- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag /
661-662

(1925) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myrsyra ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pältsamassivet, Karesuando socken, Lappland, på gränsen till
Norge, Sveriges nordligaste och östligaste högfjäll.
O. Sjn.

Måsnaryd, konvalescenthem i Västertälje socken,
Stockholms län. på en udde i sjön Måsnaren, 4
km. v. om Södertälje, grundlades genom en donation
af öfverste S. L. Heijkensköld och hans maka,
öppnades 1924 och har plats för omkr. 30 patienter.
O. Sjn.

Måsöre. Se Abekås. Suppl.

Måsöy, norskt härad. Se Maasö (äfven i Suppl.).

*Måttverktyg. (Sp. 228) Grundvalen för det af
K. E. Johansson (se denne. Suppl., sp. 772) uppfunna
precisionsmåttsystemet är en kombinationsmåttsats,
bestående af ett antal rektangulära stålbitar, å
hvilka två motstående ytor genom ytterligt noggrann
bearbetning gjorts praktiskt taget absolut plana
och sinsemellan parallella. Afståndet mellan dessa
plan utgör, med en noggrannhet, som kan räknas i
en eller annan hundratusendels millimeter, ett
för hvarje passbit bestämdt, därå instämpladt
mått. Genom lämpligt val af längder kunna vid
olika bitars sammanläggning alla önskade längdmått
erhållas. Bitarna passa så fulländadt mot hvarandra,
att de vid hopläggningen genom adhesionens inverkan
starkt fästas tillsamman. Verkställda prof visa, att
hophäftningskraften mellan t. ex. två sådana bitar
med en beröringsyta af 3,15 kvcm. kan uppgå ända till
100 kg. Något mätbart mellanrum mellan de hoplagda
bitarna finnes således ej, hvilket gör, att en hel
serie bitar kan hopfogas, utan att noggrannheten
riskeras. I regel äro måttsatserna justerade, så att
det påstämplade måttet anges vid en temperatur af
20° C. För att mäta tjocklekar, cylinderdiametrar
o. s. v. sammanställas mått af önskad längd,
hvarefter mot de yttre måttytorna lägges ett par
skänklar. Systemets nästan ofattbara noggrannhet är
numera allmänt erkänd, och måttsatser enligt detta
system användas äfven vid de förnämsta internationella
institut. För Bureau international des poids et
mesures i Paris har t. ex. förfärdigats en serie med
stigande intervall å en tiotusendels millimeter, och
Johansson förfogar öfver mätinstrument och metoder,
som möjliggöra konstaterande af afvikelser äfven på
ett par milliondels millimeter. Tillverkningsmetoden
är naturligtvis hemlig.
Fmn.

*Mähren tillhör nu Tjecho-Slovakien och omfattar efter
nyare gränsregleringar 22,304 kvkm. med 2,660,737
inv. (1921), 119 på 1 kvkm.
E. A—t.

Mäkelä, J. Se Finsk konst. Suppl.

Mälardalens schackförbund. Se Schack, sp. 922.

Mällväxter, bot., namn på fam. Chenopodiaceæ.
G. L—m.

*Mälsåker såldes 1916 till ett konsortium, som
frånsålde större delen af landtegen domarna. Slottet
med omgifvande jord tillhör nu löjtnant Carl
Ridderstad.

Mälta. Se Öl, sp. 92.

Männingsregementen brukar man kalla de extraordinarie
trupper, som uppsattes under Karl XII:s krig på
så sätt, att 3, 4 eller 5 rotar eller rusthåll
anskaffade en karl (se Femmänningar och Tremänningar).
V. Hamilton, C. H. Kreüger och E. Leijonhufvud ha utgett
"Namnlistor öfver officerskårerna vid svenska
s. k. männingsregementen till häst och ståndsdragoner
under Stora nordiska kriget" (i "Personhist. tidskr." 1916).

*Människan. 3. Det anses finnas skäl att anta,
att redan under midten af miocenperioden (se
Tertiärsystemet) människans och gorillans förfäder
differentierades och skildes från hvarandra — en
uppfattning, som dock ej innebär, att människans
förfäder redan under denna period skulle ha uppnått
den moderna människans egenskaper, utan snarare att
gorillans (och schimpansens) förfäder då börjat anta
sina specifika kännetecken; det är nämligen högst
sannolikt, att under hela miocentiden människans
förfäder ännu voro "apliknande". Allt hvad vi känna af
dem är några fossila (f. ö. föga upplysande) aparter,
hvilkas skelett äro funna i Himalayas förberg. Ehuru
det ännu ej blifvit afgjordt, huruvida en nyligen
beskrifven miocenapa (Sivapithecus) kan uppfattas
som en af människans stamfäder eller ej, anses det
emellertid som säkert, att Sivalikbergen under sagda
period voro en utgångspunkt for de människolika aporna
och väl ock för människan. Värdefulla upplysningar
rörande forntidens Primates ha särskildt de i
oligocena lager vid Fajum anträffade resterna lämnat.

1912 offentliggjorde engelske paleontologerna
Ch. Dawson och Smith Woodward (se d. o.) en
redogörelse för några skelettfynd, som gjorts vid
Piltdown i Sussex och hvilka anses tillhöra de mest
betydande upptäckter, som under senare år gjorts
på det antropologiska området. Dessa fynd utgöras
bl. a. af rester af ett kranium — tillräckligt
fullständiga att ge en god föreställning om hela
hufvudskålen. Eoanthropus Dawsoni, såsom ifrågavarande
skelettrester benämnts, ådagalägger, att hjärnans
storlek hos densamma faller inom ramen af detta organs
växlingar hos de moderna människorna. Hjärnskålen är
jämförelsevis långsträckt, smal och rätt platt samt
påminner om den vid Gibraltar funna representanten
för homo primigenius. (I st. f. sistnämnda beteckning
använda franska författare ofta homo mousteriensis;
jfr Moustérientiden, sp. 1253.) Enligt Smith
Woodward är denna människas hjärna 1,300 kbcm. stor,
alltså af ungefär samma storlek som en mindre hjärna
hos nutidsmänniskan, dock större än den australiske
infödingens, hvars hjärna sällan öfverskrider 1,250
kbcm. Enligt Woodward skulle Eoanthropus vara en
utgångsform för Neanderthaltypen. Emellertid har den
underkäk, som anträffats i lager, hvilka tillhöra
samma interglaciala period som en vid Taubach (i
Weimars närhet) funnen tand, lika litet som den
sistnämnda tanden med Eoanthropus att göra, utan är
liksom denna tand så aplik, att väl flertalet forskare
numera anser dem ha tillhört en ap-art, som stått den
nu lefvande schimpansen nära (se Troglodytes niger och
Primates, fossila. Suppl.). — Det tidigaste fyndet
af en urmänniska gjordes 1848 vid Gibraltar (jfr
Människan, sp. 259) och består af en väl bibehållen
skalle. Särskildt anmärkningsvärdt för denna skalle
är hjärnskålens mycket ringa storlek och de svaga
ögonbrynsbågarna; måhända har densamma tillhört en
kvinna. Under de senaste åren ha skelettrester af
urmänniskan anträffats i Dordogne (vid La Quina och
La Ferrassie) samt på ön Jersey.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:46 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcq/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free