Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rickettsia Prowazeki ... - * Rikets allmänna kartverk - Riksantikvar - * Riksantikvarie - Riksarkiv - * Riksarkivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till riddaren sir Richard Aungerville, studerade
i Oxford, blef lärare för tronföljaren prins Edvard
(sedermera konung Edvard III) och därefter innehafvare
af åtskilliga ämbeten vid dennes hof. Han användes af
konungen äfven i diplomatiska värf, bl. a. i Avignon
(där R. gjorde bekantskap med Petrarca, som omnämner
honom i sin brefväxling) och i Paris. Genom påflig
provision, utverkad af konungen, blef R. biskop i
Durham 1333. R:s märkvärdighet för eftervärlden är
förknippad med hans på latin affattade Philobiblon
(tr. många gånger, först i Köln 1473, senast i
Stockholm 1922, "Philobiblon eller Om kärleken till
böckerna", af A. Nelson med sv. öfv. och kommentar),
hvilken kan betecknas som den moderna bibliofiliens
äldsta urkund. I denna själfbiografiska skrift,
som blef fullbordad kort före R:s död, förklarar
och försvarar han sin kärlek till böckerna (däraf
skriftens namn — af grek. filos, vän, och biblos,
bok — bokvännen) och sin äfven i samtidas skildringar
omtalade ifver att samla böcker. Dåtidens stora
bokcentral Paris är för honom den ljufligaste plats
på jorden, "världens paradis", och den härligaste
verksamhet anser han vara böckers skrifvande,
läsande och — samlande. För åtrådda böckers förvärf
skydde han trots sin personliga fromhet inga medel,
och i engelska klosterannaler finnas ännu bevarade
anteckningar om boktransaktioner, där biskopen var
den vinnande parten. Skriftens näst sista kapitel
innehåller R:s yttersta vilja att af sitt bibliotek
göra en stiftelse vid universitetet i Oxford. Dit
kom det emellertid aldrig; det skingrades för alla
vindar, och utom den för boksamlandets psykologi
så karakteristiska skriften "Philobiblon" finnas nu
endast få rester kvar af R:s bibliofila verksamhet.
A—l N.
*Rikets allmänna kartverk. Senaste instr. är af
29 juni 1923. Öfver topografiska afd. föres det
direkta befälet af kartverkschefen. Vid denna
afd. tjänstgöra, utom generalstabsofficerare,
kommenderade officerare och underofficerare från
arméns regementen och dess reserver, aspiranter
vid generalstaben, på öfvergångsstat uppförda
statstopografer och manliga ritare och gravörer.
Geodeter och kartografer benämnas numera statsgeodeter
och statskartografer. — Om den af topografiska
afd. utarbetade och utg. "Generalstabens karta
öfver Sverige" se Generalstabens kartverk
(äfven i Suppl.). De ekonomiska kartorna (skala
1 : 20000) utges numera i gradblad, länsvis (till 1906
i skalan 1 : 50000, härads- eller tingslagsvis),
på bekostnad af hushållningssällskap eller landsting,
stundom med statsunderstöd; de mångfaldigas genom
rapidkopiering. På grundval af de topografiska
kartorna utarbetas och utges af verket, förutom
de i art. Generalstabens kartverk (Suppl.)
omnämnda kartorna, äfven internationella
världskartans svenska del i skalan 1 : 1 mill.
H. Byström.
Riksantikvar, titel på chefen för Norges fornvård.
