Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Refsudden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1918 och den i sammanhang därmed stående
polisuppsikten (se d. o., äfven i Suppl.).
*Regnault. — 2. A. G. H. R. Porträttet af grefvinnan
Barck är från 1869 (ej 1879).
*Regnbågshinnan. Se äfven Öga, sp. 55.
Regnér, Lars Gustaf Laurentius, veterinär, f. 25
jan. 1866 i Köpenhamn, aflade veterinärexamen
1890, blef distriktsveterinär i Södertälje 1894 och
bataljonsveterinär 1897 vid Vendes trängbat., 1902 vid
Första Svea trängkår och 1905 vid Svea art.-reg. samt
regementsveterinär 1907 i Fältveterinärkåren och
1921 vid Svea art.-reg. 1897 förordnades R. att
i egenskap af led. föredraga tuberkulosärenden i
Landtbruksstyrelsen, innehade 1901—04 vid flera
tillfällen förordnande att bestrida det veterinära
medicinalrådsämbetet, förordnades 1903 som led. i
den s. k. tuberkuloskommissionen samt 1908 som
sakkunnig i kommittén för Medicinalstyrelsens
omorganisation. Sitt förnämsta lifsvärf har
R. utfört som föregångsman för bekämpande
af nötkreaturstuberkulosen. Under upprepade
statsunderstödda utländska resor har han förnämligast
sysslat med kännedomen om bekämpande af smittsamma
husdjurssjukdomar, karantäns- och slakthusförhållanden
samt medel i kampen mot nötkreaturstuberkulosen. Bland
hans många skrifter må nämnas Husdjurens vård i sjukt
tillstånd (1897), Kampen mot husdjurstuberkulosen
(1899), Om skyddsympning mot tuberkulos hos
nötkreatur (tills. med O. Stenström, 1903), La
lutte contre la tuberculose chez l’espèce bovine en
Suède (1905), Contribution à la connaissance des
rapports existant entre la tuberculose humaine
et la tuberculose bovine (1907), Försök med
v. Behrings bovovaccin (tills. med O. Stenström,
1908). R. har därjämte i "Tidskr. för vet. med.",
"Sv. vet. tidskr.", "Lantmannen", "Landtbruksakad:s
handl. o. tidskr." m. fl. organ publicerat en mängd
afh., förnämligast rörande nötkreaturstuberkulosen,
dess bekämpande och förebyggande samt
dess sammanhang med människotuberkulosen.
J. V—m.
*Régnier, H. de, har vidare utgett Le miroir des
heures (1911), L’amphisbène (s. å.), Portraits
et souvenirs (1913), Le plateau de laque (s. å.),
Romaine Mirmault (1914), L’illusion héroïque de Tito
Bassi (1916), 1914—1916. Poésies (1918), Histoires
incertaines (1920), La pécheresse (s. å.) och Vestigia
flammæ (1922). — R:s hustru, Marie Louise Antoinette
de R., f. 1875, har senast utgett romanerna Jeune
fille (1916) och Tant pis pour toi (1921).
*Rehm, H., dog 15 aug. 1917 i Strassburg.
Rehm, Heinrich, tysk läkare och kryptogamforskare,
f. 20 okt. 1828 i Ederheim, d. 1 april 1916 i
München, var medicinalråd där och åtnjöt stort rykte
för sina ingående forskningar öfver i främsta rummet
askomyceternas svampgrupp. Hans efterlämnade stora
herbarium af dessa växter (omkr. 90,000 ex.) och
dithörande bibliotek inköptes 1917 af svenska
mecenater och donerades till Riksmuseets botaniska
afdelning.
C. Lmn.
*Rehmke, J., lämnade 1921 professuren i
Greifswald. Hans andra hufvudarbete vid sidan af
"Philosophie als grundwissenschaft" är Logik als
wissenslehre (1918; 2:a uppl. 1923). Ett 1919 bildadt
Johannes Rehmke-gesellschaft utger skrifter. Se K.
