Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 37. Supplement. L - Riksdag / 853-854 (1925) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyaste Kristianstadsbladet ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jordarealen har vuxit till 7,45 mill. har (1923). Däremot
har produktionen såväl af guld som af silfver
gått betydligt ned — till resp. 698,583 pd st. och
62,851 pd st. 1923. Fabriksindustrien har starkt
utvecklats och omfattade 4,804 anläggningar med
70,255 arb. och 82,47 mill. pd st. tillverkningsvärde
(1921). Utrikeshandeln visade s. å. 42,94 mill. pd
st. för importen och 44,83 mill. pd st. för
exporten. Järnvägarnas längd 5,131 km. 1924. —
Högste styresmannen bär sedan juni 1917 titeln
generalguvernör. Legislative council består nu af
42 medl., valda för 7 år och med 315 pd st. hvar i
årsarfvode; medlemmarna i house of representatives
ha 450 pd st. hvar i årsarfvode. Ministrarnas antal
är nu 11. Statsskulden har ofantligt ökats senaste
årtionde och var 221,616 mill. pd st. 1924. — Litt.:
G. W. Russell, "New Zealand to-day" (1920).
E. A—t.

Historia. Sedan 1891 innehades regeringsmakten
i 20 år af det liberala partiet, som intimt
samverkade med arbetarpartiet och gång efter
annan vann majoritet vid valen till följd af
sin sociala reformpolitik. Småningom förlorade
denna sin första, experimentella dristighet. Den
ledande liberale statsmannen, R. Seddon (se d. o.),
afled 1906, och hans efterträdare, sir Joseph Ward
(premiärminister 1906—12), koncentrerade sitt arbete
på försvarets stärkande. Till brittiska flottan
skänktes den stora slagkryssaren "New Zealand",
obligatorisk militärutbildning infördes 1909,
och efter en del åtgärder, vidtagna 1910 efter
besök af den som expert tillkallade lord Kitchener,
utgjordes 1914 N:s stridskrafter af inemot 26,000
man territorialmilis, omkr. 600 fast anställda och
omkr. 25,000 "senior cadets" (ynglingar, som i åldern
15—18 år regelbundet deltagit i militäröfningar). —
Omkr. 1910 försvagades i hög grad alliansen mellan
liberalerna och arbetarpartiet, samtidigt med att
den borgerliga oppositionen, reorganiserad till
"reformpartiet", vann stark anslutning för sitt
program (upphörande af ämbetsposters besättande som
partibelöningar, rätt för kronoarrendatorer att på
förmånliga villkor inköpa sina gårdar o. s. v.). Valen
1911 gåfvo liberalerna och reformpartiet 37 röster
hvar, medan en arbetargrupp på 4 man jämte 2 vildar
bildade tungan på vågen. Ward afgick, en ny liberal
ministär störtades, och ny ministär bildades juli 1912
af reformpartiets ledare, W. F. Massey, som därpå var
premiärminister till sin död, 1925. I Världskriget
tog N. kraftigt del; till olika krigsskådeplatser
sändes sammanlagdt 100,444 soldater (och
sjuksköterskor). Tysklands koloni Samoa blef efter
Versaillesfreden 1919 nyzeeländskt mandatområde. —
Litt.: J. Hight och H. D. Bamford, "The
constitutional history and law of New Zealand" (1917).
V. S—g.

*Nya ändamål eller behof. Bestämmelserna härom i
gällande kommunallagar ha 1918 kompletterats genom
föreskriften, att 2/3 majoritet erfordras, äfven
om behofvet eller ändamålet ej är nytt, men något
anslag för detsamma ej utgår under löpande året,
såvida högsta kommunalskatten för 100 kr. inkomst af
kapital eller arbete öfverstiger i stad 10 kr. och
i landskommun 9 kr.
Rld.


Nybergh, August, finländsk jurist, f. 20 aug. 1851 i
Heinola, d. 5 dec. 1920 i Helsingfors, student 1868,
tog allmän rättsexamen 1876 och
inskrefs 1877 som auskultant i Viborgs hofrätt,
där han 1890 avancerade till assessor. 1891—98
var han led. af lagberedningen och utnämndes 1898
till senator i Justitiedepartementet. Han motsatte
sig promulgering af februarimanifestet 1899 och
afgick redan 1900, då han ej ville medverka till
promulgationen af manifestet om ryska språkets
införande i administrationen samt förordningen om
inskränkande af församlingsfriheten . N., som därefter
stått i Privatbankens tjänst, landsförvisades på
generalguvernören Bobrikovs tillskyndan 1903, men
återvände som invald i borgarståndet i slutet af
1904. Efter nationalstrejken 1905 blef han led. af
senaten och chef för justitieexpeditionen. Jämte
öfriga konstitutionella led. af regeringen afgick
han ånyo i mars 1909 på grund af en konflikt med
de ryske makthafvandena och var därefter till 1914
led. af lagberedningen. Efter revolutionen 1917
utsågs N. till viceordf. i Justitiedep., och då
detta 1918 ombildades till en högsta domstol,
blef han dennas förste president. N. deltog i
landtdagarna 1894 och 1897, vid hvilka han var
vicetalman, samt 1904—05 och satt äfven i enkammaren
1910—13; vid de flesta af dessa landtdagar var han
ordf. i lagutskottet. Han åtnjöt anseende som en
af landets förnämsta jurister, den där med gedigen
sakkunskap förenade utmärkt stilistisk förmåga.
T. C.

*Nyblæus. 1. G. N. — (Sp. 179) Gustaf Adolf N.
var sekreterare i ridinstr. komm. 1895—97. Han
afgick som kavalleriinspektör och öfvergick
i generalitetets reserv 1915. Han är ordf. i
centralstyrelsen för Svenska röda stjärnan,
bland hvars stiftare han är. Utom årsberättelser
och uppsatser i Krigsvet. akad:s handlingar
och tidskrift samt i idrottspublikationer har
han utarbetat Fäktinstruktion för kavalleriet
(1902) och skrifvit Engelska kavalleriet under
fälttåget i Palestina 1917—18 (1925). Sedan 1897
är han led. af Krigsvet. akad. — 2. J. A. N. Se
Fr. Wulff, "Ur A. Nyblæi korrespondens"
i "Under Lundagårds kronor", II (1921).
1. H. J—dt.

Helene Nyblom.

*Nyblom. — 2. Helene A. N. har vidare utgett
Kusin Claudia och andra berättelser (1912),
Djur och människor (1914), Sju flickor (1915),
Flickornas julbok (1916), Katten från Siena (1917),
Mina levnadsminnen (2 bd, 1922) och Valda dikter
(1923). — 3. Sven H. N. var 1908—18 lärare i
deklamation vid Musikkonservatoriet och kvarstod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>