissa yttre inflytelser, kunna gripa tusentals själar
på samma sätt, som motsvarande känslor gripa
individen. Nyckeln till förståendet af masspsykoserna,
antingen de uppenbara sig som psykiska
epidemier, präglade af religiös fanatism, eller som
folkrörelser af politisk eller krigisk natur
(krigspsykoser), skänker oss studiet af massan som
kollektiv personlighet. Denna befinner sig på ett
outveckladt, ofullgånget och mera primitivt stadium
än de individers, af hvilka den är sammansatt.
Detta framgår otvetydigt, när vi beakta massans
intelligens, och än mer, när vi iakttaga massans
moral. Någon uppfattning af moraliska värden kan
man knappast tillerkänna massan; den följer blindt
de starkaste intressena, de våldsammaste vindkasten,
och dess flöjel rör sig hinsides uppfattningen om
godt och ondt. Endast på detta sätt kan man förstå
de blodiga dåd, begångna af en rasande människomassa,
hvilka fylla revolutionernas historia under
föregående århundraden och på senaste tid. Med
den kollektiva personlighetens psykiska ofullkomlighet
och primitiva art sammanhänger den viktigaste
egenskapen i massornas själslif, benägenheten för
efterapning och suggestion.
Härpå beror en mängd
likheter mellan de fenomen vi iakttaga hos en
människomassa, som sammanhålles af den suggestiva
makten i en hänförande idé, och de animala
massfenomen, som bringa ett djursamhälle, en svärm
getingar eller en tusenhöfdad flock af flyttfåglar till
enhetliga rörelser, angrepp eller flykt, mot ett
gemensamt mål. Masspsykosen återför i själfva verket
människorna till en mera primitiv form af tillvaro,
och suggestionen förtränger såväl känslornas
som intelligensens synkrets till området af en enda
starkt affektbetonad föreställning (monoideism). En
af de viktigaste formerna af masspsykos är
krigshysterien, och vi ha alla i färskt minne, huru denna
under Världskriget förblindade människors uppfattning
och tillintetgjorde såväl känsla som sundt
omdöme, ett otvetydigt belägg för riktigheten af
nyssnämnda antagande om suggestionens massverkan.
I god öfverensstämmelse med det ofvan sagda
står äfven den erfarenheten, att masspsykoser
hemsöka särskildt obildade och på en låg kulturnivå
lefvande människor. Dessa äro mera likartade, och
den ringa individuella differentieringen underlättar
själarnas kollektiva sammansvetsning, hvilket i sin
ordning gör de obildade massorna mera tillgängliga
såväl för imitation som suggestion. Forna tider,
särskildt medeltiden, ha att uppvisa otaliga fall af
masspsykos. Till detta fenomen hörde exempelvis
sådana folkrörelser som tarantismen (se d. o.) i
Italien, S:t Veitsdansen i Tyskland (se Danssjuka,
sp. 1364). Föregångna af musikanter, dansade de
af tusen hemsökelser, krig, pest och andra olyckor
utmattade och förryckta människorna i hundra- och
tusental genom byar och städer, och de flesta, som
sågo dessa hoppande och vildt gestikulerande
personers dans och underliga rytmiska åthäfvor eller
lyssnade till pipornas gälla melodier, rycktes med
och slöto sig till den förvirrade massan, oförmögna
att motstå suggestionens makt. Och så dansade
tusen och åter tusen, tills de, halfdöda af ansträngning,
omhandertogos.

Andra yttringar af masspsykos anknyta sig mera
otvetydigt till vissa kulturperioders vidskeplighet
och religiösa öfvertro. Hit höra de föreställningar
om "djäfvulens regemente" och "färder till
Blåkulla", som på häxeriprocessernas tid utgjorde det
allmänna samtalsämnet bland höga och låga, stora
och små (se Häxeriprocesser, äfven i
Suppl.). Ej minst i Sverige nådde den skräck, som
därvid infekterade massorna, en sådan höjd, att
barn och vuxna grepos af besatthet och trodde sig af
häxorna föras till Blåkulla. Masspsykos i form
af besatthet var alltifrån medeltiden och långt in
i senare tid en vanlig form af andlig smitta, för
hvilken människor i alla länder och kanske särskildt
i de katolska varit utsatta. Dylika besatthetsepidemier
grasserade på 1600-talet i en mängd
nunnekloster i Frankrike, och oftast var kvinnornas
anfäktelse starkt sexuellt färgad. Naturligt nog
blefvo vid ett par tillfällen yngre prästmän med
fördelaktigt utseende utpekade som upphof till
djäfvulsanfäktelsen och fingo med lifvet plikta för
det intryck de gjort på sina svaga systrar. Visserligen
löper en predikant i våra dagar, hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:37:04 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcq/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free