G. Schrötter, "J. R. En tysk filosof i vår tid"
(i "Nord. tidskr.", 1924).
*Rehn, J. E. Hans verksamhet för Stockholms slott
var omfattande och högst betydande. Han inredde prins
Karls (Karl XIII:s) våning (nuv. konung Gustaf V:s)
i rik, men måttfull rokoko och senare Gustaf III:s
och dennes gemåls båda paradsängkammare i Ludvig
XVI:s stil. Bevarad är en mängd utsökt eleganta
ritningar till interiörer på Drottningholm, Ekolsund,
Rosersberg, Väsby, Övedskloster m. fl. slott — äfven
ritningar till möbler, prydnadsföremål, porslin,
till predikstolar, grafkor, epitafier. Minnesvården
öfver R. i Klara kyrka är utförd efter hans egen
ritning, endast porträttmedaljongen är af Sergel.
G—g N.
*Reich, K. E. Hans dagbok under kriget 1864 utgafs
1916 i "Danske magasin", VI:e række. 2:a bd.
P. E—t.
Reichenbach [ra’j-], vattenfall (se d. o., sp. 846).
*Reichenberg, Suzanne, dog 9 mars 1924 i Paris.
*Reichenow, A. Af Die vögel; handbuch der
systematischen ornithologie utkom 1914 del 2. R. har
skrifvit omkr. 400 ornitologiska arbeten.
Reichsackerkopf [ra’jchs-], bergsparti i Vogesernas
mellersta del, 2,5 km. v. om Münster, upptagande
området mellan Fechts båda källfloders nedre lopp,
771 m. högt, var under Världskriget föremål för
långvariga och hårda strider mellan tyskarna och
fransmännen. Det besattes af de senare 6 aug. 1914,
återtogs af tyskarna 19 febr. 1915, eröfrades än
en gång af fransmännen 6 mars s. å., men stormades
slutligen af tyskarna 19 s. m. Under det långvariga
"2:a slaget vid Münster" (20 juli—14 okt. 1915) sökte
fransmännen förgäfves (särskildt 20 juli) sätta sig
i besittning af R., som för dem spärrade vägen genom
Fechtpasset till Kolmar och Elsass-slätten. R. förblef
i tysk ego. Jfr Världskriget, sp. 159 och 185.
H. J—dt.
Reichsarchiv [ra’jchsarkif], Tyska rikets arkiv. Se
Riksarkiv. Suppl.
*Reichsbote, Der (ej Die), förfäktar numera
tysk-nationella idéer, utan att på samma sätt
som under grundläggarens, pastor Engels, tid vara
"pastorstidning".
Reichsfinanzhof [ra’jchs- -håf], ty., tyskt
ämbetsverk, närmast motsvarande Kammarrätten i
Sverige. Det upprättades genom lag af 26 juli
1918 och fick sin verksamhet närmare reglerad
genom lagen om riksfinansförvaltningen 1919 och en
"reichsabgabenordnung" af s. å. Reichsfinanzhof
her sitt säte i München, är högsta instans i
skattebesvärsfrågor samt består af en president
och erforderligt antal senatspresidenter och råd,
utsedda på lifstid af rikspresidenten; det var 1922
deladt på 5 senater.
*Reichsgericht. Domstolens afdelningar ("Senate")
äro numera (enligt förordning 22 mars 1924) domföra
med i regel 5 led.
Å. H.
*Reichshofen tillhör nu Frankrike,
dep. Bas-Rhin. 3,055 inv. (1921). Det skrifves af
fransmännen äfven Reichshoffen.
Reichsmarineamt [ra’jchs-], ty., namn på det 1889
inrättade tyska riksmarinministeriet. Det fick under
marinministern Tirpitz’ mångåriga och energiska
ledning (1897—1916) en mycket rik utbildning och
dref under Världskriget nära nog sin egen, med
utrikesministeriets ibland svårförenliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
