Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rekarne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Renk, Friedrich G., tog afsked 1920.
Renkött (se Rensläktet), kokk., är mörkt, rikt
på närande safter och finare än älgens kött. Att
renen, äfven tamrenen, lefver i ett mer eller
mindre vildt tillstånd, bidrar nog till, att
köttet har något af vildtsmak och i det afseendet
kan jämföras med skogsfågel. Renköttet kommer i
handeln söderut vanligen i fruset tillstånd som
"renstek", hvilken utgöres af frambogar och
lårstycken (de senare köttigast), hvarjämte sadel
och ryggstycke äro användbara. Som saltadt och
rökt är renköttet ett uppskattadt sofvel till
smörgås. Renstek upptinas varsamt, späckas och
spädes med mjölk vid tillredningen. Däraf kunna
äfven göras biffstekar. Af sadeln göres stek, som ej
sällan marineras, och bringan kan stufvas till kalops
(med rotsaker). Rentungor, som anrättas glaserade,
värderas af finsmakare. (Den mycket feta märgen ur
klufna renben är ett slags läckerhet, som mera hör
till fråsseriets område.)
*Rennenkampf, P. G. K. von, blef, sedan han med
anledning af sitt förhållande under slaget vid
Łódź (16 nov.—15 dec. 1914) entledigats från sitt
armébefäl, under 1915 militärguvernör i Petersburg
samt i sept. s. å. generaladjutant hos kejsaren och
anställd vid stora högkvarteret. I aug. 1917 inledde
revolutionsregeringen process mot honom på grund
af svikligt förfarande, och i maj 1918 blef han i
Taganrog skjuten af bolsjevikerna.
H. J—dt.
Renner, Karl, österrikisk politiker, f. 14
dec. 1870 i Unter-Tannowitz i Mähren, blef
juris d:r, anställdes vid österrikiska riksrådets
bibliotek och verkade jämväl som socialdemokratisk
skriftställare. Han var 1907—18 led. af riksrådet
och ställdes efter revolutionen i nov. 1918 och
Viktor Adlers kort därpå timade död i spetsen
för den provisoriska regeringen som statskansler
(11 nov.). Hans utrikespolitik gick ut på att söka
stämma de allierade segermakterna välvilligare mot
Österrike, och i detta syfte verkade han, ej helt
utan framgång, som förste österrikisk delegerad
vid de förhandlingar i Paris, som ledde till freden
i S:t Germain 10 sept. 1919. I juli 1919 öfvertog
han efter O. Bauer jämväl utrikesministerposten,
ombildade i okt. sin koalitionsministär och ingick
efter dennas afgång (juni 1920) som utrikesminister i
M. Mayrs koalitionsministär. Efter nationalrådsvalen
i okt. s. å. afgick R. jämte öfriga socialdemokrater
ur denna. Han tillhörde den provisoriska och den
konstituerande nationalförsamlingen och är sedan 1920
led. af nationalrådet. — R. har i sina skrifter (några
under pseudonymerna Rudolf Springer och Synopticus)
förfäktat en i vissa afseenden modifierad marxistisk
uppfattning ("ungmarxism", "neomarxism"). Nämnas
må Grundlagen und entwicklungsziele der
österreichisch-ungarischen monarchie (1906),
Österreichs erneuerung (1916 ff.), Marxismus,
krieg und Internationale (1917; 2:a uppl. 1918)
och Das selbstbestimmungsrecht der nationen (1918).
V. S—g.
*Rennerfelt, I., har skrifvit bl. a. Den elektriska
smältugnen. Historik (1920—21). Om R:s elektriska ugn
se vidare Elektrokemisk industri. Suppl., sp. 553
(med fig.).
*Rennesö heter nu officiellt Rennesöy. 1,116 inv.,
hvaraf 1,079 på ön R. (1920).
*Renoir, A., dog 5 dec. 1919 i Cagnes (dep.
Alpes maritimes). Hans målning Mor Anthonys
cabaret eges nu af Stockholms Nationalmuseum,
som äfven förutom "flickporträtt" förvärfvat
Badande kvinnor från konstnärens senare år och "La
Grenouillère", landskap med figurer från Paris’
omgifningar. Göteborgs museum eger Flicka i turkisk
jacka. Monogr. af F. Fosca (1923).
G—g N.
*Renouard, P., dog 2 jan. 1924 i Paris. Monogr. af
A. André (1919) och Vollard (1921).
G—g N.
*Rensjön, Stora och Lilla, ha en sammanlagd areal af
50 kvkm.
*Renström, S. Se "S. R. och hans donationer. Till
minne af S. R. på femtioårsdagen af hans död" (1919).
Rentryck, boktr., ett före själfva tryckningen visadt
prof på, hur en trycksak kommer att te sig i färdigt
skick i afs. på tryck och papper.
Renvall, Heikki Gabriel, finländsk politiker, f. 19
jan. 1872 i Åbo, son till ärkebiskop T. T. Renvall
(se hufvudarbetet), blef filos. magister 1894,
jur. kandidat 1897 och jur. doktor 1900 samt var
1902—04 praktiserande advokat i Helsingfors och
1904—06 hufvudredaktör för den ungfinska tidningen
"Helsingin sanomat". R. tillhörde från 1901
centralkommittén för det passiva motståndet (den
s. k. "kagalen") samt var led. af alla landtdagar
1904—13 utom andra landtdagen 1908. Han var 1906—17
docent i nationalekonomi vid Helsingfors’ universitet,
blef 1916 direktör i försäkringsaktiebolaget Kaleva
samt var 1917—18 senator och chef för handels- och
industriexpeditionen. Då det röda upproret utbröt,
jan. 1918. blef R. (till mars) ordf. för den del af
senaten, som residerade i Vasa, och han hade jan.—maj
s. å. utrikesärendena om hand. Han återgick därefter
till sin direktörsbefattning i Kaleva R. har varit
gift med sångerskan Aino Achté.
V. S—g.
*Renö skrifves nu officiellt Renöy.
Renöy. Se Renö, äfven i Suppl.
Reol [-å̄l; af nlat. regal, af mlat. rega, rad], hylla
(för böcker eller handlingar).
Reparabel (af reparera, se d. o.), möjlig att laga.
Repetent (se Repetera), i Tyskland docent, som
föreläsningsvis med studerande ånyo genomgår kursen
för en examen.
Repetitionsskola. Se Ersättningsskola. Suppl.
Répide, Pedro de, spansk romanförfattare, f. 1882 i
Madrid. Det pittoreska i folkets seder och bruk och
pikareskdraget hos den spanska folksjälen fängsla
framför allt R:s intresse; hans stil är enkel och
elegant. Hans första roman, La enamorada indiscreta
(1906), blef prisbelönad, och med Del rastro de
maravillas (1907) blef han med ens populär. R. är i
besittning af stor kunskap i Spaniens historia, och
denna kommer till synes i flertalet af hans arbeten,
som äfven uppenbara en flödande fantasi. Bland R:s
till ett 40-tal uppgående arbeten må ytterligare
nämnas El solar de la Bolera (1908), El Madrid de
los abuelos och Noche perdida (s. å.), Paginto Candil
(1909), Del rancio solar, Los cohetes de la verbena
och El duende de la corte (1910). Las cartas de la
azafata Cloe, Un conspirador de ayer och La buena
fama (1911), La corte de las Españas, El puerto
sereno m. fl. (1913), La desazón de la Angustias och
Cortumbres y devociones madrileñas (1914), La negra
(1915),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
