Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Osterman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Ostrovosjön. — Under Världskriget utkämpades
häftiga strider mellan bulgarer å ena samt serber,
fransmän och ryssar å andra sidan v. och s. v. om
O. från 22 aug. till 15 sept. 1916, då bulgarerna
blefvo tillbakadrifna från Gornicevopartiet
(Mala Nidže) mot Brod. Jfr Världskriget, sp. 215.
L. W:son M.
*Ostwald, Wilhelm. Om hans på senaste årtiondet i
en rad arbeten framställda färglära se Färg. Suppl.,
sp. 1133—34. O. har egnat arbeten äfven åt de sköna
formernas värld: Die harmonie der formen (1922)
och Die welt der formen (I—IV, 1922—25 ; planscher
med teckningar samt beskrifvande text).
Oszmiana [åʃ-], polsk namnform för Osjmjany.
Osämja mellan makar. Se Söndring mellan makar. Suppl.
Osöna. Se Åsön.
Otalgan (af grek. us, gen. otos, öra,
och algos, smärta), preparat mot akut
mellanöroninflammation, bestående af opium,
acetylsalicylsyra och vattenfri glycerin. Medlet
ersattes rätt snart af otinol (se d. o. Suppl.).
E. St—g.
*Otavi tillhör nu det af Sydafrikanska unionen
förvaltade mandatområdet Sydväst-Afrika. O. kallas
äfven Otavifontein.
Otavifontein, annat namn på Otavi.
Oterdahl, Jeanna, författarinna, pedagog, f. 9
aug. 1879 i Uddevalla, utexaminerades 1901 från Högre
lärarinneseminariet och är sedan sistn. år lärarinna
vid Mathilda Halls skola i Göteborg. Hon har utöfvat
mångsidigt och gediget författarskap, omfattande
mycket uppskattade sånger för barn, bl. a. Blommornas
bok (1905, tonsatt af H. Palm m. fl.) och Dags visor
(1910), religiösa betraktelser för ungdom, Den signade
dag (1918) m. fl., romaner och noveller, såsom Ett
gammalt borgarhem (1913; 2:a uppl. 1914), den djupa
och själfulla människoskildringen Inger Skram (1919;
6:e uppl. 1924), Brittsommar (1922; 5:e uppl. 1923)
och den psykologiskt värdefulla ungdomsstudien
Skolflickor (1924; 6:e uppl. 1925). Äfven hennes
Dikter (1918), som röja framstående lyrisk begåfning
och odladt formsinne, ha utgått i flera uppl. I
"Nya psalmer" af 1921 har hon författat n:r 502.
E. N. S—g.
*Ôte-toi de là que je m’y mette är ett uttryck ej
af H. Simon, utan af C. H. de R. de Saint-Simon
(se d. o. 2).
*Othello. Om Verdis opera "Otello", hvari O. är
hufvudpersonen (tenor), se Verdi, sp. 1211.
Otillräknelighet, jur. Se Tillräknelighet.
Otinol [åtinå̄l; af grek. us, gen. otos,
öra, och lat. oleum, olja], medel mot akut
mellanöroninflammation utan eller med flytning,
är sammansatt af kokain, adrenalin, eucupin,
fenol, 60 proc. sockerlösning och vatten. Det
verkar genom osmos smärtlindrande, bakteriedödande
och hämmande af inflammationen samt ersätter i
många fall trumhinnesnitt, enligt fabrikantens —
A.-b. Pharmacia — utfästelse. Dess effektivitet
har emellertid ej visat sig så höggradig, som man
trott sig kunna lofva. Det är sammansatt af doktor
L. Flodqvist.
E. St—g.
Otiorhynchus ligustici. Se fig. 10 å pl. II till
art. Trädgårdens skadeinsekter.
Otokar Březina, pseudonym. Se Tjechiska litteraturen,
sp. 179.
*Oto-laryngologkongresser. Den 3:e kongressen,
uppskjuten på grund af Världskriget, egde rum 1920
i Kristiania, med professor V. K. Uchermann som
president och doktor K. Fleischer som sekreterare. Den
4:e hölls 1923 i Helsingfors, med professor A. af
Forselles som president och doktor H. v. Fieandt
som sekreterare. Den 5:e kongressen skall samlas i
Aarhus 1926.
E. St—g.
*Ottarp är nu 2,921 har. 1,383 inv. (1925).
Ottarshögen. Se Vendel.
*Ottawa. — 2. Hufvudstaden hade 107,843 inv. (med
förstäder 135,134 inv.) 1921. Parlamentsbyggnaderna
härjades af eld 3 febr. 1916 och blefvo nästan totalt
förstörda, så när som på biblioteket och senaten,
men ha senare återuppbyggts. Bland andra framstående
nybyggnader märkas Grand-Trunk-Union-stationen på
rideaukanalens östra strand samt det stora hotellet
Château Laurier.
Ottavio, Don, mansroll (trolofvad ung spansk ädling;
tenor) i operan "Don Juan" af Mozart.
*Ottelin, O., har vidare utgett Den folkliga
föreläsningen (2 hftn, 1918).
Otter [åtter], Casten Fredrik von, friherre,
son till den i hufvudarb. nämnde statsministern
F. V. von O., ämbetsman, f. 24 dec. 1866 i
Karlskrona, juris kandidat i Uppsala 1891, vice
häradshöfding 1893, notarie i Kammarkollegium
1897, där han 1905 förordnades och 1909 utnämndes
till kammarråd. Sedan 1900 är han sekreterare
i Nobelstiftelsen. O. har varit delegerad för
Stockholms stad i frågor rörande inkorporering af
grannkommunerna, sakkunnig rörande rikets regalier,
arkivväsendet och det ecklesiastika arrendeväsendet
samt led. af kyrkofondskommittén. I Nordisk familjebok
har han skrifvit ett stort antal kamerala artiklar.
R. V.
Otterbär, bot. Se Vaccinium.
*Otterstad är nu 6,604 har. 1,636 inv. (1925).
Ottertrål, fisk. Se Trål.
*Otto (sp. 1097), hertigar, pfalzgrefve och konung
af Bajern. — 4. O. I, konung, dog 11 okt. 1916 i
Fürstenried.
Otto, österrikiska furstar. 1. O., markgrefve af
Österrike 1330—39. Se Österrike, sp. 238. —
2. Otto Frans Josef, f. 1865, d. 1906, var son till
kejsar Frans Josefs broder ärkehertig Karl Ludvig
(f. 1833, d. 1896) och fader till kejsar Karl I (se
d. o. Suppl.). — 3. Frans Josef Otto, äldste son
till kejsar Karl I (se d. o. Suppl.) och kejsarinnan
Zita, f. 20 nov. 1912 i Villa Wartholz vid Reichenau
i Nedre Österrike, var 1916—18 österrikisk-ungersk
tronföljare, uppfostras af sin moder i Lequeitio,
prov. Vizcaya, i Spanien och är de ungerske
legitimisternas pretendent till Ungerns vakanta
konungatron.
Otto, Walter, tysk historiker, f. 30 maj 1878 i
Breslau, blef 1907 e. o. och 1909 ord. professor
i gamla tidens historia i Greifswald, kallades
1914 till Marburg, 1916 till Breslau och är sedan
1917 professor i München. Hans specialområde är
hellenismens historia, och han har bl. a. skrifvit
Priester und tempel im hellenistischen Ägypten (2 bd,
1905—08), Herodes (1913), Zur lebensgeschichte des
jüngern Plinius (1919) och Die manen oder von der
ursprung des totenglaubens (1923). Han utger den nya
upplagan af "Handbuch der altertumswissenschaft".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