*Riksantikvarie. Numera har riksantikvarien ej
blott att vaka öfver minnena från förhistorisk tid,
utan äfven att i samarbete med Byggnadsstyrelsen
tillse, att de konst- och kulturhistoriska intressena
tillvaratagas vid förändring och restaurering
af landets kyrkor. Honom tillkommer äfven
inseendet öfver kyrkoinventariernas vård ur
kulturhistorisk synpunkt. Slutligen har
riksantikvarien, enl. k.
kung. 26 nov. 1920 med föreskrifter rörande det
offentliga byggnadsväsendet, att i samarbete
med Byggnadsstyrelsen utöfva inseende öfver,
att kulturhistoriskt värdefulla profanbyggnader,
som stå under statens eller menighets eller
allmän institutions förvaltning, lämpligen
underhållas och vårdas, så att deras värde ur
kulturhistorisk synpunkt ej förringas. Vid arbetet
för fornminnesvårdens utöfvande samt för Statens
historiska museums skötsel biträdes riksantikvarien
af tjänstemännen hos Vitt. hist. o. ant. akad.
S. C—n.
Riksarkiv, i Sverige, Danmark (rigsarkiv) och
Norge (se om dem Riksarkivet, äfven i Suppl.) samt
Tyskland och Nederländerna namn på statens centrala
eller hufvudarkiv. — I Tyskland är riksarkivet (das
Reichsarchiv) ett 1919 i Potsdam inrättadt under
riksinrikesministeriet sorterande arkiv för samtliga
Tyska riket rörande urkunder och handlingar sedan
1867. Jämte samlande och förvarande af arkivalierna,
för hvilkas begagnande fordras chefens tillstånd
(arkivet är således ej fullt tillgängligt för
allmänheten), är tjänstemännens hufvudsakliga
uppgift att "opartiskt och vetenskapligt" forska
i och skildra Tyska rikets historia. Bland dess
publikationer må nämnas "Der Weltkrieg 1914 bis
1918" (hvaraf 2 bd utkommit 1924) och "Forschungen
und darstellungen aus dem Reichsarchiv" (i tvångfria
häften). Arkivets chef bär titeln president; öfriga
ämbetsmän äro (1925) 2 direktorer, 8 öfverarkivråd
och 43 arkivråd. Som ett slags vetenskapligt råd
står vid arkivets sida en Historische kommission
(13 led. och presidenten). Se E. Müsebeck,
"Die nationalen kulturaufgaben des Reichsarchivs"
(1924; rec. af R. Fruin i "Nederlandsch archievenblad"
1925). — I Nederländerna är konungarikets hufvudarkiv
Algemeen rijksarchief (i Haag, inrättadt 1802
och innehållande äfven prov. Syd-Hollands arkiv),
under chefskap af algemeen rijksarchivaris och med
15 ord. tjänstemän; hufvudarkiven i provinserna
Nord-Brabant (i ’sHertogenbosch), Gelderland (i
Arnhem), Nord-Holland (i Haarlem; arkivbyggnaden är
afbildad i art. Haarlem), Zeeland (i Middelburg),
Utrecht (i Utrecht), Friesland (i Leeuwarden),
Overijssel (i Zwolle). Groningen (i Groningen),
Drenthe (i Assen) och Limburg (i Maastricht)
kallas rijksarchief, hvart och ett under en
rijksarchivaris och med 1—4 andra tjänstemän.
J. Th. W.
*Riksarkivet. Den starka tillväxten af de
uppgifter, som åligga Riksarkivet särskildt som
centralmyndighet för det offentliga arkivväsendet,
gaf anledning till en omorganisation däraf, hvilken,
beslutad vid 1920 års riksdag, trädde i kraft med
år 1921 och fick sin definitiva utformning genom
den nya instr., som jämte andra arkivförfattningar
utfärdades 8 sept. 1924. Riksarkivets uppgift är
enligt denna att vara dels centralmyndighet för det
offentliga arkivväsendet och anstalt för främjande
af historisk forskning, dels ock arkivdepå för
handlingar från K. M:ts kansli samt andra arkiv och
arkivaliesamlingar. Namnet Riksarkivet har fått
dubbel betydelse, betecknande dels det centrala
förvaltningsorganet, dels den därunder ställda, till
vissa lokaler i hufvudstaden knutna arkivdepån. I
den förra bemärkelsen är Riksarkivet nu organiseradt
som en styrelse med riksarkivarien som chef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
