Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturtrumpet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro riksdagsmän. Lagarna gälla endast
moderlandet, såvida annorlunda ej uttryckligt
fastslagits. Ministrarna och departementen äro 10
(utom de i hufvudupplagan nämnda äfven dep. för
undervisning, vetenskap och konst). Statsrådet har
nu 14 medl. Om tronföljden se nedan, sp. 725. —
Medlemmarna i provinciale staten väljas nu för 4
år af alla holländare inom provinsen, som fyllt 25
år. Äfven kommunalrådet väljes nu för 4 år. — (Sp.
689) Rättskipning. Kantonsdomstolarna äro nu 101,
och Hooge raad har 5 ledamöter. — (Sp.
690) Finanser. Statsinkomsterna utgjorde
567,7 mill. floriner och statsutgifterna 616,6
mill. floriner 1923 (inkomster för afbetalning af
statsskulden oräknade). Statsskulden var s. å.
2,728,32 mill. floriner. — Litt.: D. C. Boulger,
"Holland and the dutch" (1913), C. Eisfeld, "Das
niederländische bankwesen" (1916), B. Moore,
"Economic aspects of the commerce and industry of
the Netherlands 1912—1918" (1919), van der Munnik,
"Die entstehung, der werdegang und das aufblühen
der niederländischen industrie" (1923), och J. Feith,
"Nederland in het heden" (Haag, s. å.).
E. A—t.
Historia (från 1913). Den liberala ministär, som
under C. van der Linden bildades i aug. 1913, satt
vid makten vid Världskrigets utbrott. Den afgaf strax
neutralitetsförklaring, som åtföljdes af mobilisering
till neutralitetens skydd, utförselförbud,
statskontroll öfver börsen, moratorier o. s. v. Kriget
lamslog till en början handeln och sjöfarten,
och lifsmedelsprisen stego. Stämningen var i vissa
kretsar ganska tyskfientlig, särskildt till följd af
tyskarnas invasion i Belgien, men regeringen, hvars
utrikesminister var J. Loudon, upprätthöll med fast
hand neutraliteten. Konflikter uteblefvo dock icke. En
tysk flygare nedkastade 1914 bomber öfver Maastricht,
hvilket af tyska regeringen förklarades vara ett
beklagligt misstag, och tyska luftskepp passerade på
återvägen från en expedition till England i okt. 1915
öfver Holland. Värre var undervattensbåtskriget,
som hårdt drabbade handelsflottan och som särskildt i
sin oinskränkta form framkallade energiska protester,
hvilka åtminstone i en del fall följdes af skadestånd
från tyskarnas sida. Regeringen vägrade ansluta sig
till president Wilsons förslag 1917, att alla neutrala
skulle afbryta de diplomatiska förbindelserna
med Tyskland. Statsministern förklarade, att
N. i Berlin protesterat mot det oinskränkta
undervattensbåtskriget, som regeringen ansåg strida
mot folkrätten, men som likväl icke vore anledning
nog för landet att ändra sin utrikespolitik. Denna
ståndpunkt bibehölls också till krigets slut. —
De allierades beslagtagande af neutral post,
visitering af neutrala fartyg och tillämpning af
handelsblockaden framkallade spänning mellan N. och
ententen, särskildt med England. En köpman Vanaalst
bildade 1915 en trust, som mottog all import och
öfvervakade, att intet däraf exporterades till
Tyskland. Trusten lyckades vinna engelsmännens
förtroende och åvägabragte faktiskt en lindring
i det svåra läget. England protesterade 1917 mot,
att tyskarna fingo begagna Limburg-banan att föra
grrus och sand till fronten. N:s regering stoppade
denna trafik i början af 1918. Då emellertid Förenta
staterna och andra allierade beslagtogo holländska
fartyg, som lågo i deras hamnar, — mot
löfte att N. i stället skulle få spannmål från Amerika
— samt därvid icke godkände holländarnas förbehåll,
att fartygen icke skulle få föra trupper eller
krigsmaterial eller armeras, gjorde tyskarna åter
anspråk på att få begagna Limburg-banan. Tillåtelse
härtill gafs då af nederländska regeringen i april,
men med förbud mot trafik af militär art. Stora
summor åtgingo till bestridande af kostnaderna
för neutralitetsvakten, de internerade allierade
soldater, som efter Antwerpens fall räddat
sig öfver till Nederländerna, och den halfva
million belgiska flyktingar, som fanns i landet. —
Härordningen ändrades 1915, och beslut fattades om
en förstärkning af flottan. S. å. väcktes förslag om
valrätt för alla män vid 23 års ålder och däröfver
till generalstaterna, provins- och kommunalråden,
hvilket förslag 1917 antogs. I juli 1918 skedde val
efter de nya reglerna, hvarvid de konservative fingo
en liten majoritet, och i sept. s. å. bildade ledaren
för katolska partiet Ch. Ruys de Beerenbrouck
en konservativ ministär med H. A. van Karnebeek
(se d. o. Suppl.) som utrikesminister. — Kejsar
Vilhelm II flydde till N. i nov. 1918, likaså tyske
kronprinsen. De allierade protesterade mot, att
återtågande tyska trupper efter vapenstilleståndet
1918 fingo passera genom södra delen af holländska
Limburg.
Förhållandet mellan N. och Belgien grumlades 1919
genom en belgisk fordran på revision af fördraget
af 1839, hvilken innebar begäran om ändringar i
bestämmelserna för sjöfarten på Schelde, Maas och
Gent—Terneuzenkanalen, men halfofficiellt äfven
anspråk på annexion af holländska Limburg och den del
af Zeeland, som ligger s. om Schelde. N:s regering
underrättade den belgiska, att den vägrade ingå
på några som helst förhandlingar, som inneburo ett
afhändande af nederländsk suveränitet öfver land eller
vatten. På förslag af de till fredskonferensen samlade
allierade och associerade stormakterna tillsattes
en blandad kommission, som under förutsättning, att
ingen territoriell förändring skulle ega rum, hade
att söka åstadkomma en uppgörelse. Underhandlingar
började, afbrötos inom kort, men återupptogos 1922
och ledde 1925 till en preliminär öfverenskommelse
om Schelde-skeppsfarten. Enligt denna skall
sjöfarten på Schelde stå öppen för alla fartyg utom
krigsfartyg. Sjöfartsanordningarna skola öfvervakas af
en holländsk-belgisk kommission. Båda parterna skola
samarbeta för anläggande af en kanal från Antwerpen
till Ruhrort, hvarjämte flera holländsk-belgiska
kanaler skola förbättras.
I jan. 1920 sände de allierade genom Clemenceau
en formlig begäran till nederländska regeringen om
exkejsar Vilhelms utlämnande. Under hänvisning
till asylrätten förvägrade regeringen detta
(jfr Utlämning). Efter en förnyad uppfordran
(febr.) lofvade den vidtaga försiktighetsåtgärder med
afseende på exkejsarens bevakning och lät meddela
parlamentet, att exkejsaren förpliktat sig att ej
drifva politik eller företaga handlingar, som kunde
medföra svårigheter för N:s regering. — I mars 1920
anslöt sig N. till Nationernas förbund.
Ministären led sommaren 1921 nederlag på frågan om en
försvarsreform, måste då rekonstrueras och lyckades
i dec. s. å. genomdrifva ett härordningsförslag. —
Till följd af sina intressen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
